Höstgädda på stor streamer

Många förknippar säkert gäddfiske med fluga med den period på våren då gäddan är utsvulten och på hugget efter leken. Men även på hösten. När gäddan på nytt kommer in mot stränderna kan man fiska den med en stor streamer på tafsen.

Text, akvarell och teckningar: Anders Forsling ©

  Gäddan är en fisk som fascinerat människan i alla tider. Det finns många mer eller mindre osannolika fiskehistorier om den. Själv har jag ett tidigt fiskeminne när jag som liten grabb fick följa med min far på en fisketur till en liten skogssjö långt in i de djupa hälsingeskogarna. Det var en vacker sommarkväll och vi rodde runt längs vasskanter och djupbranter. Far kastade med ett större skeddrag och visade samtidigt hur jag skulle göra. Jag hade ännu inte fått något eget fiskespö och förstod att det nu gällde att lyssna och lära för att visa att jag var mogen uppgiften. Efter en stund fick jag överta spöt och vi rodde vidare längs vassruggarna. Kast efter kast ringlade ut från den inkapslade rullen. Det gick förvånansvärt bra förutom lite lintrassel och några bottennapp.

  När vi rundade ett stort klippblock som stack upp ur vattnet fick jag ännu ett bottennapp. Åtminstone vad jag först trodde. När bottennappet satte av i väldig fart förstod jag med skräckblandad förtjusning att det var en fisk i andra änden. Gjorde nog alla fel man kan som nybörjare, men lyckades trots allt lotsa in fisken till båten. När jag tittade ner i vattnet fick jag se en jättelik fisk som likt en u-båt sakta intog ytläge. Gäddan var enorm i mina oerfarna ögon. När till och med min egen far började se aningen spänd ut, förstod jag att gäddan var någonting utöver det vanliga. Han mumlade något om att vi måste slå den i huvudet med äran, annars skulle vi aldrig få upp den i båten. Men innan vi hann göra någonting, så bestämde sig gäddan för att inte vänta längre. Ett slag med stjärten och en snabb rusning in under båten och den var fri. jag minns att jag själv inte var alltför besviken. Avstod gärna från sällskapet av en fisk som i mina ögon var lika stor som den båt vi färdades i.

  Detta mitt första dramatiska fiskeminne gjorde så starkt intryck på mig att jag tror det är en av orsakerna till att sportfisket fortsättningsvis blev min stora passion här i livet. Även om fisket med åren mer och mer styrts över till fiske efter ädlare släkten, har ändå fisket efter gädda en dimension som gör det lika spännande varje gång, inte minst sedan jag började använda flugspöt för att överlista den.

  Den som inspirerade mig och tog mig med på mitt allra första gäddflugfiske, var flugbindaren och vännen Rolf Ahlkvist. Det var i början på 80-talet och Rolf hade redan då flugfiskat gädda under flera år och utvecklat en del flugmönster med influenser från bland annat Amerika. Joe Brooks, en stor förespråkare för popperfiske, var den som fick Rolf att testa metoden i sina hemmavatten.

  Vår första tur gav verkligen mersmak. Vi fiskade vid detta tillfälle endast med så kallade gäddpoppers. För den oinvigde är det en fluga med balsakropp framtill och en stjärt av bucktail där bak. Liknar en liten flytwobbler som bubblar fram på vattenytan. Jag glömmer aldrig mitt första hugg. Det kom blixtsnabbt och så överraskande att jag alls inte hann med något mothugg. Jag hade nog föreställt mig ett betydligt lugnare förlopp. När jag kommit över den första chocken kunde jag vid vår nästa fisketur kroka min allra första poppergädda.

  Min första torrflugegädda tog dock en hackelfluga i mitt eget hemmavatten Sundbornsån. Vid detta tillfälle hade en svårflörtad öring gäckat mig under en veckas tid. Varje kväll återvände jag till forsnacken för att om möjligt överlista denna storöring. Den sista kvällen hade jag sällskap av en äldre gentleman som tagit flera storöringar vid forsen. Han stod alldeles bakom mig när jag till slut lyckades kroka fisken. Att döma av pressen på spöt rörde det sig om en öring av det större formatet kunde vi samstämmigt konstatera. Gissa om vi båda blev snopna är jag en stund senare håvade en strömgädda på dryga 3 kilo. Den äldre och erfarne gentlemannen tröstade mig med att han aldrig tagit en så stor gädda på en så liten torrfluga. Dessutom i så pass stark ström som denna.

  Efter vårt första popperfiske har Rolf och jag försökt att varje sommar komma iväg på en gäddfisketur tillsammans. Det har inte alltid blivit av, men jag minns alldeles speciellt en höstdag för några år sedan. Vi hade kommit in i september och löven hade så smått börjat gulna på träden. Hösten är förresten den härligaste tiden för gäddfiske. Luften är hög och klar. Vattnet har kylts ner och de större gäddorna drar sig in mot stränderna. Målet för denna fiskedag var en av Rolfs favoritsjöar sedan många år tillbaka. Redan som liten grabb fiskade han i denna sjö, och vid en fisketur hittade vi resterna efter en hemmagjord båt från barndomsåren.

