|
|
|
Andersson's Pike Popper
Jag är fast i gäddträsket! Jag vet inte vem eller vad jag ska skylla på. Kanske var det Bengt Öste som lockade mig med sin programserie "Visst nappar det i TV. Eller då min far tog mig med ut för att pröva gäddfiske första gången. Men oavsett vems felet egentligen är, så måste jag konstatera att jag idag är totalt fast i ett mycket tungt beroende. Faktum är att jag gått ner mig totalt i gäddträsket och att ingen hjälp, ingen människa, lär kunna få mig att sluta. Ingen njutning är större, inget ger mig en större "kick" eller förmår skapa ett djupare "rus" än denna ultimata fiskeupplevelse... Visst, öring på torrfluga är fantastiskt roligt, regnbåge på en Wolly Bugger brukar resultera i härliga rusningar, harr på nymf i den snabba strömmen - ja, det finns många andra, mindre tunga saker att berusa sig med, men jag valde det mest beroendeframkallande av dem alla; gäddflugfisket! Fascinationen över denna smått exotiska art har följt mig allt sedan jag började fiska med fluga. Faktum är att min allra första flugfångade fisk var en slank liten gäddhane på cirka kilot. Även om detta lilla liv ensamt knappast skapade mitt beroende, så var det ändå här mitt intresse startade, och sedan blev jag ohjälpligt fast en vårdag för några år sedan, då jag upplevde ett fantastiskt gäddfiske inne i en grund lekvik. Med en popper på tafsen fick jag ett så våldsamt och brutalt hugg uppe i ytan att jag skrek och blundade i ren förskräckelse. Adrenalinet forsade genom mig, det var ett oförglömligt hugg! Även om gäddan inte tillhörde de allra största, den vägde cirka 8 kilo, så gjorde den i kombination med att min kamrat senare samma dag landade och återutsatte en makalös gädda på över 130 centimeter (!) att jag nu blev totalt beroende. Gäddan togs med en fluga fiskad på några decimeters djup, varför hugget aldrig syntes i ytan, men den följande fighten och det faktum att fisken var som en krokodil, ett sjöodjur, gjorde ändå det hela till ett fantastiskt ögonblick.
Nu var jag totalt fixerad vid gäddflugfisket, och inte minst vid gäddan i sig själv. Att gäddan åtminstone periodvis uppehåller sig på riktigt grunt vatten i kombination med att den är mycket aggressiv och kan nå rejäl vikt gör den till en ultimat fisk att ta på fluga. Med årens ökade erfarenhet och kunskap om det här fisket har ett antal gäddflugor visat sig vara verkliga vinnare. Precis som vid allt annat flugfiske har man i början ett smärre bibliotek med flugor i åtskilliga askar, men med tiden bantas antalet och endast ett mindre men framgångsrikt urval blir kvar. På samma sätt är det med mina gäddflugor, och idag fiskar jag endast med ett mindre sortiment som jag funnit fungerar ruskigt bra. Det tveklöst roligaste sättet att fiska gädda är med poppers. Att få lägga en popper inne på grunt vatten under vårens jakt på stora lekgäddor tillhör flugfiskets höjdpunkter. De fascinerande, fasansfulla, brutala och explosiva huggen när en stor gädda på knappt knädjupt vatten plogar efter och häver sig över den flytande flugan i en kaskad av vatten är det mest adrenalinfyllda flugfiske man kan uppleva i nordiska vatten. Även om fisket med poppers kanske inte alltid är effektivast, så väljer jag ändå hellre ett hugg på en ytgående popper än tio gäddor tagna på en sjunken fluga där man aldrig ser hugget. När man talar om flytande gäddflugor tänker många på Dahlberg's Mega Diver, en stor fluga med lång stjärt och försedd med ett hjorthårshuvud som utformats så att flugan uppför sig som en popper. I många år var denna fluga mitt främsta vapen i jakten på gäddan i de grunda lekvikarna. Flugan fungerade mycket bra, men den hade några irriterande nackdelar. Det var främst två aspekter som drog ner betyget på en i övrigt bra fluga. Att binda med hjorthår är sällan det enklaste, så även i detta fall. Den rikliga mängden hjorthår gjorde bindandet svårhanterligt och flugorna blev samtidigt relativt dyra att framställa, eftersom en normalstor bit hjorthår endast räckte till två eller tre flugor. Även under fisket utgjorde hjorthåret ett problem. Efter endast ett tiotal minuters fiske började flugan så smått att sjunka och fungerade inte längre som en popper till följd av att hjorthårshuvudet tagit åt sig vatten. Jag och mina kamrater började därför experimentera med en rad andra material till våra gäddpoppers. Ganska snart fastnade vi för foam, som med sin oöverträffade flytförmåga visade sig vara ett idealiskt material till poppers som skulle fungera problemfritt under en hel dags fiske. En rad varianterprövades. Men de som fungerade bäst var oerhört tidskrävande att tillverka, eftersom vi var tvungna att limma samman flera foamplattor. Men skam den som ger sig. Till slut fann jag i en bok av Skip Morris en beskrivning på en popper med ett huvud av foam och kunde efter lite justering anpassa hans metod till mina gäddflugor. Efter några timmar vid bindstädet var så "Andersson's Pike Popper" slutligen klar - en fluga som idag har åtskilliga stora (och även en del små) gäddor på sitt samvete. Men ta det lite varligt i gäddviken nu i vår, för ganska snart kan flugfisket med flytande popper efter vår nordiska krokodil bli lika vanebildande och beroendeframkallande som betydligt tyngre droger... Grundmönster Några bra färgkombinationer på flugan
är:
Fäst bindtråden vid krokögat och linda bakåt till strax ovanför hullingen. Bind in en 10-15 centimeter lång stjärt av valfritt material enligt grundmönstret. Genom att variera fylligheten ger man flugan olika gång i vattnet. Det är därför en god idé att binda flera varienter med olika egenskaper.
Klipp ut en timglasformad bit av foam, där ena timglashalvan görs större än den andra. Mellanrummet mellan de två timglashalvorna ska motsvara längden på krokskaftet.
Bind in den utklippta foambiten med den större delen pekande framåt över krokögat och den mindre bakåt över stjärten. Föst ordentligt och låt bindtråden hänga som bilden visar.
Vik bak den främre halvan så att du får ett från sidan sett bågformat popperhuvud. Genom att linda olika hårt kan man skapa olika form på huvudet och få poppern att uppföra sig olika, till exempel dyka djupare eller ge mer bubblor ifrån sig. Avsluta och lacka bindtråden – gäddan har vassa tänder! Trimma slutligen bakkanten på timglashalvorna så att de blir lika långa. Text: Niclas Andersson
© 2002 Besök gärna Niclas hemsida
|
|
|
För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt
inställningar. Här är mina rekommenderade inställningar  |
||
| Var vänlig
och respektera lagen om upphovsmannarätten. Kopiering eller annan
mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra
sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet. © Mats Sjöstrand 2010 |
|
Om du har några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta
gärna mig. Hälsningar |
