Klassiska flugfiskeartiklar

"Fältbinderi" för flugfiskaren"
Hjälp i nödens stund

Hur flitig man än varit under vintern, och hur många flugaskar man än har med sig, tycks alltid vara minst en fluga som fattas
- Den Enda Rätta Flugan för det vattnet, den dagen…
Skaffa er därför ett "fältbinderi" som får plats i fiskevästen!

Av: Bengt Öste 1980

En fluga kommer till vid stranden - med ett litet handstäd och en
utrustning som får plats i fiskeväskan och totalt väger 520 gram.

  En kväll i midsommarveckan 1979 satte sig Sören Daniels från Leksand, en av de eminenta flugbindarna av den stigengströmska dalaskolan, vid bordet i vår gemensamma hytte i Hemsedal i Norge, plockade fram sitt "fältbinderi", satte en långskaftad 12:a i städet och började binda.

  Jag bistod honom genom att göra "knän" på de sex ben flugan skulle ha, dvs slå enkelknutar på fjäderstrålar från en fasantuppstjärtfjäder. Vad Sören band var nämligen harkrankimitationer.

  Det var ett mönster som fattades i våra annars nog så välutrustade flugaskar, och öringen hade den dagen tydligt visat att det fattades. Den ena harkranken efter den andra tog form i städet: kropp av ljust brunoliv, mörkribbad poly-dubbing, vingar av brungrå tupphackelspetsar, ett ljusbrunt, yvigt, styvt hackel och, som sagt, sex långa ben, fyra bakåt och två framåt.

  Stor nytta av ett "fältbinderi"

  Med dem, intalade vi oss, skulle öringen luras. Den hade endast mycket förstrött intresserat sig för den dagens kläckningar av stora strömsländor och fjällåsländor, men plötsligt fått en glupande aptit när flockar av harkrankar av vinden fördes ut över älven och börjat hasa på ytan. Jodå, visst hade det gått att lura dem då med en Skater eller annan yvig fluga, som kunde hasas på ytan. Men en imitation av harkrankern skulle naturligtvis vara ännu bättre.

  Men nästa dag fanns det inte några harkrankar på vattnet, och vi fick inte chansen att pröva dem under den fiskeveckan. Men ett år senare stod jag på samma strand, när solen plötsligt tittade fram efter några timmars regn. En öring kom upp och följde med min strömsländeimitation flera meter, sedan den flutit färdigt och börjat dragga. Jag begrep vad den försökte tala om för mig, rotade fram en av Sörens "långben" ur flugasken, knöt på den, kastade snett nedströms för att få den att omedelbart börja hasa på vattnet - och fick fisken.

  Detta har upprepats om och om igen, år efter år, fisketur efter fisketur: hur flitig vid städet jag än varit under vintern, och väl jag än tycker mig känna "mina" vatten, har det varit en fluga som bundits på platsen som gjort susen. Varje flugfiskare, men i all synnerhet torrfluge- och nymffiskaren, har stor nytta och glädje av ett "fältbinderi".

En plastask med konstläderomslag med plastfack,
typ Common Sense Wet and Dry Fly Book,
kan förvandlas till ett "minibinderi"

  Binderi i portfölj

  För oss, i Hemsedal, där vi bodde i hytte och hade bilen utanför dörren, var detta inte några problem. Sören hade efter ritning i en tidskrift, snickrat oss flugbindarlådor, som rymde allt vi behövde och mer till - de hade tre lådor med ett tjugotal fack och var stora som en mindre resväska.

  För mig, som hemma har en "flugbindarverkstad" som består av ett otal askar av papp och plast, staplade på varandra i en garderob, var det en nyttig erfarenhet att fylla en sådan låda — det visade mig hur mycket av allt som fanns i garderoben som egentligen var överflödigt.

  En sådan låda, eller, om man inte är road av att snickra, en så kallad planobox inredd till transportabel flugbindarverkstad, rymmer allt man behöver – även om man efter torrfluge- och nymffiske far vidare till ett laxvatten, som kräver helt andra och större "järn". Men den förutsätter att man har bilen med sig och bor i hus, för den tar plats. (En lätthanterligare och mindre utrymmeskrävande variant är den som lax- och havsöringsspecialisten Leif Colleen brukar ha med sig: en s k diplomatportfölj, utrustad som flugbinderi. De många rymliga fack som finns i locket och förutsättes innehålla statsdokument rymmer alla nackar och fjädrar och kroppsmaterial man behöver, och resten kan förses med fack för verktyg, bindtråd, krok m m).

  Ett "fältbinderi" av den typen blir givetvis mer eller mindre specialiserat. Leif Colleens är rustat för lax- och havsöringsflugor av alla tänkbara slag, men kan givetvis också "laddas" med en utrustning för nymfer och torr- och våtflugor för öring- och harrfiske. Det kan bäras med till ett tält, om vägen inte är alltför lang och svår, och tältet rymligt.

Ett "Streamside Kit" för flugbindarverktygen – det kan kompletteras
med en bockad plåtbit, i vilken handstädet kan klämmas fast,
för den som vill ha bägge händerna att binda med.