  Stormen lätt

  Vi hade precis öst ur ekan när Rolf tog fram flugasken och visade mig några nya flugor som han provat med gott resultat. De såg verkligen fina ut. Gäddstreamern hade stor kroppsvolym men såg ändå lätt och luftig ut. Det skulle visa sig att den också var mycket lättkastad. Jag fick några exemplar, och vi rodde ut mot den första vasskanten. Redan i mitt tredje kast hade jag mitt första påslag. Jag var dock inte beredd utan luftkastade några gånger och la sedan flugan på samma plats.

  Denna gång var jag med på noterna och kunde kroka den första gäddan på den nya strearnern. Jag släppte försiktigt tillbaka min fångst. En gädda av det mindre formatet.

  När vi är två som fiskar brukar vi turas om att ro så att den som kastar helt och hållet kan koncentrera sig på den uppgiften. Då och då ankrar vi upp vid något hett ställe. För att då vara på den säkra sida sätter vi oss i var sin ände av båten för att minska risken att kroka i varandra. Det är betydligt svårare att ha kontroll på dessa stora flugor jämfört med vanliga småflugor. Det räcker med en liten vindpust så kan flugan helt ändra kurs och haka fast i en felaktig mungipa. Därför är det nödvändigt med en fiskehatt och om möjligt även solglasögon som skydd.

  Denna dag verkar gäddorna vara riktigt på hugget. Vi har båda krokat och släppt tillbaka ett flertal gäddor när vi bestämmer oss för att gå iland vid en fin udde för att äta något och dricka en kopp kaffe. Först vill dock Rolf prova en säker ståndplats intill en större sten. Hugget kommer direkt efter det att flugan gjort sina första pulserande rörelser under vattenytan. Strax därpå så släpper flugan.

  Eftersom vi vet att en gädda tar om både en och fler gånger, till skillnad från till exempel en öring, lägger Rolf än en gång flugan på samma plats. Mycket riktigt tar gäddan ännu en gång och nu sitter den bättre. När jag skall hjälpa till med håvningen ser jag att någonting inte stämmer. Bredvid flugan hänger något ut genom munnen. När vi får upp den i båten ser vi att det är en släkting av det mindre formatet som sticker ut. Trots att den redan hade ett skrovmål i munnen kunde den inte låta bli att ta flugan. Snacka om glupskhet. Gäddor verkar inte vara speciellt känsliga för ett stick från en krok, eller så tar jaktinstinkten överhand underjakten på föda.

  Vi stiger iland och plockar fram matsäcken. När vi sedan sitter och tittar ut över den blanka vattenytan kan vi konstatera att det hittills varit en fantastisk fiskedag. Några timmar senare traskar vi hemåt i mörkret med var sin fin gädda i en rönnklyka, och med en sen höstfiskedag bakom oss som vi sent skall glömma.

  Utrustning för höstgäddan

  Slutligen måste jag nämna lite om den utrustning man behöver. Ett 9-fots spö klass 8-9, gärna lite långsamt i aktionen. Till det en WF-lina eller en så kallad Bug Taper (bass lina) klass 8-9. Tidigare använde jag en heldragen nylontafs 0,60 mm, men numera använder jag uteslutande en tafs som Rolf själv tagit fram. Den består av en taperad grovdel av tvinnad syntet. Den har sedan en spets av wire försedd med beteslås vilket gör det lätt att byta fluga. Tafsen finns både som flytande och sjunkande. En oumbärlig sak vid gäddfiske är en så kallad käftöppnare och därtill en långskaftad peang att ta loss flugan med. En gädda har ju en hel del tänder som man bör undvika. En vanlig öringpriest brukar sällan räcka. Däremot är ett hammarskaft ett bättre val. Var försiktig och lycka till!

  Rolfs Streamer

  Rolfs favoritstreamer är cirka 15 cm lång. Trots storleken är den relativt lättkastad och mycket hållbar. Han binder den på en krok som heter Mustad Bass Bug/Stinger i storlek 2. När det gäller färger på flugan så är det fritt fram för egen fantasi. Använd gärna färger som ger fina kontraster och som du själv tror på. Bindtråden är oftast svart till färgen. Ett tips som gör flugan hållbarare är att lägga på lite superlim då och då under bindandets gång.

  1. Lägg en droppe superlim på krokskaftet och bind in en bunt bucktail som stjärt. Bind därefter in några strimlor flash ovanpå och ytterligare en bunt bucktail överst. Bind sedan in två långa sadelhackelfjädrar med insidan utåt på ömse sidor om stjärten, så att det ser ut som ett V uppifrån. Täck därefter krokskaftet med chenille efter att först ha lagt på lite superlim. Bind fast och avsluta med whipfinish.

  2. Klipp till en lagom bit EZ-slang och trä den över krok och chenille. Gör en avsnörning baktill och avsluta med whipfinish. Fäst sedan tråden framtill och bind ner slangen som bilden visar. EZ-slangen har inslag av pärlemor eller silvertinsel, men är för övrigt genomskinlig. Det gör att chenillet lyser igenom och hjälper till att sätta färg på kroppen.

  3. Bind in en bunt rävhår på krokens undersida och en likadan bunt på översidan. Därefter binder du in en lite längre bunt ovanpå den övre bunten. Forma ett fint huvud och gör en whipfinish. Lacka huvudet.

Text och teckningar av Anders Forsling © 2000