Varför använda vax?

En rätt vaxad tråd blir sträv och biter fast materialen bättre. Det gör att man kan binda starkare flugor med färre antal trådvarv, vilket samtidigt ger nättare och vackrare flugor

Text & foto: Anders Isberg 2000

Olika typer av vax som jag använt under åren. Notera de ärtstora kulorna som lätt värms av fingrarna och då avger lagom mängd vax till tråden.

  Visst känner vi alla igen situationen att huvudet på flugan ibland tenderar att bli alldeles för stort och anar att vi nog använder fler bindtrådsvarv än vad vi kanske egentligen skulle behöva, trots att vi vet att den moderna tråden är mycket stark. Samtidigt är ju dagens bindtråd extremt tunn, vilket lockar oss att lägga fler onödiga varv jämfört med det gamla och betydligt tjockare natursilket, där man var tvungen att hushålla med varven för att inte få klumpiga flugor. Visst känner vi också igen situationen att tråden glider ovanpå tidigare bindtrådsvarv och att det kan vara svårt att få den att lägga sig som man vill i vissa lägen. Ibland irriterande svårt. Problemet är ständigt återkommande.

  Oftast kompenserar vi detta helt omedvetet genom att lägga på ett antal extra varv "för säkerhets skull". Vi har omedvetet vant oss vid det, eftersom vi erfarenhetsmässigt vet - eller känner på oss - att det inbundna materialet riskerar att hamna fel, glida på sidan eller lossna. Ett par varv extra kan tyckas sakna betydelse, eftersom den moderna bindtråden är så tunn, men nagra extra varv vid många olika bindmoment blir till slut ganska många varv för mycket. Så ju fler extravarv, desto klumpigare fluga, och desto sämre möjlighet att nå den önskade stylingen. Antalet trådvarv påverkar naturligtvis speciellt sådana flugor, där man binder in många material på samma ställe, till exempel vingen på olika typer av streamers, lax- och havsöringsflugor, som därför ofta får onödigt stora huvuden. Men problemet är minst lika stort på riktigt små krokar, där ju varje insparat bindtrådsvarv blir extra viktigt.

  Orsaken till att jag skriver denna artikel är egentligen två; dels att vi gått över till att använda extremt tunn och stark tråd, som lockar oss att använda fler trådvarv än vad som egentligen är nödvändigt, just för att vi tycker att tråden bygger så lite, men dessutom att vi nästan helt slutat att vaxa vår bindtråd, vilket man var tvungen att göra med det gamla bindsilket. Idag använder många vax enbart då de vill dubba bindtråden. Man väljer då ett mjukt och klibbigt vax, men som vi ska se finns det vax av helt annan karaktär avsett för helt andra ändamål. En vaxad bindtråd "biter" nämligen fast mot kroken och håller de inbundna materialen på plats med ett minimum av bindtrådsvarv.

  Med en kombination av modern, tunn bindtråd och rätt vax kan vi därför idag binda ytterst hållbara flugor, vilka samtidigt blir mycket nätta och fina.

Mycket av vaxet på en förvaxad tråd hamnar i röret på trådrullehållaren. Vaxa därför en bit av tråden i taget mellan trådrullehållaren och kroken.

  Vax och trådrullehållare

  Genom att vaxa bindtråden med en separat vaxbit blir den sträv. Det gör det avsevärt lättare att lägga trådvarven exakt där man vill utan att de glider på varandra eller åt sidan. Den sträva tråden suger dessutom tag i bindmaterialet ordentligt, så att man får en mer hållbar fluga. Det handlar egentligen om friktionsmotstånd. Många gånger behöver vi till exempel binda in material på olika ställen runt om kroken, ovanpå, undertill, på sidorna och så vidare.

  Med en sträv tråd underlättas detta betydligt och man riskerar inte att materialen efteråt glider ur läge. Samtidigt minskar risken för att efterföljande varv skall halka eller skära ned mellan varandra.

  Flugbindarvaxet påverkar i kombination med trådrullehållaren även trådsträckningen. just när vi binder fast materialen är själva trådsträckningen inget problem, eftersom vi hela tiden känner hur hårt tråden bör lindas. Vi får en optimal åtdragning vid varje moment. Men när vi släpper trådrullehållaren för att ta fram eller preparera nästa material uppstår problem, eftersom trådspänningen då minskar.

