Flugor av foam
Text & foto: Johan Klingberg

Olika typer av foammaterial har skilda egenskaper. Några suger vatten och gör att flugorna sjunker, andra har slutna celler fyllda med luft och ger flugorna god flytkraft

Olika foammaterial och exempel på flugor nämnda i artikeln.
Bilden visar även mallen till kroppen på en gul forsslända kläckare

  Under senare år har olika konstmaterial kommit att användas allt flitigare till flugbindning. Personligen föredrar jag fortfarande i de flesta fall mer klassiska material som hare, fjäder och hackel, men jag måste tillstå att de moderna materialen ibland har vissa fördelar.

  De flesta känner till att det finns olika typer av foam och har kanske också provat att binda med skumplastmaterial. Foam har många fantastiska egenskaper, det är lätt att arbeta med, det är mjukt och en del kvaliteter med slutna celler har mycket god flytförmåga utan att behöva impregneras. Det finns en uppsjö av, olika foamplaster för olika ändamål och det är inte bara de som säljs i flugfiskebutiker som är av intresse. Bara genom att titta runt i det egna hemmet kan man finna foamer som är lämpliga till flugbindning.

  Foamplaster finns både med öppna och slutna celler. Foam med slutna celler har luft bundet inne i cellerna, vilket gör att denna foamtyp passar ypperligt till flytande flugor. Exempel på sådan foam kan vara olika emballageplaster. Dessa är i regel ofärgade, transparenta och relativt tunna, vilket gör dem lämpliga att använda till kroppar, ryggar eller vingar. Foam med slutna celler finns också att köpa i olika tjocka ark, och sådana kvaliteter har sedan flera år använts flitigt till kroppar på myror, nattsländor och olika landinsekter. Man kan också skära remsor ur ett vanligt liggunderlag. De allra billigaste kvaliteterna är oftast för grovcelliga och blir för styva för vårt ändamål, men de som är småcelliga och mjuka fungerar utmärkt som flytkroppar på kläckare och mindre myror. Foamplast med slutna celler finns i en rad olika färger.

  Den andra foamtypen har öppna celler. Här finns med andra ord ingen luft bunden, vilket gör att materialet tar åt sig vatten och sjunker. I de flesta fall använder man denna foam till streamers eller andra större flugor för att skapa en mjuk kropp. Det gör att fisken inte lika lätt upptäcker bedrägeriet och snabbt spottar ut flugan, vilket den gärna gör om flugan är onaturligt hård. Denna typ av foam finner man sällan eller aldrig i flugfiskebutikerna, men tack och lov finns den lite överallt i våra hem, till exempel i form av disktrasor.

  I övrigt kan man prova många andra typer av skumplast och skumgummi, till exempel tvättsvampar, stjärtlappar till spädbarn, hälskydd och andra fotplåster, som man köper på apotek.

  De fördelar jag främst uppskattar hos flugor bundna med foam är att olika typer har så specifika egenskaper. De som ska flyta flyter verkligen och de som ska sjunka suger vatten och sjunker. Foam är också som regel starka material som håller för hårdhänta angrepp från vassa öringtänder.

  Foam går att använda nästan till alla typer av flugor. Det är i stort sett bara den egna fantasin som sätter gränserna. Jag har flugfiskevänner i Göteborg som ägnat mycket tid till att utveckla flugor bundna med foam.

  Flera av dem föredrar idag att använda foam till kroppar och flytkuddar. Oftast kan man finna foam i lämpliga färger, men det går också att färga vit foam till önskad kulör med vattenfasta tuschpennor. När det gäller foamat skyddsemballage, så är det nästan alltid vitt, så här blir alternativet att färga själv.

  I många tidskrifter har det tidigare berättats om flugor bundna med foam, så materialet är inte nytt, men det kan utvecklas betydligt genom att vi experimenterar mer och ger foam av, olika typ och karaktär chans att visa vad det går för i olika flugor. Fördelarna kan många gånger vara överlägsna mer traditionella material men det vet vi ju inte förrän vi har provat.

  Här följer några exempel på flugor som jag själv haft framgång med.

