Klassiska flugfiskeartiklar

Fiska från kanot
Av Claes Rehbinder 1975

  I många vatten är kanoten ett värdefullt hjälpmedel för sportfiskaren, i vissa nästan oundgängligt. Men den alltid ranka och relativt svårmanövrerade kanoten är också ett "fiskeredskap" som kräver varsamhet, omdöme och träning. Om de villkor som måste uppfyllas för ett riskfritt och lyckat kanotfiske berättar här Claes Rehbinder, mångårig kanotist och sportfiskare i förening.

Rödingfiske i fjällsjö, högfjällsregionen. Praktfull fisk tagen på torrfluga och bärgad med handen.

  Kanot och sportfiske

  Den första båt våra förfäder använde vid sina fisketurer var en urholkad trästock. Kanoten i dess olika former står fortfarande, som båt betraktat, ekstocken mycket nära.

  Det är många som frågat mig om kombinationen kanot och sportfiske är bra, och visst är den det, om man kan hantera sina redskap - kanot och spön.

  Det finns två huvudtyper av kanot att välja på nämligen kanadensare och kajak. Kanadensaren är en motsvarighet till indiankanoten. Den är helt öppen, bredare än kajaken och framdrivs med en enbladig paddel. Kajaken motsvarar eskimåkanoten. Den är helt däckad, med sittbrunn och framdrivs med dubbelpaddel. Från Tyskland kommer en speciell, ihopfällbar kanot med gummiskrov, en så kallad Faltboot eller fällkanot. Det är i princip en ihopsättningsbar kajak.

  Kanoter finns i olika materialutförande med skrov gjorda av väv, plywood, metall, plast, glasfiber eller gummi.

  Den kanot man enklast bygger själv är väv- eller plywood-kanoten som båda emellertid är relativt tunga och kräver mycket underhåll. Metallbåten är i allmänhet gjord i aluminium och därför ganska lätt. Den är smidig, framför allt i fors där den tål förvånansvärt mycket och ger efter vid kollisioner med stenar och inte ger konstmaterialens - plast eller glasfiber - stumma svar, vilket gör de senare mera svårstyrda. Däremot sliter man ganska lätt hål i materialet framför allt kölpartiet vid allt för ovarsam hantering.

  Plast och glasfiber-kanoterna är så gott som underhållsfria. De är emellertid relativt tunga och "stumma". Därtill är de ofta svåra att laga om det går hål i dem.

  Fällkanoten har som fördel att den är lättare att föra med sig då den kan packas i två paket. Dessa paket är emellertid rätt skrymmande och tunga varför den är mindre väl lämpad för fjällbruk. Gummiskrovet är förvånansvärt starkt och tål hårda påfrestningar, varför kanoten to in kan användas vid forsränning, Fäll-kanoten har emellertid ytterligare några nackdelar. Om en fällkanot förvaras monterad under längre tid håller inte stommen utan sjunker ihop. Vidare bryts stommen sönder om man lyfter fällkanoten lastad. Denna kanottyp är därtill en klumpig och tungpaddlad farkost.

Vid längre transporter mellan farbara vattendrag måste kanoten bäras. Så här kan det se ut i de norska högfjällen - man bär kanoten över ån efter vatten. Flytvästen är väsentlig som skydd för axlarna.

  Stadig turistkanot bäst för sportfiske

  Den som tänker skaffa sig en kanot för sportfiskeändamål bör undvika de smala, ranka tävlingsmodellerna och skaffa en bred, stadig turistkanot. Detta gäller också kajak som bl.a finns med en stor dubbelbrunn.

  Avser man att företa långa färder med kanot och är i behov av relativt mycket packning är oftast kanadensaren, med sin större rymd, bäst, men den hör då vara försedd med kapell.

Kanoten som "fiskebåt" har många fördelar men också nackdelar.

  Till fördelarna hör att den är lätt att flytta emellan olika vatten. En kanot kan transporteras på i stort sett vilken bil som helst som är utrustad med takräcke och kan också bäras längre eller kortare sträckor mellan två vatten. I södra Sverige finns ofta vägförbindelser mellan sjöar och vattendrag och där används med fördel en tvåhjulig dragkärra som transportmedel.

  Kanot är utmärkt att använda vid långfärder i såväl våra fjällvatten som ute i skärgården. För den inbitne flugfiskaren är väl långfärder i lappländska fjällvatten något av livets höjdpunkt. Kom dock ihåg att inte lita på fiskelyckan, inte minst rödingen är som bekant mycket lynnig och tror man sig kunna leva på fisk får man lätt svälta.

