|
Slovenien, Maj 2007
av Robert Kolarik
Äntligen var det dags igen att
åka ner till Slovenien. Vid 8 tiden på fredagskvällen så samlades vi
nere i Malmö för avfärd via Danmark, genom Tyskland, Österrike och
Italien till Slovenien och Socadalen. Vi kom ner på eftermiddagen efter
ett lite längre stopp i Metzingen för lite ”Factory Outlet” shopping.
Mats som alltid är på G ville
såklart redan börja fiska på lördagseftermiddagen men han fick precis
som vi hålla sig lugn och ladda inför söndagen, istället så spanade vi
in några heta platser som vi skulle fiska på framöver och när kvällen
kom så blev det middag på Penzion Sterk och några Union. Fiskesemestern
hade börjat och dagen därpå gällde det!
Klockan ringde kl 05:30, Mats
hade fått bestämma vart vi skulle börja fiska och jag blev inte förvånad
när han bestämde att vi skall starta nere i Idrijca bara några kilometer
nedanför Most na Soci där vi hade vårt boende under vistelsen. Under
sommaren 2006 så besökte Mats mig under 1½ dag då vi hade ett grymt
fiske här. Informationen vi hade fått från några lokala fiskare var att
det fanns mycket fisk i älvarna men att de var svårt att få dem att
bita. Mats var först nere vid vattnet precis som vanligt under resan,
här skulle det fiskas. Jonas som kom ner till vattnet som nr 2 började
fiska intill en bergskant där det var lite fart på vattnet och drog på 2
fiskar som han tappade, jag började bli lite orolig då jag fortfarande
stog uppe vid bilen och riggade spön... Det visade sig sen att det var
en samling idar som Jonas fiskat på.
Första Bågen
På öring- och regnbågsfronten
var fiskarna svårflörtade precis som lokalborna hade talat om. Stället
här i Idrijca som är grymt har alltid givit fisk och jag som varit nere
här flertalet gånger ”vet” ju hur det skall vara... Medans Jonas drar på
ytterligare någon Id så fiskade jag och Mats oss neråt mot det bästa
stället på den här sträckan, Mats fiskade först med streamer och jag
kommer därefter med en haröra på tafsen. Tog det lite lugnt och precis
när jag kommit ner till en sten jag mycket väl känner till lägger jag ut
nymfen precis bakom den, lät flugan driva lite och väntade på att tafsen
skall sträcka och mothugget göras. Det är precis vad som händer, fisken
är en riktig fighter, och efter en stund så ligger den intill mina
fötter ute i vattnet. Efter ett snabbt foto så krokade jag loss fisken
och lät den simma tillbaka ut i friheten.
Efter ytterligare några fiskar
var så bestämde vi oss för att köra vidare. Socadalen har ca 150 km
fiskbara sträckor, så under en veckas fiske så blir det en hel del
körandes mellan alla favoritplatser och älvar. Soca är den älv som vi
fiskare delar med andra vattenaktiviteter (förutom bad) så som
kajakforspaddlare, rafting, hydrospeed och vanliga kanoter, medans de
andra är exklusiva för flugfiskare. 150km vattenvägar innebär att det
skall mycket till för att det skall bli fullpackat med folk här.
Självklart så finns det kända platser i älvarna som drar åt sig fiskare,
men till 85% av gångerna jag velat fiska en speciell sträcka så har den
varit ledig. De 15% då andra fiskare ockuperat platsen så räcker det med
att köra vidare någon kilometer till nästa pool.
Vi fortsatte vidare neråt
söderöver längs med Idrijca för att fiska på ett ställe där Jonas och
jag i oktober fiskade på att par grymma marmorataöringar. Bron över ån
var fortfarande lika skranglig, om inte värre, varifrån man såg de
magnifika fiskarna stå i strömmen nedanför. Mats valde att fiska av den
andra sidan medans Jonas och jag gick eller snarare klättrade ner till
ån på den östra sidan. Poolen här är mycket intressant, speciellt den
övre biten där forsen går över i en djup pool med snabbt vatten, för att
senare plana ut där det blir grundare. Här hade Jonas ett kanonfiske,
genom att fånga ett flertalet harrar på sina guldhuvudförsedda czech
nymfer. Mats som fiskade på andra sidan var ute efter de stora marmorata
öringarna som vi såg tidigare, men de var inte på hugget.
