Flugfiska havsöringen i havet
av Kjell-Erik Pettersson 1981

I mars är det hög tid att flugfiska havsöringen i havet. Runt Öland och Gotland, på syd- och ostkusten jagar havsöringen nära land. I vackert och lugnt väder kan du få högtidsstunder.

  I slutet av mars, början april, vaknar vattnets fauna ur vintersömnen. Växter och plankton är de organismer som sätter igång den biologiska aktiviteten. Kläckningen av insekter och larver är nästa steg. Detta, och drivkraften i fortplantningen, gör att många fiskarter vid denna tid ger sig av från vinterns uppehållsplatser och söker sig in mot stränderna.

  I de större vattendragen övervintrar öringen. Först när "isen går" beger de sig ut i havet. Dessa utvandrande öringar uppehåller sig därefter en tid mycket nära kusterna. De går oftast i större eller mindre flockar. Även de havsöringar som övervintrat i havet ansluter sig till dessa flockar.

  Vattentemperaturen längs stränderna är fortfarande låg, men trots detta finns det gott om mat för öringen. Längs västkusten leker vid denna årstid borstmasken långt inne på de grunda stenbottnarna. Där håller sig öringen framme.

  Till följd av de många skrovmålen blir öringen hårt präglad på borstmasken under denna tid. Den äter praktiskt taget ingenting annat.

  Runt Öland och Gotland, på syd- och ostkusten, jagar havsöringen nära land. Den väljer att gå i skiljet mellan sand och de strandnära, tångtäckta stenbottnarna där havsvattnet bryts och skvalpar mot strandstenarna. Då och då frilägger den vaggande blåstången en storspigg, räka eller tångloppa. Det är bara för öringen att ta för sig.

  Stannar inte länge

  Det är nu man ska kustfiska efter havsöringen. Den stannar inte kvar någon längre tid. Det räcker att vattentemperaturen går över plus sju grader så försvinner den från kusten och ger sig ut på djupare vatten där den sedan jagar under sommaren. Det dröjer alltså flera månader innan det åter går att kustfiska havsöringen vid de grundare kustavsnitten.

  Det är nu de spinnfiskande öringfiskarna kan bli utan fisk - om det är dagar med särskilt vackert och lugnt väder. Däremot kan flugfiskarna få uppleva den stora fiskelyckan under samma förutsättningar. Och det är ganska naturligt, eftersom öringen under denna tid vid många tillfällen är hårt präglad på den mat som finns strandnära där den jagar.

  Lika självklart som det är -under vissa årstider - att använda sin spinnfiskeutrustning för att kunna presentera t ex ett drag av tobisliknande modell, bör det vara att använda sin flugfiskeutrustning då omständigheterna påbjuder att man presenterar ett bete som är annorlunda och kanske inte lämpar sig att presentera med spinnspöutrustningen.

  Detta "annorlunda" bete kan bestå av en ullgarns- eller fjäderklädd krok. Kroken föreställer öringens bytesdjur. För att det ska bli så naturligt som möjligt måste även bytesdjurets rörelseschema följas. Detta kanske inte kan åstadkommas med en vanlig spinnspö-utrustning.

  Vid dessa tillfällen går öringen uteslutande på synintrycken. Det innebär att storleken på betet man presenterar har mycket stor betydelse.

Havsöringen jagar i en miljö med både stenar och tång på sandbotten. Där finns både mat och skydd.

  Lugnt väder

Det måste vara ett relativt lugnt väder för att man ska kunna flugfiska vid kusten. Svag på- eller frånlandsvind är idealiskt. Är vinden för stark för flugiske på något kustavsnitt kan man ändå - tack vare kustens mångskiftande struktur - finna något ställe, en udde, vik eller kanske någon liten holme med lämplig botten omkring, där det går att flugfiska.

  Innan jag började använda flugfiskeutrustningen vid kusten, tyckte jag oftast vattnet verkade fisklöst de dagar det var vindstilla. Jag trodde helt enkelt att det var "för fint väder" för fiske.

  I stället kunde man sätta sig ner och blicka ut över det stilla vattnet och njuta av solen och värmen. Vad kunde man då få se? Jo, små "sippvak" här och där. Och hade man tur kunde man i skiljet mellan sand och sten se hur fiskarna lugnt simmade omkring och bökade i tången.

