Sanningen om Wing-Cutterns tillkomst
Av Preben Torp Jacobsen 1976

Yorkshire Wing-Cutter har beskrivits som en av de få verkliga innovationerna ifråga om flugbindningsredskap. Iden kläcktes av en 17-årig dansk flugentusiast men stals av en engelsk redskapstillverkare.

  Wing-cutter

  Efter att min gode vän "Don" Overfield i en fisketidning nyligen presenterade den engelska "Wing-cutter" från Mackenzie-Philps, kan det kanske vara av intresse att höra lite om förhistorien till detta redskap:

  Tills omkring 1960 band jag mina torrflugor med de sedvanliga hackelspets-vingar, men vid den tidpunkten kom jag i förbindelse med den nu avlidne, odenseanske flugbindaren Johs Vangsgård. Han lärde mig, att man skulle binda hackelspetsar på flugan, som var längre än den färdiga vingen skulle bli för den avsedda flugstorleken. När så flugan var bunden färdig samlade han hackelspetsarna och klippte till dem med en sax i den längden de skulle ha. Därefter gjorde han separata snedklipp av varje vinge, så de fick en form, som mera överensstämde med de naturliga vingarna på dagsländor. För att kunna företa dessa klipp med den önskade noggrannheten stöttar man höger hand med saxen emot vänster hand som håller flugan. Därvid kan man göra dessa klipp mycket exakta.

  Denna metod har jag lärt alla mina elever, men under sommaren 1972 fick jag från en ung flugbindare, Karsten Frederiksen i Nakskov, några mycket vackert bundna torrflugor försedda med vingar som precis liknade de naturliga vingarna på dagsländor. Karsten berättade för mig, att han skar ut dem av hackelfjädrar, på så sätt att han på ett stycke kartong med tusch avtecknade den form vingarna skulle ha. Genom att placera hacklet på kartongen kunde han se tuschteckningen igenom fjäders trålarna och med ett rakblad skära fjäderstrålarna så att "vingarna" fick den önskade formen. Genom att ta två fjädrar från var sida av halsen kunde han få två helt lika vingar.

  Jag försedde honom så med en kirurgkniv - "Gilette 3" med blad "D", som man kan köpa hos medicinska instrumenthandlare.

  Men Karsten var inte tillfreds med detta. Han ville göra produktionen av "vingarna" ännu enklare. Han avhärdade barberarbladen och formade dem så de fick form som vingarna, och efter att ha härdat dem, monterade han dem med hjälp av "Araldit" på ändan av ett skaft till en stämpel. "Wing-cuttern" som vi döpte den till, placerades över hackelfjädrarna så fjäderskaftet kom att ligga i springan, och med en vickande rörelse kunde alla överflödiga spetsar skäras bort. Därefter återstod bara att klippa bort fjäderstrålarna nedanför "vingen" och den var klar för montering på kroken. Genom att inte riva bort fjäderstrålarna nederst på fjädern, utan låta korta stumpar bli kvar får man en mycket fin säkring av vingarna på flugkroken. Förutom tupphackel har istället fjädrar från hönor visat sig väl ägnade till vingar, då bistrålarna når längre ut från fjäderskaftet än på hanfjädrar. Man skall dock komma ihåg, att vingarna på en fluga skall vara likartade, och de får inte vara för styva i fjäderskaftet. Är vingarna inte en spegelbild av varandra. kommer flugan att röra sig som en propeller igenom luften och tvinna tafsen, och göra det omöjligt att få flugan till att stå ordentligt på vattnet.

  Då jag tyckte Karstens ide var förträfflig sände jag exemplar till Veniard i England för att höra om de var intresserade av att sätta "Wing-cuttern" i produktion. Margrethe Thomsen fick också ett par, då hon blev mycket begeistrad i Karstens ide.

  I början av 1974 sände jag en berättelse med teckningar till "Newsletter" - medlembladet för Fly Dresser's Guild i England. Dessvärre har idén nu tagits av en annan firma och lanserats under namnet "Yorkshire Wing Cutter" och jag vet att Mackenzie-Philps vid ett besök i Vessigebro har sett Karstens modeller, innan han själv startade sin produktion. En 17 års grabb tänker ju inte på att man skall patentera sina uppfinningar för att undgå att andra använder iden kommersiellt.

Teckningarna visar Vangsgårds metod att binda och forma vingar av hackeltoppar. Karsten Frederiksens huggpipa gjorde detta arbete mycket enklare och snabbare.

Text och teckningar av Preben Torp Jacobsen 1976