Höger fot främst
ger större precision i kastet
Tips inför den kommande säsongen
Av Niclas Andersson
Allt som oftast råkar vi på
fiskar som står lite knepigt till och där det gäller att kasta
mycket exakt. Det kan vara ståndplatser där strömmen är
svårbemästrad eller fisk som äter nära ytan och därmed får ett
mycket litet synfält. Men det kan också vara situationer vid
fiske i stilla vatten, när man till exempel vill placera flugan
i en liten glugg mellan bladen i ett näckrosbälte. Alla dessa
situationer kräver mycket precisa kast, och det finns faktiskt
en ganska enkel metod för att öka sin "pricksäkerhet" och få
flugan att landa exakt där man önskar.
Vanligtvis står vi med
fötterna bredvid varandra när vi kastar på normalavstånd. Vid
längre kast vinklar vi fötterna något och en högerhänt kastare
skjuter fram sin vänsterfot framför den högra
(vänsterhandskastare gör tvärtom). De olika sätten att placera
fötterna visar tydligt att kroppens position påverkar kastet,
något som vi kanske inte alltid tänker på.
För att nå full precision i
de kast som jag nämner inledningsvis, så kan vi dra en parallell
till pilkastning. Att kasta pil kräver högsta möjliga
koncentration för att nå bästa precision i varje kast. En
högerhänt pilkastare står därför alltid med höger ben främst -
det vill säga helt "fel" i jämförelse med vår normala
kastställning vid flugfiske. Men varför placerar då pilkastaren
sina fötter så? Jo, det ger faktiskt den högsta precisonen!
Samma sak händer faktiskt
om vi också vid flugkastet skjuter fram högerbenet framför det
vänstra, vår precision ökar. Denna teknik att placera höger ben
främst är bäst lämpad för korta till normala kastavstånd, och
det är väl också då vi kräver den högsta precisionen!
Så även om det ännu är en
liten tid innan våren gör sitt intrång och vattnen öppnar igen,
rekommenderar jag att säsongen tjuvstartas med lite kastträning
på torra land. Prova att kasta prick och konstatera att
fötternas placering faktiskt har sin betydelse!
Ett litet
insektsnät ger besked om dagens drift
Gör ett insekts nät
Även om fisken inte alltid
är selektiv, så minskar det knappast chansen till fångst om man
har en fluga som imiterar den insekt som finns på eller i
vattnet den aktuella dagen. Dessutom är det alltid extra roligt
att få fisk på en egen fluga som har en riktig insekt som
förebild. Alltså måste man ta reda på vad fisken äter. För detta
kan man naturligtvis många gånger använda sig av synen och helt
enkelt försöka se vad som kläcker eller flyter med ute på
vattnet. Men att helt lita till synen kan vara tveksamt,
eftersom man har svårt att se en liten insekt på långt avstånd.
Dessutom kan man ju inte alltid se ner genom vattenytan, till
exempel om vinkeln är flack så att synstrålarna bryts och det
bara blänker eller om det är mörkt eller om vattnet är starkt
färgat av humus. Oftast vill man också kunna ta insekterna i
handen för att kunna studera dem i detalj, om man nu ska ha dem
som förebild vid bindstädet.
Ett lika enkelt som
lärorikt sätt att ta reda på vad som finns på vattnet eller
driftar i dess ytskikt är att använda ett insektsnät. Ett sådant
insektsnät kan variera i storlek och består som namnet antyder
av ett finmaskigt nät, som i vardera kortsida sitter fast i två
pinnar av lämplig längd. Pinnarna fungerar som handtag när man
håller ner nätet i vattnet. Ett mindre nät på kanske endast
30x10 centimeter med två korta pinnar kan rullas samman och
stoppas i en ficka på fiskevästen - och är därmed alltid
tillgängligt. Men man kan också tillverka ett större nät med
längre pinnar, och där pinnarna får sticka ut några centimeter i
den nedre kanten, så att man kan sticka ned dem i botten. Ett
sådant nät kan vara halvmeter stort, och då kan man behöva
stödja det mot bottnen, eftersom vattentrycket mot nätet annars
gör det svårt att hålla. Även ett sådant nät kan naturligtvis
rullas samman, men det kräver betydligt mer plats och lämpar sig
därför mer för större insektsinventeringar, medan det lilla
nätet är tänkt för vanliga fisketurer.
Det är mycket lätt att
själv tillverka sig ett insektsnät. Mats Christensen från
Göteborg har till exempel tagit ett myggnät, som han fäst mellan
två kinesiska ätpinnar. Men ett par blompinnar eller liknande
går också bra. Mats använder två olika myggnät; ett är svart och
förhållandevis styvt medan det andra är ljust beige och något
mjukare och mer finmaskigt. Färgerna kompletterar varandra och
man ser lätt både ljusa och mörka insekter, samtidigt som man
med det finmaskiga även får med de allra minsta organismerna.
När du använder ditt nya
insektsnät, så tänk på att prova på lite olika platser i vattnet
och på olika djup. Tag också gärna med dig någon bok med vars
hjälp du kan identifiera de larver, nymfer, puppor eller vingade
insekter du lyckas fånga. På det sättet lär du dig mer om
fiskens föda, samtidigt som du får fina förebilder när du sedan
sitter och binder dina imitationer.
Ett bra tips är att använda
nätet på de platser där det bildas lite skum på vattenytan,
eftersom det normalt är här du finner den största
insektskoncentrationen.
Tail-vanten ger
gott grepp om fiskens stjärt.
Tail-vante
Åtskilliga fiskar kommer
undan vid landningen, eftersom vi "glömt" håven hemma. Men
egentligen beror nog glömskan på att håven är ett ganska
otympligt redskap att bära med sig. Oftast trasslar den in sig i
buskar och grenar när vi går på land, och när vi står utvadade
vill linan istället sno in sig i den.
Alternativet är att ha med
sig en bomullsvante, som ju inte tar någon större plats i
fickan, men som ger ett otroligt bra grepp när man lyfter en
fisk runt stjärtpolen. Laxfiskare har använt en sådan vante i
långa tider, men den fungerar lika bra när det gäller att få
grepp om en "stjärtlös" regnbåge.
Bomullshandskar finns bland
annat i sportbutiker som säljer ishockeyutrustningar, eftersom
sådana bärs under hockeyhandskarna. Se bara till att det är
vantar utan små plastknottror, eftersom sådana ger motsatt
effekt, det vill säga att fisken blir hal som såpa.
Plastknottror är vanliga på trädgårdsvantar.
Tail-vanten fungerar
utmärkt, men den rekommenderas inte om du har för avsikt att
återutsätta fisken, eftersom fiskens ryggrad kan ta skada av att
du tailar den - oavsett om du använder vante eller inte. Text & foto: Niclas
Andersson 1999 © Besök gärna Niclas hemsida
http://www.flyfishphoto.com/ |