Ljusdalsserien
Av Rolf Ahlkvist

  En gråmulen dag jag satt och bläddrade i Nils Färnströms ”Sportfiskelexikon” från 1972, en tvåhundrasidig publikation med både viktig och mindre viktig information. Det var när jag kom till bokstaven L som det blev stopp. Under rubriken Ljusdalsflugan kunde jag läsa:

  ”Ljusdalsflugan är den gemensamma benämningen på en serie våtflugor komponerade av flugbindaren Johnny Andersson med enkla färgsammansättningar och försedda med tupphackel runt skulderpartiet istället för hönshackel vilket gör dem fiskligare om de fiskas ryckvis.”

  Jag ville veta mer om seriens skapare, men efter fjorton dagar och en smärre förmögenhet i telefonsamtal stod jag på samma fläck där jag hade börjat. Ingen av mina ”levande uppslagsböcker” runt om i landet kunde ge mig några tips. Det var först flera månader senare, genom en efterlysning i lokalradion, som det hela löste sig. Mannen som jag nästan kommit att betrakta som en mytisk gestalt förvandlades på ett ögonblick till en helt vanlig människa med bostadsort, telefon-nummer och adress.

  Johnny växte upp i Hårgabergets skugga i södra Hälsingland, nära den plats där Den Onde själv enligt sägnen en gång spelade upp till dans – med katastofalt resultat. Vid slutet av 50-talet flyttade Johnny till Ljusdal, och det var där han fick smak för flugfisket. Fattas bara annat förresten med den fiskrika Ljusnan strax bortom knuten. Harren var hans favorit, och utrustningen ett spänstigt split-cane spö och en välpreparerad silkelina.

  Johnny band sina egna flugor, och upptäckte snart att här fanns en nisch att fylla. Det var inte bara kompisar och tillfälliga bekanta som ville ha hans flugor, också butiker som försåg turister och ortsbefolkning med fiskeutrustning visade sitt intresse. Några arbetslösa hemmafruar anställdes, fick en snabbkurs i flugbindning och så var det bara att sätta igång. Det blev bråda dagar. Johnny fick allt oftare anledning att snegla på sitt armbandsur av märket Certina, och när flugserien skulle få sin kommersiella beteckning föll det sig naturligt att använda de första bokstäverna i klocknamnet. Certi-flugan blev efterhand ett begrepp hela vägen genom Ljusnans dalgång ända upp i Härjedalen.

  Samtliga flugor bands på 12:ans Mustad-krok och med enklast tänkbara material, nämligen sytråd och tupphackel. Sytråden var lättåtkomlig, men med hacklet var det värre. Johnny fick företa långa bilresor härs och tvärs i distriktet för att komma över tuppar, som han köpte ”på rot” och sedan nackade och drog skinnet av. Allt material skulle färgas, så man kan förmoda att helvita tuppar blev en allt ovanligare syn på den hälsingska landsbygden.

  Vid mitten av 60-talet skickade Johnny ett urval av sina flugor till Nils Färnström för prövning. Det slog väl ut. Färnström ska enligt utsago ha haft ett utmärkt fiske med Certi-flugorna och gav dem fina vitsord. I likhet med många andra våtflugor är de inga imitationer utan färgkombinationer man erfarenhetsmässigt vet brukar fungera bra. Flugkroppen består av grov sytråd, och hacklet som i princip kan tas var som helst på nacken, klipps konsekvent ner till önskad vidd. Bindtråden är alltid svart.

  Här är hela serien, i ordning från vänster till höger.

Torrflugorna är två, båda palmerlindade och med stubbade hackel.

Svartsuggan: Bindtråden som kropp, hacklet svart och palmerlindat
Gråsuggan: Bindtråden som kropp, hacklet grått och palmerlindat.

  I serien ingår också ett antal nymfer. Materialet är även här grov sytråd som lindas till cigarrform och ribbas med bindtråden. Ribben viras på så sätt att man går ett snedvarv framåt, gör två varv tvärs över kroppen på samma ställe, ytterligare ett snedvarv framåt etc. Här är mönstren:

Gråtösen: Grå, ribbad med bindtråden.
Skärtösen: Gul, ribbad med bindtråden.
Rödtösen: Röd, ribbad med bindtråden.
Blåtösen: Blå, ribbad med bindtråden.
Svarttösen: Svart, ribbad med bindtråden.
Harrtösen: Påfågelherl, ribbad med bindtråden.

  Under 2-3 år producerades och försåldes tusentals dunkrokar, innan Johnnys intresse för affärer tog nya vägar och tillverkningen lades ner. Certi-flugans korta men hektiska svärmningstid var över. Johnny slits numera mellan fiske och golf, en inte helt ovanlig konflikt. I övrigt ägnar han sin tid åt familjen och åt arbetet, som består i att efter eget recept tillverka senap. ”Johnnys Hemlagade Senap” har genom åren satt piff på oräkneliga ärtsoppor och varma korvar över hela vårt land.

Text och bilder: Rolf Ahlkvist ©
Besök gärna Rolfs hemsida: www.ahlkvist.net/