… ett eget öringvatten
Av Thommy Gustavsson

Vi band oss flugor genom en lång mörk vinter. Flugor för fiske i något fjällnära vatten, långt från platta Närke, och skaffade oss ett eget öringvatten

  Särskilt inom laxfisket är det ju vanligt att man slår sina plånböcker samman för att någon vecka hyra sin egen lilla stycke ostörda och fridfulla strand. För att disponera efter eget behag och slippa samsas med ett okänt antal andra flug- eller sportfiskare.

  För många kanske detta framstår som dyr och oöverkomlig lyx och så kan det verkligen också vara, för de flesta av oss något bistert oåtkomligt.

  Men det finns faktiskt ett utbud som innefattar en prisskala med utgångsnivå nästan jämförbar med kortfiske på regnbåge av alltför ofta tveksam kvalitet för att inte jämföra med det än dyrare enskilda anläggningars fiske på regnbåge.

  Det kan också faktiskt ligga demokratiska värden i en sådan lösning eftersom gruppen då kan välja att fiska efter egen kanske begränsad fysisk förmåga och slipper komma till korta i »tävlan« med energiskt folk i topptrim.

  Maximerat till åtta fiskare och för ett pris på 500 sek per dygn med boende i enkelt men välutrustat självhushåll är, tycker jag, en för många överkomlig och mycket prisvärd fiskevecka.

  Fin öring i första kastet

  Seths torrfluga försvann medan jag tacklade upp och i samma ögonblick tänkte jag att här är nog inte så tokigt läge under litet bättre väderförhållanden än vid för tillfället rådande grå snålblåst. Öringen var en fin fisk i sju åttahektosklassen, hann vi se innan den releasade sig själv precis före hotande håvning.

  Så momentant stationär öring reagerar på en hållplats där den är van att äta från ytan – även när det inte pågår drift av insekter!

  Redan innan jag, efter avbrottet, hunnit trä fluglinan färdigt genom spöringarna hade Seths hustru Ingrid spänt grafitfibrerna i önskad båge. Resterna av brofästet intill det nya bygget höll fisk. Där fanns en grundtröskel som kuperade ett långt monotont sel och säkert var en liten drivbänk i sig för diverse insekter.

  När man planerat länge inför ett fjärran oprövat fiske har man genom åren luttrats och lärt sig att inte ställa förväntningarna alltför högt … för att inte bli besviken och slippa trösta sig med att där i vart fall var väldigt vackert och en hel del annat trevligt att uppleva utöver … bra fiske. Första kastet i det ena av jämtländska Långans källflöden gav direkt lovande besked. Långan vars nedre forsar med sina dokumenterade naturvärden som, i skrivande stund, åter hotas att tystas av ny kraftutbyggnad efter många beslutsturer!

  Ett par mindre öringar ytterligare krokades innan vi vandrade vidare upp mot på kartan angivna Lappforsarna. De sex forsarna fiskesträckan innehåller har karaktären av bergtrösklar med mindre eller större klart markerade fall och mellan dem långsamtflytande sel av åkaraktär. Med andra ord en gynnsam biotop för öring.

  Enbart öring

  Uppströms Långsåfallet, som utgör nedre fiskegräns och är ett omutligt vandringshinder, finns bara öring att flugfiska. Jag vet av erfarenhet att den förutsättningen innebär möjlighet för fin snittvikt på öringen. I vatten där öringen delar rum med flera insektsätande arter brukar detta innebära att de flesta individer (av olika arter) i allmänhet håller rätt blygsam vikt. Något som brukar dämpa tempen på förväntningarna …

  Vi hade delat upp oss gruppvis, dels för att slippa trängas och dels för att snabbt skaffa oss en översikt på de två och en halv kilometrarna fiske vi hyrt i den fjällnära dalen i skuggan av berget Oldsklumpen. Vi var kärnan i vinterns flugbindarcirkel – Karl-Erik, jag, Ingrid och Seth i en enhet. Lasse och Bror som infiskat radarpar och Carl-Göran med hustru Monica.

  Rapporterna efter första fiskepasset i Långsån var över lag positiva, alla hade fått fisk även om ingen fått någon verkligt stor öring. Och kilofisk är att betrakta som stor i fjällnära trakter. Det är naturligt att vid ett obekant vatten först söka sig till dess forsar och fiska av nackarna ovan dessa samt strömmarna nedanför. De flesta öringar som krokades tog också i strömkanterna nedanför forsarna eller i strömsvansen, där större fisk vanligtvis brukar fatta strategisk position för att avancera upp i eller backa med strömmen, allt efter drift av ätbarheter.

  Lämpligt för flytring

  Sträckans sex forsar är korta och har markerad fallhöjd. Däremellan flyter ån makligare i långa sel. Som rekommenderat tog jag med min gamla flytring som inte sett vatten senaste decenniet och sjösatte vid bron i ett av de övre selen. Tanken var att paddla uppströms till en plats där ett biflöde ansluter, sådana ställen brukar alltid samla fisk. Men det som i öppningsfisket från land tycktes vara nästan för beskedlig strömhastighet visade sig alltför tufft att paddla uppströms i en flytring.

  – Jag skulle nog köpt de längre simfenorna som säljaren rekommenderade.

