Den perfekta streamern Thunder Creek
Text och foto: Sune Adolfsson 1992

Streamern är nog den vanligaste flugtypen i svenskarnas flugaskar. Sune Adolfsson har hittat sin favorit. En hårvingad, ursprungligen amerikansk, skapelse. Räddaren i nöden.

Streamerfiske i slutet av forsen. Här fungerar Thunder Creek utmärkt.

  Linan sträcker. Mothugg och fast fisk! Spöt böjs, rullen skriker och öringen rusar som en galning mellan stenarna utför forsen. Efter flera timmars fiske och alltför många flugbyten får jag äntligen kontakt med öringen. Den bjuder rejält motstånd och det är utan tvekan en av tungviktarna i ån som tagit flugan. Hela fluglinan och drygt tjugor meter av backningen är utdragen.

  Strandvegetationen hänger ut över vattnet så drillningen är ganska besvärlig. Ovanligt nog har jag vadarstövlarna på mig. Vadande i ån längs strandkanten börjar jag veva in den vilda öringen. Efter en del trixande mellan stenar och uthängande trädgrenar har jag äntligen öringen inom räckhåll. Kort därefter glider den grönskimrande fisken in i håvgarnet. En grann, välvuxen öring på dryga 1,5 kilo.

  Jag tar bort flugan ur öringkäken. Återigen har den hårvingade streamern räddat fisketuren. Det är speciellt en streamer som varit min favorit under många år och den finns fortfarande kvar i streamerasken. Den heter Thunder Creek och är ursprungligen en amerikansk fluga. Upphovsmannen heter Keith Fulsher. 1973 gav han ut boken "Tying and Fishing the Thunder Creek Series".

  Färgvarianter

  Thunder Creek är alltså egentligen en hel serie streamerflugor. Alla bundna på samma sätt, men i olika färgvarianter. Blacknose Dace, Rainbow Trout och Golden Shiner är några av de som ingår i serien. Thunder Creek är en streamer som har hamnat i skuggan av alla Muddler och Mickey Finn. Nu är det hög tid att lyfta fram Thunder Creek.

  När vi flugfiskare talar om streamer tänker vi oftast på färggranna fantasiflugor som inte alls stämmer 1) Med den naturliga förebilden, bytesfisken. Men grundtanken med en streamer är ju att den ska imitera ett vattenlevande bytesdjur, till exempel ett fiskgli eller en trollsländelarv. Både öringen och regnbågen äter betydligt mer fiskyngel än vi tror.

  Jag har även testat "creeken", med gott resultat, i både öringströmmar och regnbågstjärnar vid trollsländesvärmningar. Fisken har då troligtvis tagit streamern för en naturlig trollsländelarv . Det målade ögat och det "levande" bucktailhåret gör Thunder Creek till en utmärkt imitationsfluga.

Thunder Creek-flugorna kan bindas i många olika färgvarianter.
En utmärkt experimentfluga.

  Strömmande vatten

  Få flugor som jag provat under årens lopp har varit så säsongstäckande som just Thunder Creek. Faktum är att den fångat fisk både vår, sommar och höst. Den har också varit effektiv på flera olika fiskarter. Jag har provat den på bland andra öring, regnbåge, gädda och abborre.

  Jag har också testat olika varianter av den håriga "creeken" i både strömmande och stillastående vatten. Den har fungerat bra i alla typer av vatten - men i mitt tycke är den i första hand en utmärkt strömvattenfluga.

  När du fiskar streamer i sjöar och regnbågstjärnar bör du ta in flugan med cirka 40-50 centimeter långa drag. Hastigheten på indragningen kan varieras från allt mellan långsamt till "supersnabbt".

  Streamerfiske i strömmande vatten ställer höga krav på fiskaren. Här finns verkligen möjlighet att variera fisketekniken. Den vanligaste metoden är att kasta rakt över strömmen, låta flugan sjunka och dra in med långsamma drag. Även kast uppströms, bakom stenar brukar kunna ge utdelning. Själv har jag med viss framgång fiskat streamer motströms vid mer lugnflytande sidopooler i mindre öringåar.

