Lura havsöringen vid väderomslag

Av Pelle Klippinge

Havsöringen påverkas kanske mer än man tror av yttre förändringar som vind, temperatur och lufttryck. Vid en plötslig snöby eller ett vindskifte ökar huggchanserna markant. En barometer, som mäter lufttrycket, kan avslöja tendenserna redanhemma på stugväggen

  Mörka moln tornar upp sig över Cairngorms vidsträckta fjällplatå och det dröjer inte lång stund innan dagen förvandlas till rena dunklet. Jag känner igen situationen, lämnar sällskapet i loungen och sticker ner till närbelägna Old Bridge. Väl framme börjar regnet strila lätt och fint ? "a shower" ? som skottarna säger, och det riktigt känns i hela kroppen att havsöringen borde vara på gång.

  Nu eller aldrig. Jag sträcker ut några kast i Speys lite brunaktiga vatten och just då jag kommer ner mot själva strömnacken drar det till så där skönt. En långrusning följer på havsöringens karaktäristiska vis, och sedan är det i stort sett bara att veva hem den. Under tiden noterar jag att vattnet stiger och blir lite färgat, nästan lite mjölkvitt.

  Snabbt ut med flugan igen, och på ungefär samma plats där den första havsöringen bet på kommer nästa hugg.

  Tänk vilken betydelse ett litet väderomslag kan innebära i fiskesammahang, inte minst när det gäller havsöring. Detta oavsett om det är i skotska Spey, småländska Emån eller något annat vattendrag. Jag vet inte om havsöringen är extra känslig, men den reagerar för det mesta mycket snabbt vid dessa tillfällen. Den blir aktiv, och det kanske allra viktigaste för oss flugfiskare, den biter bra! Ett faktum som jag observerat under många års fiske och som naturligtvis noterats också av många andra spösvingare. Se bara på vårfisket längs mina hemmavatten vid Emån eller Kalmarsund. Vid vissa gynnsamma väderomslag kan man till och med riskera att vadslå favoritflugan om att havsöringen kommer att bita. Inte minst då i samband med plötslig nederbörd, precis som jag råkade ut för vid Spey. Liknande erfarenheter har jag som sagt också gjort många gånger hemma vid Emån.

  Huggen måste ha kommit samtidigt, för plötsligt står både Ronald och jag med böjda spön mitt emot varandra i Ankarcrona pool. Ronalds havsöring går upp till ytan och välver runt så det står härliga till, medan min går på djupet och tjurar. Min kommer först på land, en femkilosklumnp som jag lyckas styra upp på land innan den är tröttkörd. Väl uppe på landbacken blir den följaktligen helt tokig, piskar och slår med sin kraftiga stjärt, så attjag har fullt besvär med att hålla den. I ögonvrån ser jag att Ronald mister sin halvvägs upp bland strandstenarna, men han krokar nog på en ny havsöring från bryggan. Vilken aktivitet!

  Plötsligt mörknar det och en häftig snöby släpper sina stora "lappvantar" över ån. Snöandet är så intensivt att jag med nöd och näppe kan skönja Ronald på andra sidan ån. Jag ser dock så mycket att han nu tycks ha ännu en fisk på. Jag lägger ytterligare några kast och flugan hinner inte många meter innan det drar till så där härligt igen. Denna gång strax utanför bryggan, just där djupkanten kommer i Ankarcrona pool. En ordentlig havsöring rullar plötsligt i ytan, flugan släpper sitt grepp men tas nästan omgående av en ny fisk. Detta i samma kast! Medan jag drillar den ser jag flera fiskar visa sig i ytan, varav en hoppar helt fritt. Som bäddat för huggsexa!

Plötsligt omslag till pålandsvind ökar påtagligt 
chanserna vid flugfiske efter kustöringen.

  Javisst, ibland är vårfisket otroligt enkelt, precis som vid nämnda tur, då Ronald och jag så småningom landade en handfull fina havsöringar ur Emåns vatten på mycket kort tid. Vi hade tur den gången och befann oss helt enkelt på plats ute vid vattnet strax innan och just i det skede väderomslaget kom. Havsöringen tog intensivt. När sedan snöbyn väl passerat blev fisket genast mer stilla och havsöringen var inte alls lika lättfångad längre. Hela naturen, inklusive Emåns havsöringar, tycktes på något vis sjunka in i tung vila.

  Det som kanske förvånade oss lite den gången var att flera andra fiskare vevade in sina linor för att ta skydd då snön började falla. En solklar strategisk miss. Mig veterligen finns det nämligen inte något som livar upp vårens havsöring lika mycket som en riktigt tät och intensiv snöby. Ju häftigare och tyngre snöfall desto bättre, tycks det!

  Havsöringen kommer i rörelse, jagar och tar sa där riktigt ordentligt under dessa förhållanden. Ibland så fort flugan bara tar vatten! Sannolikt beror fenomenet mycket på att temperaturen stiger några grader och att det blir lite varmare, både i luften och i vattnet. Självklart spelar också lufttrycksförändringen en väsentlig roll. Men mer om detta längre fram.

  Många gånger har jag upplevt liknande episoder också ute vid kusten, när en snöby blixtsnabbt förändrat fiskesituationen. Men ett annat för fisket positivt väderomslag under vår, senhöst och vinter uppstår vid lättande dimma med ökande vind. Detta kan snabbt ge fina fiskeförhållanden.