  Driften med vattnets fart var förstås bekvämare men någon direkt sländkläckning lockade inte inledningsvis upp fisk till ytan. Vädret och tiden för sådana var okej och några enstaka simsländor väckte förhoppningar. Sträckan var till en början rak och monoton med granskog ända in på vattnet. Bara på ett par ställen, där man kunde lägga märke till att ån klämdes åt mellan bräddarna, steg öring till torrflugan fiskad på måfå.

  Litet ökad strömhastighet som ju uppstår vid klämmen eller i samband med grundtrösklar är hållplatser som inte alltid syns vid första anblicken men är viktiga att söka lokalisera.

  Rappt tog ett par trehektosöringar flugan från ytan innan gummifarkosten läts drifta vidare. Bakåtlutad spaning efter vak från ringen, men det enda som fångade uppmärksamheten var en familj lavskrikor som jamade och språkade sig fram bland lavskäggiga grenar i stranden, lika orädda som vattenfågel är inför folk i flytring. Flytetygets marknadsförare skulle säkert kunna finna en ny målgrupp bland ornitologer.

  Andra sidan ån

  Åkröken innan det stora flytet framför Lillforsen ringas av öring som tar enstaka sländor. Jag krokar några mindre fiskar innan jag går iland på bortsidan. Visst är det kul på sitt vis med flytring men jag föredrar ändå att fiska stående på fötterna. Ringen fick fortsättningsvis mest fungera som färja för att nå andra stranden. Även om detta bara är en av de strömmar som längre ned bildar älven Långan så har det ganska rikt flöde och är på sina håll mer än en kastlängd brett. Ändå var vattenföringen i fjälltrakterna vid midsommartid nästan rekordlåg.

  Strömmen vinklar efter forsen över mot den väglösa sidan av ån och sveper fint förbi utanför en starrkant. Vi hade tidigare fått en del öring på hinsidan nedom den närmaste forsvägen och i en innersving som är attraktivt inredd med storsten och små berghällar. Det riktigt doftar öring om miljön.

  Det stod flera fiskar som på rad i strömkanten, utanför starren på andra sidan, och botten i vegetationsbältet var faktiskt bärig att vada. Jag får en dryg timmes spännande fiske på platsen innan nyfikenheten att upptäcka mer manar mig vidare ned längs selet som är mycket varierat och har högre strömhastighet än det jag tidigare fiskade från flytring.

  Inga människor, bara fågelkvitter i mäktig storskog och stranden full av rejäla spårstämplar efter älg. Från myren hörs spovens ängsliga drillar.

  Under fisket sneglar jag mot nacken ut ur selet för att upptäcka vak. Eftersom selet håller bra med vakande öring men mest av mindre storlek borde en bättre fisk, som bara måste finnas här, ha valt någon plats som just den smala nacken sammanpressad mellan berghällarna.

  Jag väntade otåligt för att upptäcka något vak på nacken. Fiskade så av den på måfå med en liten dagsländeimitation – men utan att framkalla någon stigning. En missräkning, men återbesök skulle bli ofrånkomligt.

  Massiv vasslände-kläckning

  Midsommar brukar vara en säker tid om man hoppas på dagsländefiske i dessa trakter och vi hade första dagarna sett sporadiska sådana av mest mindre arter tillsammans med en liten svärmning av vad som troligen var forssländor.

  När jag lämnat strömnacken och blickade ut över de båda Åkroksforsarna och dess breda sel förstod jag av de många vakringarna att kläckning pågick.

  Seth hade dagen före fångat en grann öring i den ena inströmmen och jag befann mig nu på motsatta sidan i ett troligen än gynnsammare fiskeläge.

  Botten i starrbältet var visserligen gungande mjuk på sina ställen men beredde mig inga svårigheter att komma i läge för att visa flugan för åtskilliga öringar. Särskilt inte som flera av dem gick och betade av själva randen på starrfältet, där massor med vassländor på driv fångades av stråna – något särskilt de större öringarna drog fördel av.

  Vasslände-kläckningar brukar jag fiska framgångsrikast med flytande kläckarimitation men i detta fallet fungerade det lika bra med en dun i storlek 16. Fram till lunch varade kläckningen, innan solen helt bröt igenom, och gav ett avspänt fiske med god tid att välja ut vissa öringar som mål för flugan. Fiskar på upp till kilot i några fall.

  När vi strålade samman för middag utanför stugorna hade Lasse dagens toppnotering med en fisk på cirka ett och ett halvt kilo. Tagen högst upp på sträckan – där enligt uppgift skulle finnas mest bara smått.

  Korta fakta om fisket i Långsån (Gällde 2004)

Fiskesträcka: Nästan nio kilometer strömmande vatten med sex fina forspartier och däremellan långsamtflytande sel.

Aktuell tid: Juni till och med augusti, med eventuellt uppehåll på grund av myggtopp och renkalvmärkning under några veckor i juli.

Arter att flugfiska: Öring

Fiskekort: Grupp eller enskild. Maximerat till 8 personer. Dygnskort för enskilda säljes i mån av tillgång.

Rekommendationer: Öring för konsumtion vid platsen får behållas men fisk över 35 centimeter betraktas som en långsiktig resurs och sätts helst tillbaka.

Boende: Två stugor med el och köksutrustning samt sängkläder. Torkskåp, dusch och separat bastu.

Gröna kartan: Z 5 ger fin information men är alls inte nödvändig att ha.

Läs mer om på sidan www.sovvene.se/

Text & foto: Thommy Gustavsson 2004 ©