  Tafsen har stor betydelse vid streamerfiske - den ska varken vara för lång eller för kort. Vid fiske i stilla vatten är det en fördel om tafsen är lång, gärna 3,5-4 meter. I strömmande vatten däremot bör tafslängden helst inte överstiga tre meter. En för lång tafs gör att det strömmande vattnet lyfter upp flugan mot ytan. En streamer bör fiskas ungefär en halv meter under ytan för att bli en effektivt fiskande fluga.

Grann öring tagen på Thunder Creek i mitten av juni.

  Öringen jagar

  Jag minns speciellt ett fiske vid mitt hemmavatten, Sverkestaån i Bergslagen. Fisket hade varit ovanligt trögt vid ån en längre tid. Insektskläckningarna var ytterst sparsamma och flugvalet var mycket svårt.

  Det var i början av juli och en tillfällig varmfront hade dragit in över Skandinavien. Det var varmt och öringen stod i de mer syrerika vitskummande forsarna. Trots dåliga odds hade jag bestämt mig för att fresta öringen under några soliga eftermiddagstimmar.

  Efter en stunds fiske med några förtyngda nymfer, som för det mesta brukar fungera bra, började jag ge upp hoppet. Plötsligt satte småfisken igång att "skvätta" nästan överallt i forsen. Öringen fanns där och jagade småfisk!

  Turligt nog hade jag redan då börjat få förtroende för streamern Thunder Creek. Ett par exemplar fanns i asken; kanske inte så välbundna, men ändå acceptabla. Redan i andra kastet började öringen hugga. Någon timme senare hade jag fått "full pott" av riktigt fina öringar. Jag behöll två kilo-öringar i korgen. De övriga fick gå tillbaka. Lagom är trots allt bäst.

  Jag har provat många olika varianter av Thunder Creek och de flesta har fiskat utmärkt. Har bland annat testat en liten mörtimitation med blå undervinge och även imitation av nors i grön bucktail. Här finns verkligen möjligheter att experimentera. Studera småfiskarna i ditt hemmavatten och bind en egen "creekvariant".

  Keith Fulsher föredrog en 6X lång streamerkrok. En kroklängd som inte är så vanlig idag. Man klarar sig utmärkt med den vanliga streamerkroklängden 4X lång - och då helst med rak ögla, vilken ger streamern ett naturligare helhetsintryck och gör det något enklare att handskas med bucktailhåret.

Thunder Creek basmodellen

Krok: T.ex. Partridge Lure Hook (rakt öga) nr. 6-10.
Förtyngning: 1-2 lager tunn koppartråd.
Bindtråd: Mörkröd (t.ex. Danville Monocord).
Ribb: Tunn silverwire.
Kropp: Silvertinsel.
Vinge: Brunt bucktailhår.
Övervinge: Svart bucktailhår.
Undervinge: Vitt bucktailhår.
Öga: Målat med Enamel. Svart pupill på gul botten.

  Förtyng kroken och linda kroppen på vanligt sätt – se till att det är gott om plats för vinge och huvud. Bind därefter fast den bruna bucktailvingen på ovansidan. Försök att jämna till topparna på håret och ta bort alla korta strån.

  Fortsätt och bind fast den svarta övervingen med topparna framåt mot ögat. Se till att bucktailhåren är till- räckligt långa. Linda tråden fram till öga och se till att hårfibrerna fördelar sig på den övre halvan av krok- skaftet. Fortsätt sedan med den vita undervingen och se till att den fördelar sig på den undre halvan av krokskaftet.

  När båda vingarna är in bundna med topparna framåt, går du tillbaka med bindtråden där kroppen börjar och där den första vingen bands in. Vik därefter bak de framåtriktade hårbuntarna och bind fast en bunt i taget med bindtråden. Linda en jämn fin trådbädd, avsluta med "whipfinisher” och klipp av tråden Nu återstår att lacka och måla det karaktäristiska ögat. Börja med att lacka huvudet två, tre gånger och låt lacken torka ordentligt efter varje behandling. Måla den gula punkten med Enamelfärg (som finns att köpa i hobbyaffärer), torka och måla därefter den svarta pupillen, torka igen. Avsluta flugan med att ytterligare lacka huvudet två gånger.

  Flugbindarlack på hår blir inte särskilt hållbart när det kommer i kontakt med vatten. Använd istället mycket hårt enkomponentslack, typ Beckers Starka Golv, eller liknande. Det gör att flugan blir mycket tålig och hållbar.

Text och foto: Sune Adolfsson 1992 ©