  Vid ett tillfälle, då fiskarna bara gick 15-20 meter ut i vattnet, provade jag att fiska med mina minsta drag, avsedda för lättspinnfiske. Men ingen av fiskarna visade något intresse. Det var helt enkelt fel bete. Och den dagen blev fisklös. Men det var ytterligare en erfarenhet att lägga till de tidigare.

  Sedan den dagen tar jag alltid med mig min flugfiskeutrustning på kustfisketurerna - som ett komplement till spinnfiskeutrustningen. Då behärskar jag alla öringens bytesval även de dagar de valt "godbitar" från det lägre stående insektslivet.

Flugfiske efter havsöring på sundsvallskusten

  Tio meter räcker

  Det är inte kostnaden för fiskeutrustningen som är avgörande för om man kan få fisk med den eller inte.

  I dag finns - till hyfsade priser - välbalanserade flugfiskeutrustningar som är relativt lätta att kasta långt med. Faktum är att vem som helst med en halvtimmes träning kan kasta 10-15 meter - vilket många gånger är tillräckligt för att nå den strandnära havsöringen.

  De flesta som flugfiskat har med åren skaffat en utrustning som passar deras behov vid olika tillfällen.

  Ett exempel på en kombinerad utrustning är ett "Kingfisher Carbon"-spö, 9,2 fot, klass 7-8. Lina: Shooting head flytlina, klass 7-8. Man kan dela en dubbeltaperad klass 8-lina på mitten och sy samman den med en 25 meter lång level-lina nr 4, som är omkring en mm tjock. Som backing längst in på rullen kan man ha 100 meter 20 lbs spunnen nylonlina. En bra rulle i mellanstorleken är Ryobi nr 355. Den har en steglös, bra fungerande broms.

  Vid öringfiske från kusten är det viktigt vad man har på fötterna. På vissa ställen kan man mycket väl använda vanliga stövlar - om man förlitar sig på långa kast.

  Har man sjöstövlar kan man gå ut i vattnet tills detta går en bit över knäna och på långgrunda strandavsnitt har man stor nytta av dem.

  På många ställen längs kusten finns längsgående sand- eller tångrevlar en bit från strandlinjen. Har man vadarbyxor kan man vada ut till dem - även om vattnet går upp till midjan.

  Vadarstaven tycker jag är oumbärlig vid allt kustfiske då man förflyttar sig i vattnet. De tånghala stenarna är mycket förrädiska och när man tar sig fram över dem har man alltid nytta av ett "tredje ben".

  En linkorg att förvara linan i, då det är "drag" på vattnet, eller om "vågorna dansar", ger dig mindre lintrassel och därmed längre kast. Är det ytligt liggande blåstång där du tänker flugfiska, och är det dessutom ström eller vågor på vattnet - och du inte har linkorg - då vill jag rekommendera att du flyttar till en plats utan blåstång. Linan har en otrolig förmåga att trassla in sig just i dessa växter!

  En håv bör även ingå i bilden. Den bärs lämpligast med "gitarrhängning" under förflyttning.

Imitation av tångloppa

  Imitationer

  Ett flugmönster som gett mig många vackra havsöringar är min egentillverkade "Spiggen". Den är en imitation av en, precis som det låter, stor-spigg, och är gjord på en streamerkrok nr 4-10.

  "Loppan" är en imitation av tångloppan eller sötvattenräkan, gjord på 10-12:ans dubbelkrok.

  "Borsten" är en imitation av borstmasken. Den gör jag på en streamerkrok nr 4-8. Man kan ha en tub som underlag till kroppen. Då kan man använda tunna plaströr, t ex bläckförvaringsröret som sitter inuti vanliga kulspetspennor. Utvidga (kona) ändarna på röret med värme innan du binder på materialet. Gör tuberna i olika längder. Du kan fiska med både en och två "längder" av denna modell.

  I min flugask har jag också några svarta torrflugor, modell ”flaskborstar". De använder jag vid fiske på vak, men även vid de tillfällen då jag fiskar helt i "blindo". Även detta kan ge resultat.

  Man eftersträvar alltid att kunna presentera betet på bästa möjliga sätt. Längden på tafsen mellan själva fluglinan och ullgarnskroken har mycket stor betydelse. Jag anser att den idealiska längden ligger mellan tre och fem meter och den bör vara taperad. En så lång tafs som fem meter är dock mycket känslig för vindstötar i öppen terräng och kan vara besvärande.

