Chris Reeves myggpuppa
Av Johan Klingberg

  I samband med British Flyfair International för en del år sedan, gästade jag min vän Chris Reeves i London. Chris är en mycket hängiven stillavattenfiskare som vid flera tillfällen bland annat varit nära att kvala in i det engelska landslaget. En kväll passade jag på att fråga Chris om han kunde visa några bra imitationer av myggpuppor. Jag skulle snart bli varse att han hade massor att berätta om ämnet. Efter några timmar tillsammans bakom städet hade jag fått en hel uppsjö spännande mönster demonstrerade av ett verkligt proffs inom området.

  En av de flugor som Chris visade mig kallar han bara för "Svart myggpuppa med röda cheeks". Något egentligt namn har flugan alltså inte. Jag fastnade särskilt för sättet som flugan binds genom. Bakkroppen är tillverkad av tätlindad bindtråd. Tänk bara på att göra ett par halvslag före ribbingen lindas på. På så vis säkrar man kroppen om tråden någon gång skulle gå av vid ett senare moment. Ribbingen lindade Chris i mycket täta varv, betydligt tätare än vad jag annars är van vid. Andra liknande mönster skulle antagligen ha fått kroppen lackad, som ett extra skydd. Men Chris vill att flugan skall absorbera vatten och därigenom få en högre densitet och sjunka snabbare.

  Längs sidorna på flugans thorax följer två stycken färggranna strimmor av biot. På originalflugan är dessa "cheeks" rödorange. Men jag har även bundit några olika varianter med antingen gul eller vit strimma som också fungerat bra. Då man fäst in de båda "biotarna" längs thorax så är det enkelt att nypa av dem genom att vika bak och dra av den överblivna spetsen i riktning mot krokböjen.

  Chris berättade att han alltid använder flera flugor på tafsen samtidigt då han fiskar med myggpuppor. Just den här flugan använder han då som toppfluga, alltså överst i ett flugteamet. Jag har använt den med framgång, både som upphängare och som singelfluga bland annat på Hökensås. Då jag har fiskat med den i ett team har jag liksom Chris använt den som toppfluga tillsammans med två tyngre nymfer.

  Men den har också fungerat bra att använda som singelfluga på en lång tunn tafsspets. Oftast fiskar jag in den i ett extremt långsamt tempo, gärna med handtvist. Lagom hemtagningstempo är ofta precis så fort att det inte uppstår någon V-formad plog bakom tafsen på vattenytan. Då man fiskar hem flugan så långsamt kan det vara svårt att känna då en fisk tar. Därför gör man bäst i att använda tafsbutten som nappindikator. Fetta in hela tafsen förutom den yttersta spetsen som bör kunna sjunka ner tillsammans med flugan. Då en fisk nappar så upptäcks det genom att tafsen plötsligt sjunker eller rycker till.

  En annan mycket duktig myggpuppefiskare är min vän Patrik Johansson ifrån Göteborg. Han binder ofta upp myggpupporna i fler olika kroppsfärger, allt ifrån svart till ljust biege. Fjädermyggen hör i särklass till sjöns mest artrika insektsgrupp och förekommer därför i många olika färger. Därför gör man bäst i att liksom Patrik binda pupporna i några olika färger och på så vis täcka flera utfall.

 Men trots att myggpuppefiske ofta sätts i samband med regnbågsfiske så vet jag att många duktiga norrlandsfiskare även använder dem till höstharren. Inte sällan fiskar de med dem på samma sätt som vid sjöfiske, med en lång tunn infettad tafs.

Krok: 14- 18
Tråd: Svart 8/0
Ribbing: Wire, silver
Gältoffs: Polygarn
Kropp: Samma som tråden
Thorax: Påfågelhearl
Cheeks: Biot, gås

1. Täck krokskaftet med tätt lindade trådvarv. Fäst fast wiren vid krokböjen.

2. Gå fram med bindtråden till thorax och fäst in gältofsen så att den sticker ut över krokögat några mm. Linda sedan en jämt taperad bakkropp med ytterligare trådvarv.

3. Linda fram ribbingen i täta varv över hela bakkroppen. Fäst därefter fast ett påfågelhearl på krokskaftets ovansida samt en biot på var sida av thorax så som bilden visar.

4. Tvinna samman påfågelhearlet med bindtråden och linda ett tätt thorax.

5. Vik fram en biot i taget längs thorax båda sidor. Ryck av överblivna spetsar och linda ett litet flughuvud.

6. Avsluta flugan med en stark whip- finisher knut och en droppe lack.

Text & foto: Johan Klingberg ©
Besök gärna Johans hemsida och Blogg