Dränk din torrfluga
Av Anders Isberg

För att göra torrflugefisket i strömmande vatten roligare och mer effektivt gäller det att tänka till redan vid bindstädet. Det är där skillnaden mellan en störtbombare och en graciös ballettdansare föds. Anders visar hur du får flugan att stå pall i strömvirvlarna.

Bröstfjädrar från gräshandshona och Cul de Canard får tillsammans med en impregnering din fluga att flyta högt

Själva namnet torrfluga ger sken av en fluga som aldrig blir blöt, men alla som flugfiskar vet att det inte är så enkelt. Hur många gånger har vi inte förbannat bakvatten och snabba strömmar som bara vill dra ner flugan och sabotera fisket för oss.

  Vi kör ofta med samma flugor i olika vatten med olika förutsättningar, trots att de kan ställa helt olika krav på flugans egenskaper. Att dressa flugan rätt för olika förhållanden kan vara nyckeln till ett bättre fiske.

  Den stora skillnaden mellan stilla och strömmande vatten är att strömmande vatten oftast innebär korta flyt för flugan vartefter man lyfter och gör ett nytt kast igen. Inte sällan har man flera strömmar mellan sig själv och ståndplatsen man kastar på, kanske även knepiga bakvatten. Flugorna dras under vattenytan motströms med stort vattentryck och det påverkar både flugans flytförmåga och utseende.

  Torrflugor för strömmande vatten måste klara större påfrestningar, mer omild behandling och ha en bättre vattenavstötande förmåga än flugor för stilla vatten. Här kommer materialfrågan med i bilden och sättet flugan är bunden på, det avgör hur många kast eller hur stora påfrestningar flugan klarar innan den till sist ändå blir blöt och måste bytas ut.

  Min erfarenhet är att en torrfluga, trots supermaterial och det bästa av flytmedel, aldrig flyter så högt och länge som den borde, enligt reklamen. Efter ett antal kast och påslag sjunker torrflugan i alla fall.

  Dränk den i flytmedel

  En torrfluga flyter bäst i första kastet. Med många kast avtar flugans fräschhet och vi försöker snärta bort den obehagliga nedblötning som sakta men säkert kommer. Det är då man märker om flugan fortfarande håller och kan göra sitt jobb.

  För att få lite lugn och ro och kunna koncentrera mig på själva fisket brukar jag ta till, en del knep får att få flugan att flyta bättre och längre. Jag byter ut en del material, gör mönstren enklare, dränker dem i flytmedel dagen innan eller timmarna före och låter det torka ordentligt.

  Jag ser till att ha många av samma sort och jag byter ut flugorna vartefter flytförmågan avtar, för att sätta de blöta på tork. Det blir en skillnad man märker. Det blir bättre helt enkelt.

Mixad dubbing från CdC och haröra i tre olika nyanser

  Mer lättbundna

  Man skulle ju kunna tro att materialbytena går ut över flugmönstrets möjlighet att efterlikna den verkliga insekten. Men så verkar det inte vara, särskilt inte i snabba strömmar.

  Fiske i strömmande vatten innebär generellt att fisken ser flugan under ganska kort tid och måste bestämma sig snabbt. Vid fiske i starkt strömmande vatten är det ännu mer markerat. Det räcker med att flugan ger intryck av att vara den där insekten fisken vill ha, den behöver inte vara exakt lik.

  Man kan göra flugorna enklare och mer lättbundna. Bindtekniken går i det här fallet mer ut på att efterlikna grupper av insektstyper, snarare än att skapa exakta kopior aven viss insekt. En lagom likhet räcker långt. Viktigare är att fiska på platser där det finns en ostörd fisk.

  Vid fiske i stilla vatten har fisken gott om tid på sig att syna en flytande fluga, och där kan vissa karaktäristiska kännetecken för en viss slända ha betydelse. Ibland även här gäller det ju att presentera flugan på rätt sätt och att kasta där det finns en ostörd fisk.

Med hjälp av en kaffekvarn mal och mixar man dubberingen på ett enkelt sätt

  Två bra mönster

  Jag tänkte ge ett par exempel på mycket bra och välfiskande flugor dressade med material som tillsammans med en rejäl impregnering gör att flugorna håller för många kast och ett flertal fiskar. Dessutom, om du följer råden i texten och tittar på bilderna så kommer flugorna i de flesta fall att landa rätt på vattenytan och du får ut maximalt av första kastet på en ståndplats.

  Knyt helst fast flugan med en styrande knut, då slår sig inte flugan i vinkel mot tafsen utan landar rakt. Den ena flugan föreställer en nattslända, och är en variant av välkända Europea no. 12.

  Den andra föreställer en dagslända och är en variant även mjukhacklad fluga, med inspiration från de mönster Gunnar Johnson visat i Flugfiske i Norden.

