Sight-fishing: Konsten att se fisk
Text & foto: Niclas Andersson

  sight-fishing är en spännande fiskemetod, där man spanar efter och väljer ut enskilda fiskar i vattnet istället för att fiska blint efter dem. Metoden är vanlig på andra håll i världen med klarare vattendrag än våra ofta humusfärgade och mörka vatten. Men även hos oss finns många strömmar, där vi med fördel kan bedriva sight-fishing

  Sight-fishing är ett uttryck vi inte är särskilt bekanta med här i Sverige, men en vanlig form av flugfiske i länder som Nya Zeeland och USA. Enkelt beskrivet innebär det att man försöker upptäcka fisken med synen innan man kastar på den, vilket inte bara gör fisket mer effektivt, utan samtidigt även ruggigt spännande. Under fiskeresor till de tidigare nämnda länderna har min förmåga att kunna upptäcka fisken ställts på sin spets - det har varit en fråga om att lyckas eller misslyckas vid vattnet.

  Här i Norden har vi sällan lika stort fisketryck på våra vatten och inte heller har vi särskilt hårda restriktioner vad avser catch & release. Kombinationen hårt fisketryck, catch & release och klart vatten gör att fisken blir extra skygg. Varje kast måste därför läggas perfekt för att inte fisken skall skrämmas eller bli misstänksam. Om man inte behärskar kunskapen att bedriva sight-fishing, så lär fisket ganska snabbt bli både långtråkigt och lottlöst vid ett sådant vatten.

  Men det var inte i USA eller Nya Zeeland jag för första gången kom i kontakt med eller ens hade det trevligaste fisket med hjälp av sight-fishing, utan det var hemma i nordiska vatten. Flera av våra vatten uppfyller alla, eller så gott som alla, kriterier för att man skall kunna utöva sight-fishing. En väsentlig förutsättning för att man skall kunna upptäcka fisken i vattnet är just vattnet i sig självt. Det måste vara tillräckligt klart för att man skall kunna se botten och urskilja vissa detaljer, såsom stenar, växtlighet och inte minst fisken. Vatten påverkas av humusämnen, som gör det svårare att se tydligt. Man kan också råka ut för leråar" som nästan helt omöjliggör sight-fishing. I fallet med de så vanliga humusfärgade vattnen brukar det emellertid gå att upptäcka fisken - om man anstränger sig rejält.

En vackert tecknad vildöring från ett litet strömvatten på västkusten.
Öringen togs med hjälp av sight-fishing.

  Men det räcker sällan med enbart ett klart vatten. Även bottenstrukturen påverkar i allra högsta grad hur lätt eller svårt det är att se fisken. Det är inte för inte som fisken har en mörk rygg, blänkande sidor och en ljus buk. Detta är fiskens kamouflage. Den mörka ryggen gör det svårt för predatorer, till exempel fågel och mink, att se fisken ovanifrån. Den blänkande sidan gör att andra rovfiskar får det svårare att urskilja den från sidan, och den ljusa buken gör det svårt att se fisken underifrån mot en ljus himmel. Därför är det mycket svårt att se fisken mot en stenig och växtrik botten, då en sådan i sig ger kamouflage genom att bryta upp former och dessutom oftast vara mörkare än till exempel en sandbotten. Växtlighet gör dessutom att det i vissa situationer kan vara extra svårt att avgöra om det är en fisk eller bara en bottenväxt som vajar fram och tillbaka i strömmen.

  Om vi fortsätter att se på hur vattnet påverkar vår förmåga att upptäcka fisken, så blir nästa steg strömmens hastighet. Att söka igenom ett snabbt strömmande parti, där skummet yr i vattnet, med förhoppning att upptäcka en riktig bamseöring är ungefär lika svårt som att vinna en miljon på lotto. De platser i ett strömmande vatten som har de absolut bästa förutsättningarna för sight-fishing är de långsamma delarna. I pooler, sel eller andra platser, där strömmen flyter fram i maklig takt och ytan är blank, finner vi oftast även de största fiskarna, och det är väl dessa vi vill pröva vår lycka på? Så om vi skulle konstruera det perfekta vattnet för sight-fishing, skulle det bestå av klart vatten, en ljusare sandbotten eller grusbotten, vara relativt grunt med en långsam ström, och inte minst vara fyllt med öringar!