Marmorataöringarna kan nå vikter
över 20kg, där rekordfisken nådde hela 25 kg fördelade på 125cm. Dock så
fångades denna best inte på fluga utan den hittades död vid
strandbrinken i närheten av Bovec för ett antal år sedan. Varje år så
fångas det dock fiskar på över 10 kg. Skall man ha en chans på dessa
bjässar så är det sjunklina som gäller och stora tunga streamers. Man
hittar Marmoratan i de djupa poolerna runt om i Socadalen gärna där det
är lite fart på vattnet då de kan gömma sig under skummet som vattnet
skapar. De mindre marmorataöringarna förekommer även på grundare områden
speciellt i de mindre älvarna som Trebuscica, Baca och Tolminka.
Marmorataöring
Strömmande vatten och nymffiske
här i södra delarna av Skåne är inte så förekommande varför Jonas under
förra resan i oktober -06 fick en lektion i hur effektivt nymffiske går
till. Jag blev väldigt positivt överraskad av den utveckling som skett
sedan förra resan då han numera behärskar nymffisket ypperligt samtidigt
som han lokaliserar fisken och platserna som han aldrig fiskat någon
annanstans.
Vi befann oss nu på ett ställe i
Idrijca där man kan fiska från båda sidorna men även där man kan ta sig
ut till mitten av ån på ett par stenar för att fiska av den bortre delen
av forsen. Här är det djupt och de få gånger jag varit här innan så har
jag bara fångat regbåge. Det var faktisk här som Jonas tog sin första
Slovenien fisk förra året en bit uppströms. Så Jonas var taggad, Mats
var taggad som vanligt och jag smög omkring lite för att kolla läget.
Självklart så skulle Mats och Jonas få välja platser först som gäster
nere i Slovenien. Även om det finns undantag ibland beroende på hur
fisket har gått för de andra.
Jag gick uppströms en bit, Jonas
tog sig ut till mitten och fiskade av sträckan på andra sidan medans
Mats fiskade av en djupare del längre ner, återigen ute efter den stora
marmorataöringarna. Jonas drillade fisk hela tiden, tydligen så stod det
här flertalet fina harrar. Jag kilade uppströms Jonas och fiskade ut min
nymf, -”Fisk” där står vi och drillar ett antal harrar, känns som om de
under en period hugger hela tiden, storleken var bra där bitar mellan ca
35-40 cm landades. Mats som fiskade längre ner började fånga några
regnbågar, men marmorataöringarna höll sig undan.
Skall man fiska marmorata
effektivt så är det tidigt morgon eller sen kväll som gäller. Är vattnet
lite grumligt så är det också ett plus då öringen annars är riktigt
skygg. Nu stod vi här i Idrijca mitt på ljusaste dagen med temperatur på
upp emot 30 grader, vilket var hur skönt som helst, samtidigt som vi
drillade harr och regnbåge på nymf. Rätt vad det är så kom det ner två
lokala killar på andra sidan där de släppte sin jiggfluga, i rött och
svart, rakt ner i forsen och tro’t eller inte, de drog på en marmorata-
öring på första kastet. Inte den lättaste platsen att landa en fisk på
men de lyckades håva upp en marmorataöring på ca 60 cm innan de släpper
tillbaka den. Inte nog med det, en kvart senare så kommer killarna ner
på andra sidan (vår sida) lite längre upp där de efter en liten stund
drar på ytterligare en marmorataöring. Mats blev knäckt...
J
Sjukt.
Tolminka
En fantastisk vacker lite älv är
Tolminka som rinner genom Tolmin och vidare ner några kilometer innan
den går samman med Soca. Precis nedanför Soca så har de skapat några
större dammar som så klart håller en hel del fisk av alla modeller.
Precis efter den sista dammen så går det sedan en lång fors ner tills
Soca med ett litet fall och lugnare vatten de sista lilla biten. Den här
sträckan mellan poolerna och Soca är fantastiskt fin. Även vid utloppet
till Soca så står det mycket fisk. Eftersom Jonas och Mats valde att
påbörja fisket uppe i dammarna så gick jag neråt till forsen istället.
En sträcka på ett par hundra meter som är fantastisk. Harr, öring och
regnbåge landades här. Jonas och Mats kom ner en tag efter, Mats valde
att gå ner till utloppet medans Jonas fiskade av forsen precis ovanför
fallet och drog på en fantastiskt fin regnbåge på sin czech nymf. Jag
fiskade en bit ovanför honom och drar på 3 fina harrar efter varandra på
samma ställe. Jag lånade ut en likadan fluga till Jonas som jag fiskade
med, la ut på samma ställe men utan resultat.