  För fjällfisketurer rekommenderar jag personligen aluminiumkanadensaren, som är lätt, smidig och rymlig samt en god forsbåt.

  Det finns emellertid säkert många kanotister, med stor erfarenhet, som förordar någon annan typ. När det gäller kanottyper är åsikterna bland "förståsigpåare" lika skilda som när det gäller fotbeklädnad bland fjällvandrare eller fördelen med fluga respektive spinn bland inbitna purister i användandet av dessa redskap. En fjällkanot får emellertid inte vara för stor och måste vara lätt att bära längre sträckor.

  När man väl fått fram sin kanot till det vatten man tänkt sig väntar en inte bara fiske. Den tysta kanoten skrämmer i allmänhet mycket lite djuren på stränderna och man kan bli vittne till hänförande naturscenerier. Detta gäller såväl i fjällvärlden som i den lummiga naturen i södra Sverige och utefter vattenvägar genom milsvida barrskogar. Kanot är synnerligen förnämlig att fiska från i vassrika sjöar. Smidigt manövrerar man sig genom täta vassruggar till de öppna, fiskbara stråken. Samma är förhållandet i halvt igenvuxna strömvatten där man betydligt lättare tar sig fram än i någon annan båt.

  Däremot är andra båtformer att föredra i stora öppna vatten samt i starkt strömmande vatten. Kanoten är genom sin lätthet svår att manövrera och rank varför man lätt utsätter sig för onödiga risker.

  Största nackdelen med kanot är de facto att denna farkost alltid är rank. Den är inte, i motsats till vad som ofta framhålls, någon familjefarkost och definitivt inte om man sysslar med sportfiske. Kanot är framför allt inte någon barnvänlig farkost utan en båt som inte sällan fordrar koncentration och precision vid hanterandet. Detta medför i sin tur att man aldrig bör ge sig ut otränad på längre färder.

  När man använder kanot för kortare eller längre turer, frånsett de tillfällen då den används som badbåt, skall man använda flytväst. Flytvästen kan också vara användbar, ja nästan oumbärlig, på landbacken, då den är ett utomordentligt skydd för axlarna vid längre bärningar. En kapsejsad kanot får aldrig lämnas, den flyter och skall användas som flythjälp när man tar sig mot land.

  Kapell är vid alla längre resor en nödvändighet på såväl kanadensare som kajak. Kapellet skall vara vattenavstötande men helst av tyg som släpper igenom luft, då man annars får besvär med kondens i båten. Kapellet skall också vara väl sträckt över sargen så att allt vågskvalp uteslutes.

Ibland kan man vadande dra upp sin kanot förbi forsar
och mindre fall.

  Hur väl man än utrustar sin kanot med trall och kapell får man räkna med att det blir mer eller mindre fuktigt förr eller senare. Förvara därför utrustningen i plastpåsar som är tättslutande och ha den dessutom väl surrad.

Regnställ är en nödvändig artikel när man paddlar längre turer, inte bara som skydd mot regn utan också mot vind, vågskvalp och yrande skum.

  Var noga med kalsongerna och fotbeklädnaden

  Vid långturer är det främst två beklädnadsartiklar man måste vara mycket noga med. Den första är kalsongerna, som måste sitta väl och inte får vara av nylon eller dylikt material, vilket efter några timmars sittande ger en känsla av glödande kol runt bakdelen. Den andra är de fotbeklädnader man väljer att ta med sig. Man behöver faktiskt tre par.

   Vadarutrustning behöver man för fiske och när man drar kanoten genom forsar. Vadarna skall naturligtvis helst vara försedda med filtsula, som minskar halkrisken.

  Att bära kanoten längre sträckor kräver att en kraftig, stadig, vattenavstötande fotbeklädnad typ graningekänga, finnstövlar eller dylikt.

  Slutligen behöver man för lägerbruk och under paddlingen lätta skor, t ex gymnastikskor. Vadarutrustningen skall naturligtvis inte användas när man bär kanoten och inte heller när man paddlar. Bär man kanot längre sträckor i vadarutrustning sliter man snabbt och helt i onödan ner denna och dessutom är det väldigt tungt. Att paddla i vadare utgör en allvarlig säkerhetsrisk. I båda fallen samlas dessutom en massa kondensfukt i vadarutrustningen som blöter igenom och kyler ner.

  Under kanotturer, liksom under alla mer avancerade fisketurer, måste framför allt spöna förvaras på sådant sätt att de är väl skyddade. Det i särklass bästa skyddet erbjuder spötuben. Denna kan spännas fast ovanpå kapellet och på så sätt har man alltid spöna lätt tillgängliga.

  Sitt i kanoten!