  Finns det då över huvud taget några vatten som liknar vårt önskade drömvatten? Faktum är att jag i så gott som hela Sverige, från Ystad i söder till Sandåslandet i norr, och i de vatten jag hunnit besöka i Norge och Danmark, har kunnat utöva sight-fishing i en stor del av dessa, och på det sättet gjort mitt fiske än mer spännande samtidigt som jag sluppit allt onödigt blindfiske. Sight-fishing innebär inte enbart ett mer spännande fiske, det är även ett sätt att undvika blindfiske, eftersom varje kast görs mot en fisk man ser i vattnet. I många vatten skrämmer man mer fisk än man fångar när man blindfiskar, något som undviks vid sight-fishing.

  Att upptäcka fisken

  Som redan nämnts utgör vattnets "struktur och kvalitet" en stor del av möjligheten till sight-fishing. En annan minst lika viktig del är själva fisken. Även om vattnet är klart som en molnfri himmel, så är det inte alltid så lätt att upptäcka fisken som man kan tro. Fisken har, som tidigare nämnts, ett förnämligt kamouflage. Vi måste därför leta efter vissa karaktäristiska drag för en fisk i vattnet, det vill säga sådant som gör att vi kan skilja den från andra föremål, till exempel växter.

  En stor del i förmågan att upptäcka fisken har solen och dess position. Sight-fishing bedrivs därför på förmiddagar, mitt på dagen eller under eftermiddagar, när solen inte skyms a moln, träd eller buskage. Ju lägre infallsvinkel solens ljus har mot vattnet desto lättare är det att se fisken, efter som ljuset då kommer att reflektera mot fiskens skimrande sidor.

  Men även om solen står rätt för at upptäcka en fisk i vattnet, så måste man veta vad det är man skall leta efter. Lättast att upptäcka är en större fisk som aktivt intar föda, då denna oftast rör på sig över ett område (inte sällan minst en kvadratmeter), vilket ingen växtlighet gör. jag har vid åtskilliga tillfällen, särskilt vid mitt hemmavatten, studerat fiskar som rört sig i en och samma bana i över en timme. De har oftast rört sig i en "fyrkant" eller "trekant", där varje spets har varit en position där fisken stannat upp någon eller några sekunder för att inta föda. Sällan eller aldrig tar fisken något under tiden den förflyttar sig mellan de olika "spetsarna". Detta beteendemönster har jag sett hos fisk som äter såväl under som på vattnet eller i ytfilmen, vilket gett mig en mycket logisk förklaring till varför "den där stora" inte tog min förnämligt välplacerade imitation på den plats där den sekunden tidigare vakat. Den har helt enkelt flyttat på sig innan min fluga hunnit dit.

En grann öring från en klar liten ström på norra Jylland

  Svårare är det då att upptäcka fisk som inte rör på sig; fiskar som till exempel står still vid en strömkant eller i skydd av växter på botten. Med endast stjärtfenan vajande fram och tillbaka i strömmen för att hålla sig på plats är det mycket lätt hänt att fisken förväxlas med någon bottenväxt som förs fram och tillbaka av strömmen. När man försöker upptäcka stillastående fisk, så gäller det därför att titta efter sådant som kan skilja den från övriga föremål i vattnet.

