Knekestorparen
Av Gunnar Johnson

  Denna fluga föddes på 60-talet vid stilla vatten på det småländska höglandet. Ett av de vatten, där den senare kom att skörda sina största triumfer, heter Knekestorp - och flugan har därför i den närmaste vänkretsen kommit att kallas just "Knekestorparen".

  De flesta bra flugor är också enkla flugor, och Knekestorparen är verkligen en mycket enkel fluga - men en fluga med fantastiska egenskaper när det gäller att attrahera vakande fisk. Gunnar har haft fina fisken med lättklädda flymfliknande flugor, och det var i experimenten med dessa som just Knekestorparen visade sig ha kvaliteter utöver det vanliga.

  Så binder och fiskar du

  Knekestorparen är som sagt en mycket enkel fluga, och vi ska därför inte slösa många ord på bindtekniken. Den har fiskat bäst i krokstorlek 12 och 14. Största svårigheten är idag att finna de mörkspräckliga kalkonstjärtfjädrar med vita spetsar som utgör kroppsmaterialet. (Som alternativ får man därför använda vita gås- eller svanfjädrar, som man klipper i några centimeter breda sektioner, och färgar genom att hålla dem i spetsarna medan man doppar resten av fibrerna i färgbadet).

  Den 3-4 mm breda fjädersektionen binds fast med spetsen vid krokböjen. Det är lämpligt att lacka krokskaftet innan kroppen lindas. Det gör flugan mer hållbar.

  Hacklet är från svart höna. Bindtråd svart eller mörkbrun.

  Den vita bakkroppen är kanske en huggutlösande faktor. I varje fall gör den flugan lättare synlig mot mörk bakgrund. Men Knekestorparens stora styrka är dess allmäninsektlika utseende. Den blir därmed en typisk presentationsfluga. Med andra ord, det beror på din fisketeknik hur fisken uppfattar den. Den kan fiskas som nymf, puppa eller bagge. Och vid några tillfällen har den också fungerat som flygmyra.

  Allra bäst är den då regnbågen. går och visar ryggen, eller då en virvel berättar att fisken tar något just under ytan. Lägg då din Knekestorpare med några meters framförhållning i raden av vak, och ta in flugan med långsam handtwist.

  Hullinglös krok

  Själva använder vi numera sällan en helt hullinglös krok. Istället trycker vi ner hullingen på en vanlig krok, så att den antingen blir nerböjd - eller bryts av. Erfarenheten har lärt oss att Mustads krok fungerar bäst i detta sammanhang. Engelsk krok anses av många vara av bättre kvalitet, men den är oftast så hårt härdad, att det bildas en brottsanvisning med mikroskopiska sprickor i godset, då man nyper ned hullingen med plattången. Det syns inte för blotta ögat, men sedan man fiskat en stund och missat flera fiskar vid mothugget, ser man vid kontroll av flugan att kroken gått av just i böjen. Och då börjar det bli lite för sportsmässigt. ..

  Med mustadkrok händer detta ytterst sällan, eftersom den är en aning mjukare i godset. Och den lilla "knöl", som blir kvar efter hullingen, räcker gott och väl för att hålla fisken. Dessutom gör avsaknaden av hulling att det är lättare att driva in kroken i en seg och hård fiskkäft.

Av Gunnar Johnson 1983 ©