  Robert Lais gula forssländekläckare

  Många använder foam som flytväst till kläckare. Det vanligaste är att man förser flugan med en foamkula fastbunden i en bit tunn damstrumpa på krokskaftet. Men Robert Lai har en enklare och radikalare idé. Han låter helt enkelt en bit formklippt foam utgöra både kropp och thorax.

1. Skär ut en remsa tunn gul foam med en vass kniv. Den främre delen skall vara rombformad och den bakre mynna ut i en smal spets. Den totala längden skall vara lika lång som kroken.

2. Fäst in några gulfärgade krickandsfibrer som stjärtspröt.

3. Foamremsan fästs i den tunna stjärten tillsammans med ett bärnstensfärgat strutsherl.

4. Foamet viks fram över kroken och binds ned med bindtråden som ribbing. Därefter lindas strutsherlet fram i den segmentering som bildats av bindtråden. Strutsherlet avslutas just vid bakre kanten av thoraxpartiet.

  Om man vill kan man fästa in några fibrer vid huvudet för att imitera kläckarens ben. Sista steget är att måla brunsvarta fläckar på nymfskalet.

  Superpuppan Variant

  Superpuppan har blivit många flugfiskares favoritfluga. Fördelen med att binda den med foam är att den inte behöver fettas in för att flyta.

1. Skär ut två tunna remsor superfoam i en ljusare och en mörkare färg, till exempel gult och svart.

2. Fäst in ett hackel plus den ljusare remsan vid krokböjen. Gå sedan fram med bindtråden till något framför mitten av krokskaftet.

3. Linda fram den ljusa foamremsan, fäst in den och klipp bort överskottet.

4. Fäst ni den mörka foamremsan och fortsätt linda den fram till strax bakom krokögat. Fäst in och klipp av.

5. Linda hacklet i palmérstil fram över kroppen, fäst in och linda huvudet. Avsluta med att trimma foampuppans hackel både på ovansidan och undersidan.

  Emballagepuppan

  Det finns en rad olika sätt att imitera nattsländepuppornas gashölje då de simmande är på väg mot ytan för att kläckas. En enkel lösning är att använda emballageplast.

1. Skär en remsa av, den tunna och transparenta emballageplast som man bland annat kan finna i kartonger för skydd av radiotillbehör och liknade.

2. Linda ett eller flera lager förtyngningstråd runt krokskaftet så att flugan kan sjunka. Bärkraften skiljer sig mellan olika foamer, vilket gör att man måste testa sig fram.

3. Fäst foamremsan i krokböjen och linda fram bindtråden över två tredjedelar av krokskaftet.

4. Linda fram foamremsan och fäst in den.

5. Bind in några påfågelherl och bygg upp en framkropp med thorax.

  Om man så önskar kan man komplettera med ett glest fronthackel av höna.

  Mayfly, dun och spinner

  Både för Mayfly dun och spinner skärs en smal remsa vit eller gul foam med slutna celler. Därefter klipps remsan till en taperad kropp ined den smalaste delen som stjärtens spets.

  Vill man förse kroppen med stjärtspröt, så kan sådana fästas med en ytterst liten droppe snabblim.

1. Trä kroken genom foamet så att cirka 15 mm av kroppen sticker ut bakom krokböjen. Fäst därefter kroppen med bindtråden mot krokskaftet. Spara överskottet av foam på dun varianten.

2. Bind in en bunt CdC fibrer mitt på kroken så att en upprättstående vinge bildas till dun-varianten. Till spinnern delas bunten i två vingar som får peka rakt ut i sidled.

3. Fäst därefter in ett grizzlefärgat hackel och linda det i fallskärmstil runt vingen.

4. Vik fram foamremsan på krokens undersida och fäst vid huvudet. Då jag binder en spinner, brukar jag istället linda hacklet på vanligt sätt och sedan trimma det på undersidan.

  Wettex puppan

1. Skär ut en smal remsa Wettex (sugande disktrasa) och linda två tredjedelar av skaftet på en krok av sedge typ.

2. Linda ett grizzlefärgat hönshackel framför bakkroppen men bakom thorax.

3. Dubba bindtråden med brun kaninull och linda ett thorax.

  Fördelen med Wettex puppan är att materialet suger vatten och därför omedelbart sjunker utan att man förtynger flugan.

Text & foto: Johan Klingberg 2007 ©
Besök gärna Johans hemsida och Blogg