  Fisket från kanot kräver god kastteknik och kastdisciplin. Regeln sitt i båt är den i särklass viktigaste. Den fiskare som försöker något annat är snart en blöt fiskare. Är man två i kanoten kastar båda snett framåt. Såväl fluga som spinn kastas lämpligen i omgångar. Den som sitter i fören måste vara mycket försiktig så att han inte, med den våldsamma kraft en spösnärt ger, driver in en krok i medpassageraren. Det vanligaste är dock att man svårt skadar sin utrustning. Om två spöspetsar möts i luften behöver det inte vara mycket kraft i kasten för spetsarna skall slås av. Det beskedligaste som kan hända är att linorna trasslar in sig, men eftersom det sker i början av luftfärden kan det vara nog så besvärligt att reda ut dem i en trång, rankig kanot.

  I trånga passager, i vassar eller under forsar är det i allmänhet lämpligt att låta den som sitter i fören kasta medan akterpaddlaren styr kanoten och/eller håller upp den mot vind och strömmar.

  Det är när fisk hugger som förmågan att hantera sig själv och kanoten sätts på prov. En eventuell medpassagerare bör omgående ta in sitt redskap och övergå till att manövrera kanoten för att hjälpa den som håller på att drilla fisk.

  Vilket sätt man än väljer för att bärga sin fisk så måste den först vara väldrillad och trött. Man får inte göra häftiga rörelser, luta sig över kanten eller dylikt. Lugnt och stilla skall fisken förs in mot kanoten med da. Själva bärgningen kan ske med krok, håv eller genom att gripa fisken med bara handen bakom gälarna.

  Spöt förs över mot den motsatta sidan mot den där man avser att bärga fisken, naturligtvis med höjd spöspets. Fisken förs in mot kanoten med hjälp av spöspetsen. När man bärgar sin fisk är det viktigt att man inte förändrar sin egen tyngdpunkt i kanoten. Om man föredrar att håva fisken skall håven föras in under fisken parallellt med båtsidan, aldrig ut från båtsidan. En huggkrok förs rätt ner och upp, och griper man fisken med handen skall fisken vara i sådant läge att man bara kan sticka ner handen och greppa den. I princip skall armen alltid vara böjd i armbågsleden - aldrig utsträckt. Fisken skall alltid lyftas rätt upp ur vattnet så nära kanotens sida som möjligt, och sedan föras in i kanoten snabbt och mjukt. Svepande eller häftiga rörelser får inte förekomma, utan det hela skall ske avvägt och behärskat så att balansen i kanoten hela tiden är perfekt.

Solig dag på Lainio älv i lågfjällsregionen.

  Kanotfiske med strömmen

  Kanot är en båt med relativt ringa djup. Lägg därför inte levande, nyfångad fisk på botten i en öppen kanot. Det har hänt mer än en snopen fiskare att fångsten med ett "glatt" språng förpassat sig till ett för fiskar lämpligare element på andra sidan de tunna kanotborden.

  Till sist några detaljer för dig som avser att kombinera långfärd och fiske och då tänker göra detta i kanske forsrika vatten.

  Långfärder med mycket fiskande sliter hårt på all utrustning, även fiskeutrustningen. Det är oändligt försmädligt att ha tagit sig fram till ett gott fiskevatten långt från allfarvägar och stå där med en ej fungerande fiskeutrustning. Man måste därför gardera sig. Till sina rullar medför man reservfjädrar och skruvar. För att gardera mig spömässigt brukar jag medföra tre eller åtminstone två spön. Om jag har tre spön är de: ett haspelspö, ett flugspö och ett kombispö. I de fall jag medför två spön är båda kombispön. Jag är då garderad för ett spöbrott. Linor av olika slag ligger naturligtvis på extrarullar.

  Planera om möjligt inte längre färder uppströms, gå nedströms det är oändligt mycket lättare. Under paddelmässigt besvärliga förhållanden med forsar och grunda vatten flisas paddlarna lätt upp till tändsticksved som är föga effektivt att paddla med. Sko därför paddlarna med 1 mm tjock aluminiumplåt, gärna i två lager. Vid längre turer skall reservpaddel medföras, annars kan man riskera att bli riktigt ställd. Glöm för all del inte lagningsutrustningen - plastic padding m.m.

  Slutligen: Kanot är utmärkt att fiska från och att göra långa fisketurer i och överhuvudtaget ett trevligt och effektivt fortskaffningsmedel. Den kräver emellertid varsamhet omdöme och träning. Gör inte långturer i svåra vatten med forsränning och dylikt med en otränad besättning. Sådant kräver träning, samspel och en utrustning som är i topptrim.

Text och foto: Claes Rehbinder © 1975