Nattsländepuppor med detaljer

Nattsländor kläcker ofta i stora mängder och kan då göra harren helt inriktad på att fånga de driftande pupporna. En nattsländepuppa kan visserligen bindas tämligen enkel och schematisk, men ibland är det spännande och stimulerande och prova sin färdighet vid bindstädet med en riktigt detaljrik imitation av den levande förebilden ...

Av Johan Klingberg
Foto och teckningar: Gunnar Johnson

En trög fiskedag går mot skymning och i takt med att solen sjunker allt djupare ner mot horisonten ökar vakintensiteten i älven. Ett par timmar senare inträffar något som jag vid den tiden aldrig upplevt tidigare; vakringarna gick verkligen i varandra.

Vad är det dom äter, ropade Stefan desperat från andra sidan älven. Ingen aning, svarade jag uppgivet. Inga insekter syntes på vattnet och idogt kastande med våra flugor driftande gång på gång mitt över de många vaken vägrade harren att se åt dem.

Men då vi avbröt vårt fiske en stund senare och klev upp ur vattnet, såg vi i skenet från våra ficklampor hur vadarbyxorna var täckta av vad vi då upplevde som gröna, krälande larver. Det har nu gått drygt tjugo år sedan dess, och det vi i vår okunnskap tolkade som "gröna larver" var i själva verket vårt första möte med en riktig intensiv kvällsrise på driftande nattsländepuppor.

  Bara här i Norden finns det mer än tvåhundra nattsländearter fördelade på ett tjugotal familjer. Alla nattsländearter har en livscykel uppdelad i fyra olika faser; ägg, larv, puppa och imago, det vill säga den könsmogna, vingade sländan. Utseendet hos de olika arterna kan variera både till färg, form och storlek. Inte minst i larvstadiet är variationen stor mellan skilda arter; vissa är husbyggare, några tillverkar fångstnät medan andra är helt frilevande. Framför allt hos husbyggarna - som brukar kallas husmaskar - kan man se skillnad mellan olika arter, eftersom de inriktar sig på olika byggmaterial och konstruktion av sina hus. Men i vissa fall skiljer sig faktiskt husen åt även inom samma art. Larverna kan nämligen bygga sina hus av lite olika material som de hittar på den aktuella platsen, vilket kan leda till stora variationer mellan individerna.

Steve Thorntons grundmönster kan varieras i både storlek och färg

  Förpuppningen sker för husmaskarnas del i det befintliga huset och för andra arter i ett speciellt pupphus fäst på en sten eller nergrävt i botten. Tiden för förpuppningen skiljer sig mellan arterna och är för övrigt en synnerligen märklig process, då larven i stort sett helt bryts ner i sin kokong för att omvandlas till en helt ny varelse, en puppa.

  Då omvandlingen är fullbordad lämnar den färdiga puppan kokongen och tar sig upp mot vattenytan, där den kryper ur pupphuden och kläcks som vingad nattslända. Kläckningen kan ske på olika sätt beroende på art; vissa kläcker fritt i vattenytan, andra tar sig upp på en sten, någon vattenväxt eller in mot land för att krypa upp och kläckas där.

  Oftast kläcker en arts hela population inom en kort och begränsad tidsperiod. I många fall rör det sig om dagar eller möjligen ett par veckor, vilket gör kläckningarna mycket intensiva precis som jag beskrev i inledningen av denna artikel. Det var också anledningen till att harren var så fixerad just på den aktuella puppan att fisken inte intresserade sig för våra flugor. Det gäller vid sådana tillfällen att ha rätt imitation.

  Det är framför allt då puppan lämnar botten och stiger mot vattenytan som den intresserar oss flugfiskare. De ame rikanska fiskeboksförfattarna Swisher och Richards har ägnat mycket tid för att utröna hur pupporna uppträder vid kläckningen. Bland annat beskriver de i sin bok "Emergers" att många puppor inte simmar mot land direkt efter att de lämnat åbotten. Istället kan de antingen simma aktivt eller bara drifta med strömmen en lång stund innan de kläck er fritt i vattenytan eller slutligen sim mar in och kryper upp på land.

  Under senare år har det skrivits en rad olika böcker, många av dem mycket bra, om de olika nattsländearterna och hur vi enklast imiterar dem både till mönster och uppträdande. Nordiska flugfiskare har emellertid länge känt till fiskens förkärlek för nattsländepupporna, något som också visat sig i alla de mönster vi använder för att imitera dem, exempelvis Lennart Bergqvists superpuppa, Simo Lummes SL-puppa och Gary LaFontaines antrongarnspuppa.

  Flugmönster kan som bekant vara tämligen förenklade och trots det accepteras av fisken. Men ibland kan det vara spännande att försöka binda riktigt detaljrika imitationer. I Norden har flugbindare länge hyst stor tilltro till flugor bundna av naturmaterial medan trenden svängt något i övriga Europa, där olika syntetmaterial blivit allt mer populära. Den engelske flugbindaren och fiskeboksförfattaren Steve Thornton har till exempel utvecklat ett eget nattsländemönster bundet med syntetmaterialet Nymph Skin. Det påminner lite om Veniards gulfärgade latexgummi, som fanns att köpa i ark för några år sedan. Skillnaden är dock att Nymph Skin finns i redan färdigskurna remsor i varierande färger och bredder. En annan stor skillnad är att Nymph Skin är betydligt mer elastiskt och därför ger fler möjligheter till variation vid flugbindningsstädet.

  Även om nattsländepuppan i denna artikel vid en första anblick kan se något avancerad ut, har ändå många detaljer plockats bort ur Thorntons originalmönster. Det intressantaste är kanske att materialet Nymph Skin i sig är tacksamt att binda med och ger puppor som lätt bryter vattenytan och sjunker. Desutom blir flugorna slitstarka och tål många duster med vassa öring-käftar utan att gå sönder.

Eftersom nattsländepuppor ofta uppträder i stort antal brukar jag fiska med två imitationer samidigt för att öka chansen till hugg. Vanligtvis kastar jag snett uppströms och låter dem fridrifta samtidigt som de sjunker. Då linbågen rätas ut nedströms pressar vattenströmmen pupporna mot ytan - en klassisk teknik som imiterar momentet då pupporna stiger för att kläckas på ett mycket trovärdigt sätt.

Förtyngning

Bind in materialet ovan på en krok i lämplig storlek. Välj färger efter pupporna som kläcker

Linda Nymph Skin remsan till dubbeltaperad form

Vik fram strutsherlen på vardera sidan och fäst in nylonlinan i segmenten

Fäst in två raffiaremsor och två strutsherl framför bakkroppen

Linda fram herlen som thorax, men ge plats för inbindning av vinganlag och ögon

Vik raffiaremsorna till vinglanlagen över spetsen på en dubbingnål så att de får samma längd

Sedan puppans vinglanlag bundits in kan de bakre hörnen trimmas för att bättre stämma med den levande förebilden

Falskt hackel av rapphönsfjäder med avklippt spets binds in under kroken och dras framåt

Bind in ögon av bränd nylonlina och linda därfter resten av herlen

Måla bakkroppens ovansida med en vattenfast färgpenna i en lämplig kulör. Flugan är klar!

Av Johan Klingberg ©
Foto och teckningar: Gunnar Johnson ©
Besök gärna Johans hemsida och Blogg

Red's anm: Vill ni lära er mer om nattsländor finns det en utmärkt fälthandbok i ämnet. Följ denna länk.