|
|
|
Nummer 14 Grön
Det finns
tillfällen då fisken kräver en extremt naturtrogen Text & foto: Niclas Andersson Den mörka himlen hänger likt en bödelyxa över oss och det tycks bara vara fråga om minuter, kanske sekunder, innan skyn skall släppa loss ett rejält oväder. Till vår förvåning uteblir dock regnet, men den mörka himlen vägrar släppa sitt grepp och låta några värmande solstrålar bryta igenom molntäcket. Trots att vi befinner oss i mitten av, juli månad är det därför kallt i såväl luft som vatten. Insekterna tycks dock inte bry sig nämnvärt om temperaturen utan intresserar sig för det som insekter gör helst; kläckas, para sig och lägga ett och annat ägg, innan de slutligen stämplar ut och börjar spela harpa. Luften är fylld av, en rad olika dagsländor. Mest utmärkande är den rikliga koncentrationen av brun forsslända, men där finns även gul forsslända, små åsländor och en mycket ljus, nästan vit, dagslända. Olika nattsländor förekommer också i rikliga mängder, allt från de minsta till de största. Den lilla ån med sitt klara och lugnflytande vatten har alltid haft ett rykte om sig att framkalla rikliga kläckningar av, alla sorters insekter. Därmed är den också välkänd för sitt förnämliga torrflugefiske. Aldrig någonsin har vi lämnat ån utan att ha sett åtminstone en öring större än 45 centimeter som stått och frossat i ytan, och att kombinationen av, rikliga kläckningar och stora vakvilliga öringar i en klar liten å är något vi alla älskar lär knappast vara någon lögn. Men om vi därtill lägger att all öring i ån måste återutsättas, får man samtidigt några av de skyggaste och mest svårtrugade öringar man kan tänka sig. Få vatten i Norden - ja, kanske till och med i världen - ställer så höga krav på flugfiskaren, dennes presentation och inte minst på valet av fluga. Vill man genomföra en grundlig test av ett nytt flugmönster, så får man oftast svar på tal vid denna å. Just denna dag skiljer sig inte öringarnas beteende från många hundra tidigare besök vid ån. Lite varstans i den gamla och grunda kvarndammen bryts ytan ax, glupska öringar, och i gammal god anda tycks varje öring ta helt olika insekter i vitt skilda stadier. Men denna dag är lite speciell; med mig har jag Mats, en gammal god fiskekamrat. Vi har bara en dag att fiska tillsammans, så fiskeplatsen är given. Ån är för oss båda det vatten som lärt upp oss i konsten att hantera ett flugspö - och är därtill det bästa vatten vi känner till. Vi studerar de olika öringarna en stund. Vi vill försöka fånga den största, även om de mindre inte heller är fy skam, eftersom också små öringar i kvarndammen brukar ligga mellan 40 och 50 centimeter... Mats har alltid varit känd för att binda genomtänkta och fina flugor. Numera har han tagit ytterligare ett steg, avslöjar han, när jag frågar vilken fluga han tänkt fiska med. "Nummer 14 Grön", svarar han. "Jag använder bara fyra flugor numera, varav just Nummer 14 Grön är min favorit". Mats har överlistat en av Svanåns skygga regnbågar. Det var här hans nya flugserie ursprungligen såg dagens ljus
Jag har själv fångat en stor öring på precis samma plats sensommaren förra året. Den fisken uppskattade vi till någonstans mellan 57 och 60 centimeter, innan vi snabbt såg till att återutsätta den. Sedan dess har också åtskilliga andra flugfiskare sett en stor öring vaka på samma ställe. Få har kunnat låta bli att försöka fresta den, men så vitt vi vet har ingen lyckats lura den igen. Mats har nu
lagt sig i position i det höga och vildvuxna gräset snett nedströms
fisken. Han blir liggande en lång stund. Han tittar, funderar,
