I väntan på våren.
av David Norberg

  Jag sitter vid datorn och bläddrar genom sidor som berättar om flugfiske från när och fjärran. Bilder på stelfrusna regnbågar i våra egna vatten till snabbsimmande torpeder från betydligt varmare breddgrader etsar sig fast på näthinnan. 

  Själv har jag fullt upp med att binda nya flugor inför den kommande säsongen. Jag brukar alltid ladda såhär års, i början av mars, inför issläppningen. Åtrån och längtan till öppna vatten gör sig påtaglig varje gång man ens kommer att tänka på fiske, vilket händer ofta, det är nog inte bara jag som har spön och rullar utspridda lite här och där i lägenheten. Jag tittar på filmer och sorterar linor och planerar.

  I mina dagdrömmar ser jag framför mig på vilken sten jag skall stå vid sjön och hur fisken ungefär 15 meter ut stiger och tar en slända. Handen drar snabbt ut lina från rullen och det som inte får hända händer, rullen övervarvar. Trots storspolighet och lagom hårt åtdragen broms övervarvar rullen och jag missar den fisken. Jag vaknar upp och tittar återigen på datorskärmen och de stora fiskarna.

  Jag har till och med köpt ett nytt spö och en ny rulle för säsongen. Linan som jag nästan alltid fiskar med får hänga med en säsong till, sedan är det dags för en ny. Det är en gammal sliten lina som har lika många fiskar på sitt samvete som jag. Den har följt med i över sju år och är min favorit.

  Mitt gamla favoritspö som har hängt med nästan lika länge som linan får dock pensioneras och ställas in i garberoben och stå i beredskap som reservspö, jag har ju köpt ett nytt spö av betydligt moderna snitt och av samma märke som det gamla.

  Återigen befinner jag mig vid vattnet och står på samma sten. Nu går rullen betydligt bättre och kastet landar lite snett, men helt okej. Vänta, vänta, vänta... och pang! Där tog den kläckaren! Fajten blir ganska odramatisk då det fortfarande är ganska kallt i vattnet. Precis när fisken går i håven vaknar jag med ett ordentligt ryck... Jävlar! Den var stor!

David Norberg 2006 ©