Goddard's Caddis
Av Gunnar Johnson

Nattsländor i olika former har en  framskjuten plats i våra flugaskar. Det är inte särskilt konstigt, eftersom de tillhör den viktigaste insektsgruppen för svenska flugfiskare från Smygehuk till Treriksröset.

  Hjorthår som flugbindningsmaterial förknippar säkert de flesta med den välkända Muddlern. Men hjorthår kan med fördel användas till en rad andra flugmönster, och framför allt då man önskar en flugkropp med mycket god flytförmåga - en viktig egenskap i svenska kraftigt strömmande vatten.

  De flesta mönster har vi under årens lopp "importerat" från England, som därmed haft ett stort inflytande på utvecklingen av vårt flugfiske. Men de engelska kalkströmmarna, där dessa mönster en gång föddes, har inte särskilt mycket gemensamt med våra vatten - vare sig när det gäller insektsliv eller vattnens karaktär. De är glasklara, förhållandevis långsamflytande floder, och dagsländorna utgör basen för flugfisket. De strömmar vi söker oss till är genomgående snabbare, och nattsländorna tillhör totalt sett den viktigaste insektsgruppen.

  Vi visar här hur man binder en fluga, som kan sägas vara undantaget som bekräftar reglen. Det är en engelsk fluga, som ska imitera en vuxen nattslända, och den är bunden så att den får extremt goda flytegenskaper också i snabbt strömmande och oroligt vatten. Den passar alltså mycket bra i våra svenska strömmar.

  Vi tänker på Goddard's Caddis - eller Sedge, som engelsmännnen säger. Den är komponerad av John Goddard och Cliff Henry, och är i ursprungsversionen försedd med en extra tråd dubbad med mörkgrönt sälhår, och som bundits in vid krokböjen. Sedan hjorthåret trimmats, viks den dubbade tråden fram på kroppens undersida. Men vi väljer att binda en enklare version, där kroppen endast består av hjorthår.

Bindbeskrivning

1-2. Till Goddard's Caddis väljer vi en lätt torrflugekrok med nedböjt öga. Lämplig storlek är 10 - 14. Med samma teknik, som då man tillverkar ett muddlerhuvud, lägger vi bunt efter hund med hjorthår efter krokskaftet från krokböjen och framåt. Vi viker varje bunt bakåt, och lägger några extra varv med bindtråden så som bild 2 visar, innan vi fortsätter med ett nytt knippe hjorthår. Vi skjuter också ihop buntarna med naglarna, så att vi får en tät och kompakt kropp. Till det här bindmomentet använder vi gärna en extra stark bindtråd, så att vi kan dra åt ordentligt, t ex vanlig spönylon.

3-4. När 4 - 5 mm återstår till ögat avslutar vi med ett par halvslag och klipper av bindtråden. Försegla gärna med en droppe lack. Själva gör vi ofta ett halvt dussin kroppar i serie, innan vi trimmar dem som bild 4 visar. Saxen måste vara skarp, och man måste klippa bakifrån.

5. Så är det dags att fästa kroken i bindstädet igen. Vi byter också till en tunn vaxad bindtråd i samma färg som det hackel vi tänker välja. Till de större modellerna använder vi två - eller till och med tre - tupphackel av god kvalitet. Ibland förser vi också flugan med antenner, och binder då in dem innan vi fäster och lindar hacklet.

6. Linda först den ena och sedan den andra hackelfjädern. Gå därefter fram med bindtråden - men med en "zickzackrörelse", så att hackelstråna inte binds ner. Avsluta med ett litet nätt huvud, och trimma därefter bort hackelspetsarna och kapa antennerna till rätt längd.

Även om hjorthårsflugor har god flytförmåga eftersom de enskilda stråna är ihåliga, så ska Goddard's Caddis impregneras med flytmedel för att flyta bra och länge.

Av Gunnar Johnson ©