väntar - och så... Efter att snabbt ha lyft in fisken till strandkanten för att uppskatta dess längd, får den friheten åter. Med all sannolikhet är det samma öring som jag haft turen att fånga året innan. Även nu uppskattar vi fiskens längd till närmare 60 centimeter. Mats har även lagt märke till en stor, karaktäristisk prick bakom vänster gällock, som jag också så väl minns från den öring jag själv fångat ett år tidigare. Så allt talar för att det är samma fisk. Nyckelegenskaper Även om Mats sagt att han numera bara använder fyra flugor, så vet jag att det är en sanning med modifikation. Men det är en klar antydan om att man allt för ofta lägger ner mer tid än nödvändigt på att rota igenom flugaskarna i jakt på rätt fluga. Presentationen går i de flesta fall före flugan, även om det finns fiskar som kräver att imitation och presentation går hand i hand. Flugan är nämligen även den många gånger mycket viktig för ett lyckat fiske, och som flugfiskare gäller det att förstå de "nyckelegenskaper" som fisken intresserar sig för hos våra imitationer av insekter i deras olika stadier i livscykeln. Det finns tillfällen då fisken faktiskt kräver en extremt naturtrogen imitation av det den just äter. Men i de flesta fall räcker det att vi binder in just de specifika "nyckelegenskaperna" i våra flugor. På en torrfluga kan det till exempel vara form (konturen av insekten), färg, storlek och avtryck i vattenytan. Nyckelegenskaperna kan dock vara mycket svårare att finna eller förklara fullt ut vid fiske med kläckare av olika slag, eller att förstå vilka egenskaper fisken uppskattar när en och samma fluga fångar flera fiskar under en dag, trots att de olika fiskarna uppenbart äter olika saker. Än värre blir det när man dessutom först prövar en bra imitation av det fisken äter - men denna ratas - för att fisken senare skall falla offer för samma fluga. Just detta händer oss den här dagen. Mats och hans Nummer 14 Grön lyckas kroka flera skygga, selektiva och stora öringar efter varandra. Efter knappt två timmars lugnt fiske har han landat tre öringar över 45 centimeter och dessutom missat en ännu större, som rätar kroken... Själv lyckas också jag till slut kroka en öring på en mörkolive kläckande nattslända. Men lättnaden över att det finns andra gångbara flugor än den Mats rekommenderat övergår snart i förvåning och besvikelse. Min öring har av någon underlig anledning försökt "svälja" min fluga med ryggfenan - något som tyvärr händer ibland och som jag upplevt vid ett fåtal tillfällen tidigare. Fiske med kläckare Mats påpekar, när vi sätter oss ner för en mugg kaffe vid strandkanten, att en kläckare är ett av de säkraste valen vid fiske på vakande fisk. Jag kan inte annat än instämma och tillägger att fisken sällan skyggar för en kläckare, vilket den kan göra för en torrfluga. Det är ingen revolutionerande nyhet, att det som många gånger attraherar öringen mest är just när en kläckare blir hjälplöst hängande i ytan för att ta det sista steget från nymf eller puppa till vingad insekt. En kläckare är därför ett säkert val vid fiske på en vakande fisk, och en Nummer 14 Grön tycks denna dag vara den perfekta flugan. Mats berättar vidare att han också haft stor framgång med sin fluga i olika fjällvatten och dessutom vid fiske efter regnbåge i Nissan och Svanån vid Norra Unnaryd i Småland. Efter ytterligare en mugg kaffe plockar Mats äntligen fram sin flugask för att visa sin omtalade fluga. Döm om min förvåning - den liknar just ingenting! "Min fluga är bunden med den där härliga dubbingen jag fick av dig, och sedan har jag försett den med ett fronthackel av naturfärgad CdC", berättar Mats. Jag studerar flugan från alla håll och kanter, men den liknar fortfarande ingenting i mina ögon. Men visst ser den ändå härlig ut, en riktigt mumsig bit, och jag har inte svårt att