  Som ett gott exempel på detta minns jag mycket väl, då jag en aprilmorgon med nöd och näppe kunde urskilja stranden bland dimbankarna när jag rodde ut med båten. Sedan lättade dimman när en tilltagande vind rensade luften. Under en timmes tid bordade jag turligt tre rent otroliga havsöringar alldeles i närheten av en jättesten som kallas "Valen". Det speciella med dessa öringar var, bortsett från prickarnas placering, att de var som stöpta i samma form. Därtill välväxta, vägandes drygt fem kilo styck.

  Den som första gången berättade och övertygade mig om dylika väderomslags inverkan på havsöringen var en av Emåns idag kanske mest erfarna och kunniga fiskare, nämligen Stig Nilsson. Han om någon kan detta fiske och har genom åren landat många flotta havsöringar. Stig kan berätta om flera storfisken han upplevt under liknande förhållanden. Intensiva fisken, som det gäller att vara observant för att kunna tajma och utnyttja som flugfiskare, eftersom det är fråga om förhållandevis korta huggperioder. Allt från några minuter till dryga kvarten som bäst. Mina egna erfarenheter visar också att havsöringen reagerar på väderomslag redan i ett tidigt skede och börjar som regel komma i bitartagen strax innan, för att sedan nå en aktivitetstopp då det väl bryter ut.

  Vind, vindriktning och vindstyrka är andra viktiga väderleksfaktorer, som vanligen spelar en väsentlig roll för havsöringsfisket. Detta gäller främst vid fisket längs våra kuster, så låt oss lämna strömvattensfisket för en stund. På västsidan vill man gärna ha någon form av västlig riktning, medan ostkustens spösvingare favoriserar vind som kommer från ost.

  Det ger pålandsvind, ett välbekant och gynnsamt förhållande som verkar styra och samla havsöringen mot kusten och in mot land. Speciellt kanske under de allra första dagarna efter en vindkantring, då havsöringen emellanåt kan smyga in på rent otroligt grunt vatten.

  Dessa tillfällen, när vinden byter riktning, är därför en annan mycket viktig faktor att vara uppmärksam på som havsöringsjägare. Precis som intensiv nederbörd framkallar det aktivitet. Utnyttja detta! Jag förstår om andra fiskare kanske skakar på huvudet och tycker att allt detta är rent nonsens, men jag vill bestämt hävda att så inte är fallet. Alltför många gånger har nämligen både jag och mina fiskekamrater upplevt givande fisken under dessa förhållanden. För att precisera det hela ytterligare gäller detta speciellt då vinden vridit medsols i mer gynnsam riktning. Det går därför inte bara att hänskjuta detta till ett slumpens verk. Hemmavid, längs ostkusten, innebär detta gynnsamma läge nästan alltid en tvär gir från västlig till ostlig vind. Då råder snabbt kanonförhållanden ute på kusten, men faktiskt också uppe i Emån. Även där betyder alltså vindriktningen en hel del.

  Vid omvända vindomslag råder vanligen dödläge. Ta bara västanvinden som exempel. Det är en vindriktning som periodvis kan vara förödande på ostkusten. Särskilt om den får stå långa perioder. Då är det inte ens lönt att försöka! Vattnet blir kristallklart och med få undantag kyligare. Havsöringen skyggar och är som bortblåst, åtminstone från de vanligaste huggplatserna.

  Men kommer så det rätta omslaget blir vattnet snart nog lite uppgrumsat och får den rätta "huggfärgen", samtidigt som vågskvalpet rör om från ny riktning. Det kanske allra viktigaste i sammanhanget är att en medsols vridande vind, i de flesta fall, också medför stabilare väder. Det är i alla fall mina egna erfarenheter.

  Därmed halkar vi snabbt in på en annan intressant avdelning som jag snuddat vid tidigare, nämligen lufttrycket. Det stiger vanligen ett par hack, vilket också är en faktor som gynnar havsöringsfisket, oavsett om det nu gäller strömmande vatten eller ute vid kusten. Motsols vindvridning ger i regel omvända förhållanden. Ge akt på detta, notera gärna ? men var framför allt observant!

  Det är alltså intressant för havsöringsfiskaren att följa och anteckna barometerns svängningar. Barometern är ett instrument som finns i olika utföranden och som mäter lufttrycket i millibar eller i den mer internationella enheten hektopascal (hPa). Många barometrar för hemmabruk har ofta texter som "vackert väder", "ostadigt" eller "storm". Det är angivelser som i sig är ganska missvisande. Det man som havsöringsfiskare ska kika på är istället själva variationerna i lufttrycket. Fallande lufttryck innebär vanligen en väderförsämring, medan stigande lufttryck medför en förbättring eller stabilisering. Alltför vetenskapligt? Nejdå, tvärtom! Det fina med barometern är härvidlag att den, inom vissa gränser naturligtvis, faktiskt ger en fingervisning inte bara om kommande väderlek utan i förlängningen också en indikation på fångstchanserna.

  Jag har tillsammans med några fiskekompisar under många år följt just havsöringens huggreaktioner i jämförelse med barometertrycket. Våra fångster sammanfaller också synnerligen väl med tidigare nämnda snöbvar, vindskiften etc. Detta ger en mycket intressant statistik, och kontentan av det hela är att vi vanligtvis fångar våra havsöringar då barometern befinner sig i spannet mellan 990 och 1010 millibar.

  Klart flest havsöringsfångster har vi registrerat då barometerns känsliga visare stabiliserats på jämna 1000 millibar, och allra vassast har fisket varit vid stigande tendens. Står barometern i detta delikata "huggläge", som vi brukar kalla det, i kombination med gynnsam vind och väderlek i övrigt, så är det tveklöst läge att dra på vadarna och greppa "stången" ... !

Text och bilder av Pelle Klippinge ©

Besök gärna Pelle Klippinge/Spey Cast.