  Trådrullehållarens tyngd förmår inte på långa vägar att dra åt tråden lika hårt som vi lagt fast det senast inbundna materialet. Särskilt inte med tanke på att dagens lätta trådrullehållare i kombination med allt starkare bindtrådar medger en rejält hård åtdragning. Om vi till exempel använder en kevlartråd, som dessutom är mycket glatt och hal, så skulle trådrullehållaren behöva väga flera hekto för att motsvara den trådspänning vi lägger in för vissa bindmoment. Och det skulle bli opraktiskt, eller hur?

  Det som händer när vi släpper trådrullehållaren är att de senast lindade varven tappar lite av sitt grepp och bindtråden fjädrar tillbaka. Friktionsmotståndet mellan de lagda trådvarven räcker inte och det material, som ögonblicket innan var inbundet med precis rätt trådspänning, kan plötsligt komma ur läge. Även om materialet inte direkt lossnar, kan det gå ut över stylingen. Därför har vi behov av en tråd som är både stark och sträv, det vill säga har bra friktionsmotstånd. Det är här vaxningen kommer in.

  En nackdel med trådrullehållaren är att det vax som finns på tråden nöts av på väg genom trådrullehållarens rör. Därtill kommer att man, för att få rätta sträckningen på tråden, ofta låter den löpa mellan tumme och pekfinger ovanför röret.

  Hur mycket vax och strävhet finns nu kvar när tråden lindas på kroken? Därför bör vaxningen egentligen ske en bit i taget på den del av tråden som befinner sig mellan trådrullehållarens rör och kroken. Först då har vaxet full effekt.

Har du studerat din egen bindtråd? Modern syntettråd är tunn och stark och finns både i tvinnat och otvinnat utförande. Men gemensamt för all syntettråd är att den är hal och glatt. Tråden på bilden är förvaxad men ändå "hal". För bästa bindresultat krävs en bindtråd som behandlats med ett "torrsträvt" vax.

  Torr-sträv-klibbig

  Själv använder jag sedan många år en lös vaxbit för att preparera den översta delen av bindtråden - även om denna är förvaxad! Jag tycker att det lett till en klar förbättring för min flugbindning jämfört med enbart förvaxad tråd eller inget vax alls. Men jag vaxar inte alltid hela tråden, bara de partier där det verkligen behövs, till exempel vid inbindning av olika typer av hårda eller glatta material som tinsel, hackelstammar eller hårvingar, som behöver bli tight inbundna. På så vis minskas det totala antalet varv som jag använder i varje fluga och hjälper mig att erhålla både ett vackrare resultat och hållbarare flugor.

  Det finns olika vax att köpa. En del sorter säljs via firmor som marknadsför flugbindningsmaterial. Andra sorter finner man på andra håll. Under årens lopp har olika flugbindare i artiklar tipsat om att till exempel använda klistervalla, medan andra anser att bivax fyller deras behov. Ett tips på bra vaxleverantörer är de hantverkare som arbetar med skor eller läderprodukter. De kan ha vaxtyper som är överraskande bra även för vårt ändamål.

  Efter att ha testat åtskilliga vaxsorter under årens lopp lutar jag för egen del åt att ett bra vax bör ge effekten "torrsträvklibbighet" på bindtråden. ju större krok desto starkare tråd, och ju större material desto högre grad av torr-sträv-klibbighet krävs.

  När man drar lite med fingerspetsen på den nyvaxade tråden skall det gärna hugga lite, utan att vaxet för den skull fastnar på fingret. Det får inte kännas för blött.

  Färgen på vaxet spelar mindre roll så länge karaktären är rätt. Med ett vax åt det färglösa hållet plus ett svart klarar man det mesta. När man köper vax på bit är det praktiskt att dela det i mindre bitar och därefter rulla en kula stor som en ärta.

  Den plattar man sedan till något innan man börjar binda. En sådan liten vaxbit värms nämligen snabbare upp av värmen från fingrarna då man använder den och lämnar därmed lättare ifrån sig precis lagom med vax på tråden.

Text och foto: Anders Isberg © 2000