Den småländska bäcköringen kan inte motstå "Den lilla svarta".

Den lilla svarta
Av Jan Å Fritzson

En enkel allround fluga som representerar många olika insekter

På samma sätt som man ibland hör damer tala om "den lilla svarta" och då menar en klassiskt enkel och tidlös klänning som lämpar sig för de flesta tillfällen, så har också jag en fluga jag kallar "Den lilla svarta" och som visat sig vara synnerligen allround och därför passar för de flesta fiskesituationer.

Den kom ursprungligen till för öringfisket i mina åar på Småländska Höglandet, där jag sedan länge haft god framgång med olika flymfer. Det kändes därför naturligt att binda olika färgvarianter av enkla, mjukhacklade flugor, varav "Den lilla svarta" snart blev en favorit. Jag fiskar den nästan alltid impregnerad, flytande just i ytfilmen, och i strömmande vatten kastar jag den både uppströms, tvärströms och nedströms. I det senare fallet befinner sig flugan oftast strax under ytan och fungerar då mer som en traditionell våtfluga. Inte sällan kommer hugget i utfiskningen av kastet, just då flugan vänder och svänger in mot den egna stranden.

"Den lilla svarta" har också fungerat utomordentligt bra vid fiske efter både harr och öring i Norge, och det har åtskilliga gånger hänt att jag lockat svårtrugad fisk till hugg på den - fisk som andra fiskekamrater stått och nött på och förgäves försökt locka med olika imitationer.

Även för harrfisket i Vättern har "Den lilla svarta" blivit en klar favorit, och numera står den för merparten av mina fångster sett över hela säsongen. Det har hänt allt för många gånger för att enbart vara en slump, att "Den lilla svarta" fått vätterharren att stiga, samtidigt som den visat sig helt ointresserad av alla andra flugmönster.

Jag tror att vi som flugfiskare gärna fastnar för olika flugors yttre utseende som imitationer av de insekter som finns på vattnet, vilket kan vara viktigt vid de tillfällen fisken är verkligt selektiv. Men oftast utlöses fiskens "matminne" troligen av det mer allmänt insektslika hos vår fluga. "Den lilla svarta" kan då med sin silverribbade, segmenterade kropp och livfulla hackel representera åtskilligt på fiskens meny. Fiskad infettad och liggande lågt i ytfilmen ser den ur fiskens synpunkt dessutom ut att vara ett mycket lättfångat byte, som den av erfarenhet vet inte flyger iväg så snabbt.

Impregneringen ger flugan flyt-hjälp, men bidrar också till det silvriga utseende, som är så typiskt för till exempel kläckande nattsländepuppor. Impregneringen hindrar ju vattnet från att väta dubbing och hackel, varför det bildas ett tunt luftskikt runt flugan som fungerar som en reflekterande spegel.

Vid andra tillfällen kan fisken ta den för en drunknande flygmyra, som ju också ligger lågt i vattnet och som tycks vara en verklig delikatess och därför gärna lockar både öring och harr, eller uppfattas som en svart skalbagge som blåst ut från stranden och hamnat på vattnet - flugan blir helt enkelt vad man fiskar den som...

Den lilla Svarta
Krok: 12-14.
Kropp: Mullvad spunnet på svart, brunt eller olive silke.
Rib: Tunn silvertinsel.
Hackel: Mycket mörkt blue dun eller svart hönshackel.
Flugan binds något fetare än en traditionell flymf.

För ökad flytförmåga binder jag "Den lilla svarta" med extra fluffig kropp av mullvad, spunnet på flymfvis på mörkt silke, så att kroppen kan hålla extra mycket luft. Att dubba direkt på bindtråden ger inte samma transparenta, fluffiga resultat.

Jag förser sedan min fluga med tre till fyra varv mörkt blue dun eller svart hönshackel - alltså något överdressad i förhållande till traditionella flymfer. Det tunna silvertinslet ger slutligen den segmentering som gör flugans kropp mycket insektslik då den blir våt.

Text & foto: Jan Å Fritzson ©