  En av de lättaste sakerna att avslöja en öring på är andningen, eller snarare när fisken öppnar munnen för att låta vattnet skölja genom gälarna. Då kan man lätt urskilja fisken genom att den visar den vita insidan av munnen. Ett annat sätt är att titta efter en fisksiluett eller en skugga på botten. Fisken kan även avslöja sig genom ljusa fläckar på botten, platser där den stått en längre tid och där grus eller sten därför putsats rena från alger, sediment eller andra mörka beläggningar. Självklart finns det även åtskilliga andra sätt att upptäcka fiskar i vattnet, men något skall du också lära dig själv nästa gång du ger dig ut med flugspöt i handen på egen sight-fishing...

  Utrustning och metoder

  Vattnet och fisken kan av naturliga skäl vara svåra att påverka. Däremot kan vi skaffa viss utrustning som underlättar för oss när vi bedriver sight-fishing.

  Ett par polariserande solglasögon är ett "måste". De tar bort reflexer och speglingar i vattenytan. Sådana solglasögon finns i en rad olika färger, men de glas som enligt min mening fungerar bäst är ett par gulfärgade. Dessa ger samma önskvärda effekt för oss flugfiskare som den till exempel en tävlingsskytt önskar; man får en mycket skarp siluett/kontrast av det föremål man tittar på.

  Vidare behövs en keps med skärm som hindrar solljus från att tränga in ovanifrån och därmed reflekteras i glasen. Kepsen gör även att synfältet förminskas, så att blicken automatiskt riktas ner mot vattnet. Sist men inte minst är det även en fördel att ha med en liten kikare, vilken gör det lättare att närmare studera saker ute i vattnet eller att upptäcka fisk på lite längre håll.

Polariserande solglasögon är ett måste vid sight-fishing. Välj gärna ett par med gulfärgade glas, eftersom sådana ger extra hög kontrast. En liten mini-kikare är också bra att ha för att studera vattnet på längre avstånd.

  Sight-fishing kan bedrivas på tre sätt. Antingen gör man det på egen hand, det vill säga att man sakta smyger uppströms, samtidigt som man med synen spanar efter fisk. Sight-fishing handlar mycket om just att kunna gå sakta och att inte förhasta sig när man upptäcker någonting i vattnet som skulle kunna vara fisk. Enkelt beskrivet kan man säga, att när man smyger som en snigel, så tar man sig fram för fort.

  Det andra sättet är att man använder sig av en fiskeguide vid det vatten man besöker. Guiden kan i många fall leta efter fisk för att sedan peka ut den åt dig. Med tanke på den erfarenhet som en fiskeguide oftast besitter, så lär han finna fem fiskar innan du har hittat en.

  Slutligen har vi den tredje och sista metoden, som går ut på att man helt enkelt ersätter fiskeguiden med en kamrat. Kompisen söker av vattnet efter fisk genom att till exempel stå på en kulle eller liknande med god uppsikt över den sträcka ni tänkt fiska. Därifrån kan han eller hon sedan dirigera dig fram till en fisk. När du sedan fångat - och förhoppningsvis släppt tillbaka fisken så byter ni plats, vilket gör att båda får ett mycket spännande och variationsrikt fiske. Många gånger tycker jag faktiskt att det är roligare att agera guide än att fiska själv...

  Att få syn på en fin öring i vattnet och därefter lyckas fånga den gör att hjärtat tycks slå dubbelt så fort som när man tar en fisk på blindfiske.

  Sight-fishing är dessutom en i allra högsta grad aktiv och spännande metod att bedriva sitt flugfiske på. Gör man det dessutom tillsammans med en kamrat, så tycks det nästan vara för effektivt. jag har tagit många fina öringar i strömmande vatten med hjälp av sight-fishing, fiskar som jag annars bara skulle ha gått förbi eller skrämt med vanligt blindfiske. I början kan sight-fishing metoden tyckas onödigt svår. Sight-fishing är heller inte den enklaste metoden att bedriva sitt flugfiske på, men den kommer efter lite träning att bli den roligaste och effektivaste.

Text & foto: Niclas Andersson ©
Besök gärna Niclas hemsida
http://www.flyfishphoto.com/