Klassiska flugfiskeartiklar

Fallskärmsflugor
Text och teckning: Tomas Olsson

 Gamla favoriten G.R.H.E (Gold Ribbed Hare's Ear),
men med ny genial bindmetod

  Jag har alltid gillat G.R.H.E., både som nymf och som torrfluga. Mönstret är gammalt och beprövat över stora delar av världen. Ofta när jag fiskar med torrfluga av traditionell hacklad typ, men fisken av någon anledning vägrar att ta, brukar jag byta till en Gold Ribbed Hare's Ear Parachute, om jag inte prövar med nymf.

  Den guldribbade har belönat mig vid många tillfällen, och jag tror att fisken tar just denna fluga för en mängd olika insekter. Fisken ser helt enkelt vad den vill se. Problemet för mig med dessa G.R.H.E. Parachute, har varit deras dåliga hållbarhet. Jag har vanligtvis använt mig av "nylonöglemetoden", men har länge funderat på hur man skulle kunna fästa ett fallskärmshackel på ett mer hållbart sätt. Jag prövade därför flera olika bindsätt, - dock med klent re­sultat.

  Så en kväll, när jag satt och band polyvingade fallskärmsflugor, dök plötsligt en tanke upp. Jag hade just i Fly Fisherman läst om en ny serie flugor komponerade av John Betts. De är bundna, - eller rättare sagt tillverkade -, av polygam och andra syntetiska material. Vad som slog mig, var det sätt på vilket flugornas kroppar är gjorda. Författaren använder en stump polygam som bränns i änden och sedan binds in på kroken som fribärande bakkropp.

  Jag kikade fundersamt på min nyligen avslutade polyparachute, och klippte därefter resolut bort två tredjedelar av vingen, så att endast en liten stump fanns kvar. Med en cigarettändare smälte jag sedan ner polystumpen och tryckte till den med ett finger. Resultatet blev en liten homogen platta, som höll hacklet väl på plats.

  Fallskärmsflugor står ju inte på vattnet, utan ligger just i ytfilmen. De kan därför föreställa nymfer på väg att kläckas, eller stillhorns, det vill säga en nymf eller puppa, som misslyckats och dött i försöken att bryta igenom vattenytan. Men en fallskärmsfluga kan också representera en spent insekt som genomgått hela livscykeln, och som efter ägg­läggningen död flyter på vattenströmmarna. Fallskärmsflugor är genom sin mångsidighet användbara både i stilla och i strömmande vatten.

  Min bindmetod kan naturligtvis användas på alla parachuteflugor utan vingar, men eftersom G.R.H.E.P. - med tillägget P för parachute -, är min egen favorit, så ska jag ge bindbeskrivningen på den.

  För att kunna använda min bindmetod måste man först tillverka ett litet verktyg - ett hackelskydd - av tunn mässingplåt. Skyddet ska vara så brett att det täcker de vanligaste hackelstorlekarna, och görs cirka fem centimeter långt. I ena kortänden sågar man in ett spår som avslutas med ett rent hål lagom stort för att kunna skjutas in över polygarnet.

  I stället för cigarettändare kan man naturligtvis använda vanliga tändstickor, då man smälter ner polyplattan. Men då måste asken fästas vid bordet, eftersom ena handen är upptagen av att hålla det lilla mässingsverktyget. Det kan kännas lite bakvänt att bara ha en hand, men efter lite övning går det bra. Här föl­jer bindbeskrivningen:

Krok: 10-18 fine wire
Bindtråd: grå
Hackelfäste: polygarn i färg som kroppen
Hackel: chinchilla eller ginger
Stjärt: chinchilla eller ginger
Rib: guldtinsel (fine)
Kropp: haröra

1. Täck krokskaftet med tråd, och bind in en bit polygarn på samma sätt som då man gör en polyvinge .

2. Bind in hacklet på fallskärmsvis, och fäst därefter in stjärtspröt och guldtinsel. Dubba kroppen och följ efter med ribben.

3. Linda hacklet runt polygarnet, och fäst in hackelspetsen vid huvudet.

4. Skjut på hackelskyddet, och klipp därefter av polystumpen cirka 2 mm från hackelskyddet.

5. Smält ner polystumpen med en cigarettändare, och tryck sedan omedelbart till den med ett finger, så att en liten platta bildas. Hacklet är nu fastsvetsat, - och flugan blir mycket hållbar.

  Observera att man måste använda polypropylen. Vid försök med nylon (polyamid), som har högre smältpunkt, bildas genast en liten hård kula så snart man tar bort lågan. Man hinner helt enkelt inte trycka ner den med fingret. Polypropylen däremot är fortfarande mjukt i någon sekund, vilket ger tillräckligt med tid för att forma plattan.

Text och teckning: Tomas Olsson © 1983
Foto: G. Johnson © 1983