Vidare längre ner mot mynningen
så gick Jonas först, jag precis bakom och drog på ytterligare en harr
som släppte. Vi fiskade fortfarande med samma fluga och ytterligare ett
tiotal meter när vi kommit fram till myningen så fick jag på ytterligare
en fisk och vi började spekulera i vad det är som gör skillnaden. Den
enda skillnad som fanns var knuten till flugan. Jag knyter alltid så att
flugan hänger i en ögla för att på så sätt få mer naturlig rörelse på
flugan medans Jonas använde en fast knut i flugan. Kan denna detalj ha
varit skillnaden tro? Fiskar man i snabbare vatten så spelar det
förmodligen mindre roll medans här nere i Tolminkas utlopp är det rätt
så lugnt vatten då extra rörelser i flugan kan vara effektivare.
Baca
Baca är en underbar liten älv
med kristallklart vatten. Här finns en sträcka som jag gillar
fantastiskt mycket men där man inte kan vara 3 man utan att skrämma
fisken allt för mycket. En regnig förmiddag så ville Mats fiska sträckan
vid Bacas myning, jag tänkte då att Jonas och jag kunde köra upp till
Baca, lite längre upp, och fiska av min lilla favorit sträcka. Det
började regna lite mer och Jonas som av ngn anledning hade lämnat sin
fiskejacka hemma fick sitta o vänta i bilen tills det slutade regna. Han
ångrade nog att han glömt jackan..... för jag mms’ade upp bilder på alla
fiskar jag tog.
Fisket var helt sjukt bra, I
första poolen så fick jag tre fina regnbågar på 3 kast. Vi talar alltså
om en liten pool som är ca 10 meter lång men relativt djup. Efter den
tredje fisken så fick stället vila och jag gick vidare ner några meter
längs med forsen. Vid ett lite djupare parti i forsen under en sten där
jag genom åren dragit fisk många gånger stog ytterligare en stor
regnbåge som tog harörenymfen direkt. Sjukt bra fiske just nu.... ännu
ett mms sändes till Jonas som svarade med att jag skulle spara med några
fiskar åt honom. Vidare ner innan jag kom till en litet fall fiskade jag
inte på då det lite grundare partien sparades åt Jonas. Nedanför fallet
så stod fiskarna på rad igen, det var bara att lägga ut nymfen i skummet
och PANG så hade man fisk, nästan lite för lätt. Flertalet av dessa
fiskar höll en bra vikt upp emot 2 kg och de var riktiga krutpaket som
kunde dra ut lite väl mycket lina ibland men då vi fiskade med tunna
taffsar så var man tvungen att vara lite försiktig.
Efter den fjärde fisken landats
här nere på bara en kort liten stund så trotsade Jonas det lilla regn
som fanns kvar i luften. Jonas fiskar av forsen från andra sidan och
drar på fisk direkt, även det regnbåge, innan Mats hör av sig om hur det
går för oss. Mats berättar att även han har haft ett fantastiskt fiske
där han fångat både en hybridöring (mellan marmorata- och brunöring),
regnbåge och harr. Vi avslöjar ännu inte hela sanningen om äventyret i
Baca.
Under middagen så berättar jag
både för Mats och Jonas om hur fisket var i Baca på ”min sträcka” och
alla som känner Mats förstår hur han reagerade. Han ville dit o fiska på
en gång, jag försökte lugna ner honom genom att säga att stället måste
få vila nu och att det är bättre om vi kör dit i morgon
eftermiddag/kväll..... men Mats håller inte med och vi drar dit efter
middagen för att fiska kvällsfisket i Baca.
Som jag mistänkte så var det
inte lika lättfiskat nu som tidigare av flera anledningar. Mats som gick
först fiskade sig neråt relativt snabbt tills han kom till forsen där
han fick en fin regnbåge. Jonas stod kvar i den första poolen där uppe
där även han fick på en fin regnbåge. Jag fiskade efter den store
regnbågen strax nedafrö Jonas som jag tagit tidigare under dagen för att
se hur den skulle reagera. Den ville absolut inte hugga på samma nymf
igen vilket var uppenbart, men när jag satte på en röd streamer som var
välförtyngd så lurade jag den ytterligare en gång. Jonas går vidare ner
genom forsen där han fångar en handflate stor regnbåge men även en
modell större nere vid fallet. Vi får SMS från Mats som har hunnit ta
sig ner ytterligare några hundra meter där han landat harr och haft på
några större regnbågar på nymf som dock slitit av taffsen för honom...
hrmpf. Mats tycks alltid fiska bäst på egen hand när vi andra inte är
med.