Placera flugan i öringens färdriktning

  Studera vattenytan

  De havsöringar som på vårkanten återkommer ut i havet behöver mycket mat efter vinterns strapatsrika äventyr. Många av dem kanske intar årets första skrovmål först nu. Och i havet finns det verkligen gott om mat. Det dröjer inte många veckor innan fiskarna är uppe i samma fina kondition som de hade i höstas.

  När du valt ut en lämplig fiskeplats vill jag rekommendera att du unnar dig en liten paus innan du går ut i vattnet och börjar fiska. Sätt dig ner och studera vattenytan. Den kan avslöja många hemligheter..

  Ofta visar öringen sin närvaro genom små försiktiga vak, ibland genom rejäla plask, eller vattenvirvlar i ytan. Oftast ser man flera vak i rad och man kan ibland skönja riktiga vakmönster från en och samma öring. Ett, två, tre vak i rad.

  Detta ska man utnyttja. Man kan välja att fiska med en svart, flytande "flaskborste". Förbered kastet när du ser "ett-två"-vaken. Flugan ska hamna där du beräknar att "tre-vaket" kommer. Nästan ofelbart tar öringen "borsten".

  När man blindfiskar kan man starta fisket några meter från stranden. Många öringar går alldeles framför fötterna på en. Kast på 10-15 meter räcker oftast.

  Teknik som hajen

  Efter utkastet kan du låta betet sjunka nästan ned till botten. Har du tacklat med "Spiggen", tar du hem den med halvmetersdrag lugnt och jämt. Ibland kan du öka hemtagningstempot och ibland kan du göra korta eller längre pauser mellan dragen. Jag brukar prova mig fram och variera med knyckig respektive lugn hemtagning, med och utan paus osv.

  "Loppan" tar jag hem med 10-15 cm drag, med långa, alternativt korta pauser mellan dragen.

  "Borsten" fiskas hem djupt med halvmeterlånga, jämna och långsamma drag, som dock kan varieras med korta och snabba drag.

  Om du vadar ut i vattnet, försök då om möjligt ställa dig så att du har en sten ett par, tre meter framför dig. Fiska hem tacklet mot stenen. Ofta följer fisken efter och hugger precis utanför stenen.

  På de platser där det är stensamlingar ute i vattnet, fiskar jag först av insidan. Sedan vadar jag ut till det avfiskade stället och därifrån fiskar jag av utsidan.

  Öringen hugger sitt byte mycket speciellt. Den har samma teknik som hajen. När den "kollat in" bytet, inleds det blixtsnabba anfallet. I sista fasen innan hugget vänder öringen och hugget kommer snett underifrån. Detta gäller jagande öring.

  Varje fiskares hjärta klappar säkert lite extra då en öring hugger. Tack vare sin explosiva styrka ger den alltid den flugfiskande kustfiskaren en minnesvärd dust.

  När du flugfiskar i havet bör du vara speciellt noggrann med "vapenvården". Skölj rullen och linan i ljummet vatten när du kommer hem. Häng gärna upp linan på tork och ge sedan rullen en droppe olja. Då vet du att allting fungerar till nästa gång.

Flugmönster

SPIGGEN

Krok: Streamerkrok 8-10.
Kropp: På bakre halvan silvertinsel, på främre brunorange chenille.
Hackel: Brun tupp.
Vinge: Brun ekorrsvans.
Huvud: Svart bindsilke - lackas.

Man kan förtynga Spiggen. Använd koppartråd som lindas under chenillet på främre krokhalvan. Eller blytråd i grovlek nr 1.

LOPPAN

Krok: Dubbelkrok 10-12
Kropp: Beige ullgarn, palmérbundet (=lindas i gles spiral).
Hackel: Ljust tupphackel (ovansidan klipps av)
Ryggsköld: Beige latex.
Huvud: Svart bindtråd - lackas.

Börja med att fästa ryggskölden som består av beige latex-duk. Den klipper man ut och fäster baktill innan man gör kroppen.

BORSTEN

Krok: Streamerkrok 6-8 eller på plasttuber i varierande längder 5-10 cm.
Kropp: Brunt silke, avdelad med tre bruna hackel.
Huvud: Svart bindsilke - lackas.

Text: Kjell-Erik Pettersson 1981 ©
Teckningar: Thommy Gustavsson ©