Sitter ånyo en gråkulen vinterkväll vid bindstädet bland Klinkhammer, balsapuppor och flytande nymfer, hur var det nu, vad gick bäst under den gångna säsongen. Vad behöver kompletteras inför kommande fisketurer längs Klarälven och Glomma, kanske blir det några nya flugor efter mönster i "Flugfiske i Norden" eller efterapningar av flugor jag fått av givmilda fiskebröder under otaliga fisketurer.

  I tankarna vandrar jag tillbaks till mina första äventyr med flugspöet, tänk om det gick att med nuvarande kunnande, erfarenhet och utrustning få återuppleva första mötet med Rena i Övre Rendal. Att få gå en hel vecka, alldeles ensam, med ett ”orört vatten”som bara väntar på att få visa sina hemligheter och ändå bara trettio år bakåt i tiden.

  Under denna den första flugfiskeveckan i Norge mötte jag en enda flugfiskare, en kontakt som varade en halv eftermiddag. Jag minns honom som vore det igår, en lätt grånande gentleman med snusnäsduk och pipa, vårt gemensamma kunnande när det gällde flugfisket innebar knappast något större hot mot fiskbestånd av harr och öring. Däremot blev jag för all framtid frälst i flugfisket, ”gentlemannafisket”.

  Allt sedan detta möte har jag fiskat för dagsbehovet av fisk, hanterat all fisk varsamt och respekterat minimimått och fångstbegränsningar något som jag alltid betonar för nya flugfiskare. ”All vild fisk är alldeles för värdefull för att bara fångas en enda gång”. Med ett vaket öga har jag noterat hur antalet ”gentlemannafiskare” blir allt större, vid ett besök i Övre Rendal tio år senare kunde jag konstatera två nya fiskare per dag, ytterligare tio år framåt i tiden hade antalet ökat till mellan fem och sju nya fiskare per dag.

  Som tur är så finns det gott om harr- och öringälvar mellan Glomma och Femunden så det går alltid att hitta någon tämligen ostörd sträcka. Med åren har dock Glomma blivit den stora favoriten med mängder av smultronställen från Tynset i söder till Os i norr. Invasionen av flugfiskare, där många lider av prylhysteri, kan man väl stå ut med, men hur är det med ”gentlemannafisket”, the gentleman agreement, att inte ta mer fisk än dagsbehov, hantera den fisk som ska återutsättas varsamt, att visa hänsyn till människor, djur och miljö, att respektera minimimått och fångstbegränsningar m m.

  Sommarens tre fiskeresor till Glomma lämnade en bitter eftersmak när man såg en del svenska flugfiskares totala avsaknad av omdöme och hänsyn. Minimimått verkar knappt existera för en del och värst var de två Göteborgare som, under en förmiddag, avlivade all harr de fick med motiveringen att det var så många som beställt fisk (jag såg inte att de vid något tillfälle krokade fisk över trettio cm).

  Söder om Os var det en fiskare som för sin egen bekvämlighets skull skruvade loss flera grindar för att lättare ta sig fram med påföljd att betesdjuren kunde ta sig ut ur hagen.

  Mest synd var det väl om den fiskare som förutom brist på hänsyn och omdöme hade en så krånglande mage att han var tvungen att sätta sig mitt på en vandringsled längs Glomma och uträtta naturbehov, den närmaste omgivningen dekorerade han sedan med väl använt toapapper.

  Jag tycker det är bra att fisketidningar tar upp ”catch and release” till diskussion men det finns fler etiska frågor att ta upp!!!!!!!

  Det får nog bli fler flytande nymfer, det var ändå de som fiskade bäst och dom binder jag som vanligt på Daiichi krok 1270 strl 12 och 14.

Knekk å brekk
Pastor´n