Trebuscica
Utlottning sker om vem som skall
få börja fiska på marmorata öringen i Trebuscica och det blir jag som
drar det längsta stråt (eller tandpetaren). Uppifrån Stenen som jag står
på drar jag på en av de större fiskarna i poolen som dock släpper efter
en kort stund och det känns som om de andra fiskarna har blivit skrämda
av det. Där står en större marmorata öring under stenen, men efter en
stund så ger jag mig vidare nerströms till poolerna där. Jag går inte
längs med vattnet vilket skulle skräma fisken när jag kommer fram utan
en bra bit upp på land varifrån jag ändå kan hålla koll på vad som finns
i vattnet. Jonas hänger med ner, vi fiskar av några strömmkanter. De
forsar Jonas inte fiskar av tar jag och fiskar i. En gång så blir Jonas
lite irriterad över att jag fångar en fin regnbåge i en ström som han
just hoppade över.
Vidare i nästa större pool så
ser vi en fisk stå o trycka helt stilla vid botten. Inte så djupt och
det är ett beteénde som liknar marmoratans. Jonas fiskar på den
bakifrån, byter flugor titt som tätt och tillsist kommer han så nära att
fisken skräms då vis ser att den är betydligt större än vad vi tidigare
trott. Tydligen var stenen den gömde sig vid sidan av inte en sten utan
ytterligare en del av fisken. Så för denna lilla poolså var det en
gigantisk fisk måste jag säga. Jag som varit nere många gånger nu
faschineras ännu av att man på flera ställen, inte bara här i Treuscica,
träffar på stora fiskar i pooler eller grunt vatten där man inte tror
att de skall finnas.
När vi kommer tillbaka så
berättar Mats att han haft den stora marmorata öringen på, det fanns
dock inte så mycket att sätta emot när den stack under berget och in
bland stenarna. Taffsen gick av...
Head and Tail i Soca
Soca hade under veckan varit
svårfiskad på grund av högt och grumligt vatten. Vi hade varit uppe
flertalet gånger för att se om någon förbättring hade skett. Sista dagen
när vi skulle resa hem så packade vi ihop våra grejor förutom våra
riggade spön, Mats behöll även sina vadare på för vi skulle nu fiska oss
upp i Soca hur det än såg ut. När vi kommer fram förbi Tolmin så ser vi
att vattennivån har sjunkit och att det nu är klart igen. Vi stannar
till för att spana in några ställen på vägen men stannar inte och fiskar
förräns vi nästan är uppe i Bovec där jag känner till några fantastiska
pooler.
 När vi kommer ner till vattnet
så går jag lite uppströms Jonas och Mats. Rakt ut från där jag står på
andra sidan ser jag en lax... inte riktigt, men känslan är precis som om
jag står vid pool 1 i Mörrum, strömmen är lika snabb och fisken är uppe
och ”head and tailar” och den är enorm. Jag kastar för fulla muggar för
att komma över men jag inser snabbt att det inte kommer att gå. Jag
ropar på Mats och Jonas och de blir lika galna som jag själv just var
för 5 minuter sedan precis innan jag insåg att jag inte kunde nå dit ut.
Nu skulle de försöka....
Efter en stund så hade även de
sett sina begränsningar. Visserligen så hade man kunnat ta sig över till
andra sidan men då hade man fått ta sig uppströms en hundra meter för
att kunna ta sig över vilket det inte fanns tid för, vi var tvugna att
köra hemmåt. Istället så såg Mats ett par fina vak lite längre ner i
poolen där vi senare landade flertalet stora han harrar med fint och
stort segel.
Avslutningen på resan blev
riktigt bra även om den inte slutade fullt så lyckligt för någon av oss
som den skulle kunna, dvs att vi skulle få på den stora regnbågen ute i
strömmen. Å andra sidan så fick vi under veckan mängder med fisk, både
marmorata- & brun öring, harr samt regnbågar samtidigt som vi hade
riktigt trevligt och bra fiskeväder.
Mats har lovat att ta ”den
store” nästa gång han skall ner.
Jag nöjer mig med att veta om
att den finns där!
Robert Kolarik 2007 ©
www.flyfishingslovenia.com |