  Rätt profil

  Materialen som bidrar till den goda flytförmågan är kort och styvt tupphackle, hönshackle och Cul de Canard (CDC). Genom att variera storlek och färg på materialen kan flugorna efterlikna flera arter av torrflugor och nattsländor. Det som är viktigt, förutom rätt material, är att flugorna får rätt profil, sett mot ljuset.

  Nyligen avlidne Rolf Smedman var den flugfiskare som introducerade Europea no 12 i Sverige på 1960-talet och han lärde mig att binda den med påfallande smal vinge, för att ge rätt signal till fisken. Han ville också gärna ha den med ett gingerfärgat hackle, för att lättare kunna se den i strömvirvlarna.

  Jag använder själv gärna ginger-versionen och den fungerar perfekt. För den mjukhacklade torrflugan förordar Gunnar Johnson att vinge och hackle ska vara koncentrerat till flugans främre parti, vartefter kroppen kan tunna av ganska mycket bak mot krokböjen. Stjärtspröt behövs inte. Gunnar förordar ett hönshackle där sidofibrerna är luddiga på nederdelen och blanka.

  Impregnera

Till sist bör man impregnera flugorna. Jag har läst att det naturliga fettet som finns i CdC-fibrerna ska förstöras om man använder flytmedel. Men jag gör det i alla fall, det är faktiskt först då de flyter riktigt bra, som en kork på vattenytan.

Jag har fiskat mjukhacklade torrflugor på vak i regnväder utan problem. När flugan hamnade under vattnet och såg blöt ut gjorde jag bara en snärt i luften, lade ut linan, och den landade som ett förstakast igen. Fantastiskt! Trots varningarna.

Europea nummer 12 i sina olika stadier. Den första nattsländeimitationen som nådde Sverige på 1960-taler

Torr flymf / för strömmande vatten

Detta mönster är hämtat från en av Gunnar Johnson många varianter av mjukhacklade flugor både för vått och torrt, Jag binder och fiskar den som torrfluga. Jag binder den enligt den turordning som beskrivs nedan, medan Gunnar själv binder den på ett annat sätt.

Krok: Tiemco 100 i #12-16
Bindtråd: Bennechi 12/0
Kropp: 50 % CDC naturell blandad med 50 % harmask eller färgad kanindubbing. CDC:n ger flytförmågan, hare eller färgad kanin ger färgnyansen.
Vingar: Två stycken CDC bundna spent, alltså rakt utåt varsin sida..
Hackle: Ett kortfibrigt hönshackle som harmonierar med färgen på kroppen och vingarna, lindat framifrån genom vingarna och bakåt i 2-3 varv.

Först binds vingarna in, sedan hacklet framför vingarna ganska nära kroköglan. Därefter lindas dubbingen från strax bakom hullingen ända fram till där hacklet är inbundet och tillbaka igen till strax bakom där vingarna är infästa. Då får man samtidigt rätt läge på tråden när hacklet ska lindas samtidigt som man bygger upp ett thoraxformat parti vid vinginfästningen. Hacklet lindas bakåt i två-tre varv och man går igenom det med bindtråden i zick-zack-lindning framåt. Inget huvud behövs och även denna kan plattas till för att lägga sig rätt på vattnet.

Europea no.12 / för strömmande vatten

Krok: Tiemco 100 eller 5212 i #10-16
Bindtråd: Bennechi 12/0
Kropp: CDC naturell nedklippt i fibrer som blandats till dubbing. Mixa gärna olika färger.
Undervinge: Två stycken CDC-fjädrar, srnå, inbundna ovanpå varandra till en längd strax bakom krokböjen.
Övervinge: Två stycken utvalda bröstfjädrar från gräsandshonan som är lite "kraftiga" (tre om de är tunna) och där sidofibrerna håller ihop ända ut till spetsen. Stora flugor - stora fjädrar, små flugor - små fjädrar.
Hackle: Ett gingerfärgat Hoffmansaddle med extra korta sidofibrer, lindat från vinginfästningen och mot kroköglan i täta varv, eller annat hackle, rnen då dubbelt. Hacklet bör vara kortare än normalt för att flugan ska landa rätt. Tryck gärna till flugan mellan tumme och pekfinger för att hacklet ska plattas till ännu mer undertill. Det spelar Ingen roll för fisket om en enskild hacklefiber pekar åt fel håll, men däremot att du lägger flugan på rätt ställe.

Något huvud behöver inte lindas. Fäst bara in tråden och lacka. Planera gärna materialet på kroken så att du får plats med en styrande knut bakom kroköglan, lämna därför gärna någon millimeter av kroken ren.

Av Anders Isberg © 2000