|
En dag vid strömmen
av Mikael
Vallin
Jag har under en tid pluggat vid
Linköpings universitet, bildat familj och levt i en tillvaro som inte
lämnat tillräckligt med tid för fiske. Efter några veckors intensivt
surfande på nätet för att nära sitt fiskeintresse genom andra, och för
att i någon mån stilla det alltmer besvärande ryckandet i högerarmen var
det så äntligen dags. Turen styrdes mot Mellanströmmen, en liten spillra
av det forna störöringvattnet Motala Ström.
Efter att ha lämnat fru på
jobbet och barn på dagis packades bilen med allt som krävs för en dags
lätt flugfiske efter öring och regnbåge, sedan bar det av. Att ta sig ut
ur en av Sveriges storstadsregioner under förmiddagens värsta
rusningstrafik i kombination med fiskesug utan dess like, resulterar som
du kanske kan ana i lätt frustration och smått hetsig bilkörning.
När så en dam kliver rakt ut i
vägen mitt framför bilen (möjligen menandes att det låg ett
övergångsställe 10m bort?) gasade jag nästan på lite extra. Jag susade
förbi kvinnan på ett avstånd och i en hastighet som förmodligen skrämt
slag på de flesta. "-Skall du åtnjuta dessa surkärringsprivilegier att
bara kliva rakt ut skall du göra detta På övergångsstället" tänkte jag
så högt att det förmodligen hördes utanför bilen. Fiskehets pga.
abstinens i sin mer aggressiva form förvandlar och förvrider sinnet.
Väl framme i Skärblacka mellan
Linköping och Norrköping löste jag fiskekort på Shellmacken och rattade
Forden mot Mellanströmmen. Jag hade läst på Skärblacka Sfks hemsida att
fisket hade varit hyggligt de senaste dagarna så motivationen och
förhoppningarna var höga.
Vid bilen tacklade jag mitt
Orvis Seven-Eleven i klass 3-4. Flugvalet föll på en gammal trogen
öringdräpare för strömmande vatten, en egenhändigt komponerad mycket
liten streamer av svart räv och med röd kropp, bunden på en kortskaftad
krok storlek 12. För att nå ned i spännande djuphålor hade jag även
försett den med en liten mässingskula som huvud.
Mellanströmmen utgörs av en kort
strömsträcka vilken skiljdes från Motala ström av ett kraftverksbygge
någon gång när seklet var ungt. Vid dagens första anblick av det forna
storöringvattnet försvann tankarna bort till alla de silverblanka
Vättern öringar i 6-8 kilosklassen som förmodligen lekt här innan den
industriella revolutionen med dess alla kraftverksbyggen delade upp
Motala ström i ett antal djupa dammar.
Dagens fiske började högst upp i
Mellanströmmen där den delas i två mindre fåror, ca 6 meter breda. Målet
var att under dagen fiska sig ned genom strömmen. Nedströms min valda
fiskeplats löpte en av sprängsten skapad stenkista som förhindrar
vattnet att spola med sig allt vad strand heter då strömmen är stark.
Vattnet nedan stenkistan är djupt, mörkt och lockande. Förväntat
ringrostig luftkastade jag en stund och blev glatt förvånad över hur
viss kunskap sitter outplånlig. Kastet lades ut i en vacker båge över
den lilla strömfåran och spänningen steg.
Linan följde med strömmen,
sträcktes, och nu draggade flugan långt nedströms i djuprännan. Där fick
den stå och retas ett tag. Jag tog hem någon halvmeter lina i några
lockande knyckar och lät sedan streamern dyka mot bottnen igen. Hugget
kom ögonblickligen, linan stramade och sidan av en regnbåge i
kilosklassen välvde i ytan. Sekunden senare kom flugan farande mot mig
och dagens första fisk vinkade adjö. Nästa kast lades ut och samma
historia upprepades på samma plats, attans vad de var försiktiga då, men
så var spänningen också på topp och livet härligt. Nästa gång skall
mothugget sitta.
Jag fiskade mig ner genom den
grunda strömmen och såg stor fisk lurpassa på de mängder av löja, mört
och abborre som också gav strömmen liv. Ibland gjordes ett utfall så
vattnet yrde. Jag hade en och annan fisk som nafsade på flugan men ingen
tog ens så hårt som de första två. Lite senare återvände jag till dagens
utgångsplats med nerverna på helspänn. I andra kastet small det på samma
ställe som tidigare och den här gången satt fisken, som inledde med en
10 meters rusning nedströms, rullen skrek och jag skrek ikapp, fast
fisk! Min lätta utrustning gjorde det omöjligt att landa fisken där jag
satt, så jag lät den hållas nedströms, stapplade en bit längre inåt
strandkanten och gick efter bästa förmåga för att möta fisken. I ett
litet bakvatten lät sig regnbågen håvas. Flugan lossnade i håven.
Priesten låg i samma ficka som
alltid och ändade snabbt fiskens lidande. Vid närmre granskning av
fångsten upptäckte jag två djupa, rena snitt i fiskens buk varav det
större gick igenom in i bukhålan. Trots dessa skador högg fisken och gav
en hård fight. Såren var nya och jag anar att fisken inte hade överlevt
någon längre tid. Mellanströmmen hyser förutom Öring och Regnbåge även
grov gädda och en ytterst jaktskicklig minkstam som tar för sig mer än
de äter, som det ligger i minkars natur att göra. Dock har även minken
rätt att leva vid strömmen som oss andra och naturliga fiender utgörs av
Ssfks ordförande som enligt egen utsago då och då utjämnar balansen med
hagelbössan.
Efter att ha tagit ur fångsten
och knutit om flugan lade jag ytterligare några kast efter stenkistan. I
det femte bugade spöet djupt och nu var det grövre besök i andra ändan.
Tre tunga knyckar fortplantades genom linan, sen klippte fisken resolut
flugan från 0,16 tafsen. Mellanströmmen hyser öringar på uppemot 4
kilo...
Dagen passerade med solsken och
lagom vind. Här och var vakade öring i 3 hektosklassen vilka i höga hopp
tog små dagsländor så vattnet stänkte. Dessa småöringar är naturlig
reproduktion av inplanterad Vättern-öring. Strömmen har fina lekplatser
skyddade från besökare av vadningsförbud och fiskeförbud på strömmens
motsatta strand. Timmen innan det var dags för hemfärd befann jag mig
åter vid dagens första fiskeställe för att prova stenkistan och dess
djupränna en sista gång. I ett av kasten lät jag flugan simma runt i
ytan bakom en sten som låg några decimeter under vattenytan. Efter några
sekunder dyker en regnbåge blixtsnabbt upp ur djupet bakom stenen och
nyper flugan i ett hårt hugg, sen rusar den under nedströms och avslutar
med ett högt luftsprång, men flugan sitter där den skall som följd av
det hårda hugget. Efter några minuters drill kan jag avslutande håva
dagens andra matfisk på dryga 7 hekto.
Det blev en underbar dag vid ett
litet men fint fiskevatten i Östergötland med skönt väder och god
avkoppling. Det är dagar som denna man lever länge på. Beröm till Ssfk
för ett fint fiskevatten. Mer info om Mellanströmmen på:
http://www.mellanstrommen.se
Av Mikael Vallin ©
2007 |
