Elverhöj
Av Jan Faltin

  Vårt laxfiske för denna säsong startade som vanligt vecka 26 uppe på Elverhöj, och vi är nu 4st laxfiskegubbar som fiskat tillsammans i ett par år, så man kan väl säga att vi känner varandra rätt väl.

  Eftersom vi inte kan åka direkt upp till huset så får vi starta med en övernattning på Skogly camping vilket känns väldigt skönt efter alla timmar i bilen. Vi börjar så klart med att ta oss en whiskey och gå igenom vårt fiske, Anders får som vanligt börja med att lotta om vem som skall få börja sitt fiske i Storpool, detta eftersom han alltid har turen på sin sida och vinner lottningen.

  Gissa vilka som avgick med seger även detta år! Jo det blev allt Anders och jag som åter skall få börja året i denna härliga laxpool.

  Efter vår övernattning så kunde vi så småningom ge oss av och börja med att fiska. Anders startade sitt fiske med att tackla upp sin 13 fots Bruce&Walker och den här säsongen hann han inte mer än att fiska halva denna pool innan han krokade i en lax, vilken känsla, man tror banne mig inte att det är sant.

  Efter en stunds fight så kan han med min lilla hjälp landa en vacker Driva-lax, och flugan den tog var en Thunder & Lightning, och på flytlina dessutom. Ja efter detta så var det dags att åka upp till vårt boende på Elverhöj för att installera oss i denna härliga byggnad.

  Innan jag går vidare i min lilla berättelse så måste jag bara nämna att vi äntligen fick äran av att träffa syskonen Bridgeman och detta efter flera års fiske och boende i deras hus. Det blev en mycket trevlig pratstund om en massa olika händelser och information om årets fiske innan alla tre var tvungna att ge sig av för att packa för hemresan.

  Sedan började veckan med att vi inte kände någon fler fisk på ett par dagar innan allt lossnade en morgon igen. Det var så dags för mig att få gå den första så kallade vändan i Storpool.

  Inför detta fiske pass hade jag tacklat upp mitt ny införskaffade Hardy Angel 14f-#9, ett laxspö som jag hade höga förväntningar om, men som jag bara provkastat med. Måste säga att jag var tveksam eftersom jag inte riktigt kom överens med det, men jag sa till Anders att jag skulle köra ett pass för att kasta in mig och vänja mig med dess aktion.

  Stefan "Kvarten" Josefsson hade även han fått en vacker lax, vilket inte är ovanligt alls, han är väl den som haft mest av den så kallade laxflaxen genom åren här uppe. Vi diskuterade flugval och krokstorlek, och kom fram till att testa lite mindre flugor . Så jag tacklade upp en cascade tub som var glest bunden och gjorde ett utlägg alldeles bakom en stor sten där det skummade och yrde, många bak- och sidoströmmar gjorde att jag fick menda över linan bakom dessa strömmar.

  Sedan hände allt på en gång, det var högsta växel som gällde, rakt ner mot det stora flaket och nästa pool, nu gällde det att få stopp på denna lax innan jag skulle få springa samma vända som Stefan fick göra ett år tidigare. Det var nu som jag äntligen fick känna hur härligt detta Hardy spö var att drilla lax med, helt suveränt enligt mitt tycke, och min Hardy-rulle knarrade utav bara fasen när fisken stack iväg. Anders stod och fotade allt som hände, han ropade att han tyckte att jag körde fisken alldeles för hårt, men här kan man inte låta den bestämma och sticka iväg för då är det allt som oftast fisken som vinner. Jag skrattade och sa att jag inte var orolig alls för jag hade nämligen satt på en tafs som hette duga, 0.50mm det hade jag aldrig använt mig av tidigare. Men gjorde det av en ingivelse efter att vi talat med några danskar som fiskar här efter oss, de körde med flourocarbon i denna grovlek. Nu vände laxen och började så sakta att ge med sig, jag tog hem mer och mer av min lina tills att fisken stod nedanför mig och tjurade.

  Då hände bara det ofattbara allt tog slut linan slaknade och jag skriker ljudligt förbannat så högt det bara går. När jag så småningom vevar in slaklinan så ser jag att det varken finns fluga eller tafs kvar, endast ett lite u syns i fluglinans ögla.

  Vad fasen var det som hände, visserligen kände jag att fisken var stor men det här skall bara inte kunna ske med en tafs av denna kaliber. Det var det de, det kallas laxfiske men sånt här får bara inte ske eftersom det inte händer speciellt ofta att man får dessa laxar, en chans sedan kan det ta tid tills nästa lax biter igen.

  Nästa dag så fiskar vi Brohölen, en pool som är väldigt fin på högvatten, vilket Stefan ”Kvarten" Josefsson har bevis på och även Pär”laxchocken”Klintberg och Anders har fått känna på dessa laxar här. Men den här dagen händer inget alls , intet ett livstecken alls trots våra stora förhoppningar och slit denna pool.

  2011-06-30, ett datum som heter duga, då var det nämligen åter dags för fiske i denna pool, nu hade jag bestämt mig för att fiska med en Black&Orange corn pluppis på tafsen samt en mycket tunnare tafs.

  Startade som jag brukar högt upp i denna pool bakom den stora stenen, nu hann jag bara ner till där det skummar innan allt bara exploderade och jag skriker till Anders som står nedanför mig fissssssk så han skyndar att veva upp sin lina.

  Nu bär det av igen som förra gången ner mot flaket innan jag åter får den att vända sedan kommer den mot mig går runt i poolen och gör nya utras hela tiden, vilken spänning. Men den här gången är det jag som avgår med segern, och det dröjer inte länge innan laxen låter sig styras upp på sandbrinken. Visst är väl det märkligt att en fisk i denna kaliber bara låter sig styras upp, man tycker ju att dom bara skulle kunna vända och sticka iväg, ingen tafs skulle hålla för den kraften.

 Nu ligger den där i all sin sköna glans för blänker gör den denna 8-kilos lax nylusad och allt känner bara en otrolig lycka fara genom kroppen, äntligen en vacker Driva-lax.

  Min andra lax på som jag fick upp i denna pool förtjänar väl inte att bli ihåg kommen, men jag nämner den i all hast vägde 6,5 kilo och tog samma fluga på samma plats och var en så kallad "uprättare" dvs odlings lax.

Jan Faltin 2011 ©