förstå varför fisken tycks gilla den så mycket. Öringen styrs i stor utsträckning av instinkter. Onekligen ger Nummer 14 Grön ett intryck som attraherar fisken och dess instinkter tycks tala om för den att flugan är något ätbart. Samtidigt som Mats berättar om bakgrunden till sina nya flugor, går en stor öring upp och vakar ett tiotal meter uppströms den stora sten vi sitter på. Mats reser sig och frågar om det är OK att han gör ett kast på den. ”Nej, det är faktiskt inte OK", svarar jag med en lätt avundsjuka i rösten. "Det vore trevligare om du istället berättar lite mer om dina nya och fantastiska flugor. Lite historik kring dem vore intressant. Och förresten har du väl redan fångat och återutsatt tillräckligt många öringar idag"? Mats sätter sig igen. "Det hela började egentligen för tre år sedan under en av många fisketurer till Nissan och det lilla biflödet Svanån. Regnbågarna i såväl Nissan som Svanån kan stundtals vara mycket svåra att lura. Där brukar kläcka mörkt gråbruna nattsländor som motsvarar krokstorlek 14-16, och de förekommer ofta i rikliga mängder. Då fisken frossar på dessa kläckande nattsländor brukar en fluga vid namn Muha Reka, som finns beskriven i Darrel Martins underbara bok Micropatterns, fungera hyggligt. Men det kändes ändå som om det borde finnas något mönster som kunde fungera ännu bättre. Jag funderade och testade åtskilliga flugor, men ingen gav bättre resultat", berättar Mats och fortsätter: ”En dag bläddrade jag så i Kenneth Boströms bok Nattsländor i öringvatten. Där fann jag något som fångade mitt intresse. Det var en beskrivande text om en nattsländepuppa som i färg och storlek tycktes stämma väl överens med nattsländor som brukar ställa till problem i Nissan och Svanån". Utifrån beskrivningen i Kenneth Boströms bok började Mats att experimentera. Några genomtänkta grundkriterier ledde slutligen fram till en liten, mjukhacklad och allmäninsektlik fluga med sparsamt dubbad kropp, som flöt precis så där lagom djupt i ytfilmen. Flugan fiskade med stor framgång i Nissan och Svanån, men den skulle snart visa sig vara ett oemotståndligt byte också för en rad andra fiskar i olika vatten runt om i Norden. Men med tiden, och i olika fiskesituationer, ställdes dock nya krav på flugans storlek och färg. Detta ledde slutligen fram till en framgångsrik serie flugor, som alla bygger på ett och samma grundmönster, men som Mats sedan varierar i krokstorlek, färg och material. När Mats avslutar sin berättelse tar jag upp den fluga han givit mig och studerar den noga, riktigt noga. Medan tankarna snurrar i mitt huvud, passar Mats på att lägga ett kast på den vakande öringen. Den stiger, mothugget kommer och fighten är ett faktum. Med en Nummer 14 Grön i min hand känns det nästan dumt att ens fråga vilken fluga öringen tagit på... Mönsterbeskrivning av Mats flugserie Nummer 14 Grön Krok: Tiemco
2488#14 Nummer 14 Beige Krok: Tiemco
2488 #14 Nummer 16 Orange Krok: Tiemco
2488 #16 Nummer 18 Svart Krok: Tiemco
2488 #18 Text och foto av Niclas Andersson
2001 |
|
| För
att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar. Här är mina rekommenderade inställningar  |
||
| Var vänlig
och respektera lagen om upphovsmannarätten. Kopiering eller annan mångfaldigande av
innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet
Rackelhanen" är ej tillåtet. © Mats Sjöstrand 2008 |
|
Om du har
några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig. Hälsningar |
Mats har redan
bestämt sig för att fiska på en av, dammens öringar, som står strax
utanför en stor sten på den sida av, ån där vi befinner oss. Att det
är en stor öring råder det inget tvivel om. Det ser vi på de tunga
vaken varje gång den tar något i vattenytan.