  Kompromiss på 520 gram

  Själv har jag, för sådana expeditioner, en utrustning som består av tre delar som finns med i min rymliga fiskeväska: ett plastkuvert - HL (Leonard) Polyblend - som innehåller kroppsmaterial i 30 olika färger i var sitt fack, och i det lägger jag också de tuppnackar och andra fjädrar jag behöver, ett "Streamside Kit" från Fly-Dressing med verktygen (städ, sax, trådrullehållare, dubbing-nål, pincett och två hackeltänger) samt en liten plastask med krok, bindtråd i fyra-fem olika färger, lack, vax och koppartråd.

En lättransporterad "dubbingbok" för alla slags flugkroppar,
med polydubbing i 30 färger.

  Det är det hela, och det väger tillsammans 520 gram och får, som sagt, plats i min rymliga fiskeväska. Men då är städet en s k "Hand-Vise", alltså ett miniatyrstäd som man håller med den ena handen, medan man binder med den andra - att ha bara en "bindhand" kräver en inte obetydlig flugbindarvana; har man inte den, bör man ta med sig ett städ som kan fästas i en gren eller plankstump, men då blir utrustningen litet otympligare. Ett handstäd har också andra begränsningar; det tar bara små krokar t.ex, och kan därför inte användas i ett "fältbinderi" för laxflugor.

  Mitt transportabla flugbinderi i tre delar är en kompromiss, naturligtvis. Jag kan kosta på mig den, eftersom jag alltid bär min fiskeväska - jag föredrar att ha extra rullspolar, tafsmaterial, reparationssats för vadarna m m i den, plus en rejäl termos. Men många flugfiskare - de flesta, vad jag kunnat se - föredrar att ha allt de behöver i fiskevästen, och det går faktiskt att banta ned ett "fältbinderi" så att även det får plats i västen.

  Två lösningar

  Det finns två beprövade lösningar på hur ett sådant "minibinderi" kan se ut: dels den mapp, byggd på en liten ringpärm med pappblad, som Preben Torp Jacobsen använder och rekommenderar i sin bok "Fiske med nymf , dels det av Poul Jorgensen konstruerade "Streamside Kit", som består av en 150 x 90 x 40 mm:s plastask i ett konstläderomslag med ett antal plastfack. (Detta "Streamside Kit" fanns inte i Sverige, men kunde skaffas från Flyfisherman's Bookcase, Oregon, USA - det är samma sak som den "Common Sense Wet and Dry Fly Book" som finns hos Skarp's Fly-Fishing i Floda, men utan fack i plastasken.)

Preben Torp Jacobsen "fältbinderi",
byggt med en liten ringpärm som utgångspunkt,
tar inte stor plats i fiskevästen.

  I Preben Torp Jacobsens "minibinderi" finns verktygen i själva mappen, fästa där med resår-, och resten i små kuvert - t ex fotokuvert - av plast, som med tape eller häftapparat fästs vid pappbladen i den lilla ringpärmen. Det innebär att "knöliga" detaljer som t ex trådrullar inte får plats - bindtråden har, färdigvaxad, i stället lindats på skårade små pappskivor, och krokarna sorterats i små plastkuvert.

  En känd flugbindare som använder Poul Jorgensens "Streamside Kit" är Lennart Bergqvist från Arvika, och i plastasken har han handstäd plus en bockad plåtbit att fästa städet i - handstädet av typ Croydon Hand-Vise, samma som även jag och Preben Torp Jacobsen använder, har nämligen en fjäderring nedtill, som kan kilas fast över plåtbiten och ger bindaren bägge händerna fria - en sax, en trådrullehållare med grå, färdigvaxad tråd, ett whip-finish-verktyg, krok i plastfickor i ett plaströr med lock, plaströr med dubbing, tinsel på spolar och flat tinsel på en bit kartong samt en rulle tunn blytråd for förtyngning nymfer.

  I kuverten i "binderiets" lock har Lennart Bergqvist fjädrarna för hackel, herlkroppar och stjärtar, hårtussar av hjort, ekorre och grayling samt stumpar av flossilke och chenille.

  Endast en kroktyp

För att banta utrustningen så mycket som möjligt använder Lennart Bergqvist endast en kroktyp för alla slags flugor — Mustads 94833 — och dubbingmaterial i 12 färger samt grå bindtråd till samtliga flugor. "Minibinderiet" bär han i fiskevästens ryggficka - och det har många gånger varit till god hjälp i nödens stund, säger han.

  Man behöver inte vara överdrivet händig för att själv konstruera ett "minibinderi" av Poul-Jorgensen-typ, med en plastask som utgångspunkt, och ett omslag av konstläder eller plast, med ett antal fickor i locket och ett knapp- eller kardborrelås. Säkert har fiffiga flugfiskare litet varstans i landet funnit egna lösningar, och de är välkomna att dela med sig av sina tips till mindre erfarna fiskebröder.

  För dessa behöver faktiskt tipsen - den bästa flugan är ju, som bekant, mycket ofta just den som fattas i det under vintern skapade förrådet, hur komplett det än tycks vara…

Text: Bengt Öste 1980 ©
Bild: Bengt Olson 1980 ©