Figaros Fisk Av Johan Hemmingsson
Tuvorna gungar under mina
fötter. Med jämna mellanrum ligger hålen i myren djupa, och ett
snedsteg kan bli kostsamt. Jag har redan klivit snett en gång
och blött ned mig upp till låret. Ute på vattnet vakar fisken,
tunga sugande plums skvallrar om att det är stora fiskar som bor
här.
Jag kastar, placerar fisken i
vakringen och väntar. Men inget händer. Jag byter fluga, spanar
på insekterna i luften för att ta reda på vad som står på menyn,
men fisken vill inte ta. Den visar av sig; stora öringar välver
i ytan för att retas.
Jag kliar mig i min svettiga
hårbotten. Det är inte riktigt så här jag föreställer mig ett
put and take-vatten. Men sedan är det heller inte ett vanligt
put and take-vatten som Torbjörn Figaro förestår. Vägen till
tjärnen var gropig, mera stig än väg, och jag var glad över min
fyrhjulsdrift.
Plötsligt välver det till under
min fluga. Jag lyfter, kastar igen och väntar. En enorm kaskad
står upp runt flugan och det känns som om jag krokad i en tunna
någon släppt ned för en backe.
Sekunden senare rätar spöet ut
sig. Jag svär tyst för mig själv, men kan ändå inte låta bli att
vara glad. Jag får tampas med enorma fiskar medan svanarna
simmar strax utanför och en ryttlande vråk tittar på.
Vilket ställe, tänker jag. Men
vägen hit har varit lång. Torbjörn Figaro utbildade sig till
fiskkonservator 1993, och där fick han kontakt med projektet
Västerbottenslax. När han hjälpte till att fiska avelsfisk i
Sävarån fick han idén till att själv prova på det där med
odling. Samma år grävde han en naturdamm och gjorde i ordning
ett par kläckbackar av Skogaholms plastlådor. Idag har han 12
egna dammar och ett eget kläckeri där han föder upp öring,
röding och regnbåge. Att han endast använder naturdammar
framhåller Torbjörn som viktigt.
Både utseendet och beteendet
blir annorlunda om man använder dammar istället för kassar.
Fisken får ett naturligt beteende i dammarna och börjar äta
insekter från botten och luften. Då behöver de kortare tid för
att acklimatisera sig i de sjöar där de planteras ut, berättar
han.
Dessutom är det viktigt för
Torbjörn vilken fisk han odlar fram. Rödingen till exempel är
rostoröding, som växer mer på höjden. Rödingen som
matfiskodlingar använder, den så kallade arctic superior, är han
inte intresserad av. Den har enbart tagits fram för snabb
tillväxt.
Tanken var från början att odla
fisk för eget bruk, och 1997 arrenderade han en tjärn där han
planterade in sin fisk. 1999 började han ta emot gäster, och
snart kom förfrågningar från fiskevårdsområden om han inte ville
sälja fisk till dem. Intressenterna blev fler, och idag
levererar Torbjörn fisk till 10-12 fiskevårdsområden. I början
odlade han ingen regnbåge, det var först efter att allt fler
förfrågningar kom som han började med det.
- Rätt odlad är regnbågen trots
allt en riktigt fin sportfisk, säger han. Men han kläcker inte
regnbågen själv, som han gör med öringen och rödingen. Den köper
han in då den väger 50-60 gram. På så sätt kan han föda upp den
utan att det blir slitage på fenorna.
Tjärnen han arrenderar är
kallkällmatad, och sikten är förvånansvärt bra. Sedan tidigare
finns gädda, abborre och mört i tjärnen. Mörten och abborren är
tacksam, för när öringen och rödingen övergår till fiskdiet
växer den snabbare. Och nog kan de växa till sig i tjärnen; de
största flugfångade fiskarna är en röding på 3,6 kg, och en
öring på 4,2 kg. Gäddan har en funktion den också, en renhållare
som städar undan sjuk och skadad fisk.
Runt vattnet finns en tydlig
vildmarkskaraktär, området har tidigare varit skyddat från
avverkning. Det finns inte en stubbe någonstans. Däremot kan man
ibland få se spår av björn vid vattnet. Och det finns en annan
rackare, som ställer till det för Torbjörn.
- Jag kan inte hata ett djur,
säger han. Men jag har lite problem med uttern. Ett år rensade
den ut en hel damm för mig. Uttern är skyddad och får inte
jagas. Istället har Torbjörn satt upp strömförande nät runt
dammarna. Som fiskodlare finns ingen försäkring, och ingen
ersättning går ut om produktionen blir förstörd. Det är
förresten inte bara uttern som förstör. För några år sedan hade
han påhälsning av tjuvfiskare som slängde ut ett nät i odlingen.
400 kg röding fick de med sig.
Men det är inte bara
fiskodlingen och tjärnen som Torbjörn erbjuder. Just nu är han i
full färd med att rusta upp byns gamla bygdegård. Det ska bli en
kombinerad konferens- och boendelokal, med upp till 20 bäddar.
- Vi har bara 300 meter till
Öreälven, berättar han medan vi står i det som ska bli en lounge
på övervåningen. En öppen spis håller på att ta form, och runt
den kan man samlar på kvällen, ta en whiskey och ljuga lite om
fisket. Om det nu behöver ljugas. Öreälven har ett fint bestånd
av både lax och havsöring, och för bara något år sedan tog en
gädda på 18 kilo i vattnet.
- Som konservator får man ju reda
på var det stora fiskarna går, och då kan man alltid komma med
lite tips, säger Torbjörn med ett finurligt leende.
Till slut krokar jag en öring.
Det är en slank men färgrann pjäs på strax under kilot. Snart
får jag en till, strax över. Båda två tog på torrfluga och gav
mig fina fighter.
- Lite synd är det att vi inte
fick någon större, säger Torbjörn. Jag vet ju vilka pjäser det
finns här. Ett enorm vak mitt på tjärnen bekräftar att han har rätt.
Nå, den finns ju kvar till
nästa besökare.
Av Johan Hemmingsson
2013 ©
Red's anm: Figaros Fisk
ligger i nordöstra Ångermanland
strax nordöst om Nordmaling
Länk till: Figaros
Fisk |