Flugkroken i fokus
Av Tomas Olson 1988

Även den mest väl bundna fluga kan vara helt värdelös om den bundits på en olämplig krok. Förståelsen för krokens funktion i relation till flugans beklädnad och användning är basen i allt flugbindningskunnande

  Beteckningen flugkrok kan innebära allt ifrån en 7/0 laxkrok till en nr 28 midgekrok. Denna krokstorleks skala måste betecknas som ungefärlig då någon egentlig standard ej förekommer. Två allmänt förekommande krokfabrikat som Partridge från England och Mustad från Norge har i huvudsak likvärdiga krokskalor men likväl en del olikheter för vissa jämförbara kroktyper.

  Även för en och samma kroktyp finns det oftast olikheter i proportionerna mellan olika storlekar i förhållandet krokgapsvidd/ krokskaftslängd. Det skulle underlätta mycket om den standard som anger att standardlång eller regularlång krokstam är lika med dubbla krokgapsvidden gällde konsekvent för alla krokserier. Som det nu är kan man bara använda denna måttstandard som en tumregel.

  Som några speciellt tydliga exempel på dessa skillnader kan nämnas Mustads krok nr 94840 som sannolikt är den mest använda torrflugekroken i världen. Måttspecifikationer över denna krok visar att st 10 har krokskaftslängd och krokgapsvidd som stämmer enligt regeln för standardlång krok. För nr 12 ser man dock att förhållandet krokgapsvidd/ krokskaftslängd förändras så att den blir en krok med något kort skaft. För st 16 och 18 borde beteckningen "Något långskaftad" vara adekvat. Man ser också att krokskaftslängden ökar mer än vad som borde vara proportionellt från st 12 till st 10. Samma jämförelse för Partridges torrflugekrok L3A visar en mer proportionellt riktig storleksskillnad. Tiemcos torrflugekrok nr 100 har i stort sett identiska mått med Partridge L3A.

A. 1x fine
B. 1x short
C. Standard
D. 1x long
E. 2x long
F. 1x stout

  X systemet

  Beteckningen x-lång (x-long) och x-kort (x-short) anger hur mycket längre resp. kortare krokskaftet är i förhållande till en standardlång krok. Sålunda finner man att en 2x-lång krok har en krokskaftslängd lika lång som en två storlekar större krok av standardlängd. Även detta x-lång/kortsystem har sina brister i likhet med de proportionella skillnader som gäller för standardlång krok. En förutsättning för detta systems giltighet är att man utgår från den krok som fabrikanten betecknar som standard. Jämförelser av x-lång/ kort krok stämmer därför sällan bra mellan olika fabrikanter.

  Grovleken på kroktråden har ett likvärdigt x-beteckningssätt. I engelsk litteratur benämns detta som x-stout eller x-heavy, på svenska betecknat x-grov eller x-tung. Krok som har tunnare kroktråd än standard betecknas som x-fine eller x-light, på svenska betecknat x-fin eller x-lätt. Denna kroktrådsbeteckning är minst lika förvirrande som x-lång/kort beteckningen. Då de olika krokbeteckningarna är så svårtolkade och inkonsekventa är det önskvärt att krokhänvisningar till mönsterbeskrivningar alltid anges med fabrikat och nummer på kroktypen. Om man saknar den anvisade kroken går det ofta att hitta en motsvarande krok genom att jämföra olika krokskalor och specifikationer för olika kroktyper.

A. Uppåtböjd ögla
B. Ej vinklad ögla
C. Nedåtböjd ögla

  Kroköglans utförande

  Det förekom långt in på nittonhundratalet att flugor bands på öglelösa krokar, så kallade blind eye hooks. För små krokstorlekar fästes då en längd guttafs till krokstammen. Denna guttafslängd var i änden försedd med en ögla, för att kunna snaras ihop med gutkastet. På laxflugor var det vanligt att gutttråden bands in till en kort liten ögla. Även om krok med öglor tillverkades och användes omkring sekelskiftet, var flugor med gutögla i allmänt bruk vid denna tid.

  Den moderna kroköglan finns i många utföranden beroende på krokens användning. Mest utmärkande för kroköglan är kanske vinkeln till krokstammen. Uppåt- eller nedåtböjda öglor är de dominerande ögletyperna, men även raka öglor förekommer. Om den vinklade kroköglan är av looptyp är den särskilt lämpad för styrande knutar. Främst är det laxkrok man fäster med styrande knut, men dessa knutar kan vara användbara även till andra typer av flugor.

  För små flugkrokar, st 18 och mindre, rekommenderas ibland krok med rak eller uppåtböjd ögla då en nedåtböjd ögla kan minska krokgapet och därmed krokningsförmågan. Detta är sant så vida ej kroppen på flugan är lika skrymmande för krokgapet som öglan.

  Styrande knutar ger en dragningsvinkel i linje med krokstammen eller något förskjuten åt de håll öglan är vinklad. När knuten är bunden i öglan får vinkeln på öglan också betydelse för krokningsvinkeln. Det är en fördel om krokningsvinkeln på kroken ej är alltför brant. Extra kortskaftad krok är av denna anledning inte de bästa ur krokningssynpunkt.

  För vissa typer av svårbalanserade flugor som t ex flata förtyngda nymfer och dykarbaggsimitationer kan en uppåtvinklad ögla ge flugan en bättre balanserad gång i vattnet än om den bundits på krok med nedåtvinklad ögla.

  Dubbelkrok i storlekar från nr 8 och mindre har en förhållandevis stor krokögla. Denna ögla kan verka som en sked på kroken och ge flugan en oönskad stripande och ytlig gång vid nedströmsfiske med flytlina. Effekten av en nedåtböjd ögla blir fördelaktigt nog den omvända - alltså att flugan pressas nedåt av öglan.

  Torrflugekrok betecknades tidigare som krok med uppåtböjd ögla. Denna beteckning hänger kvar än i dag och det händer att man som professionell flugbindare får beställningar på torrflugor där uppåtböjd ögla specificerats. Den standard vi i dag har för torrflugekrok är dock den motsatta, d v s krok med nedåtböjd ögla. Så länge öglan inte negativt påverkar krokgapsvidden är ju denna skillnad en förändring till det bättre med hänsyn till krokningsvinkeln.

  Krokböjsformen

  Krokböjens form är kanske den detalj som ger upphov till flest meningsskiljaktigheter mellan flugfiskare.

Krokningsvinkel och krokhållningsvinkel för Round Bend och Limerick Bend.

  I illustration ovan jämförs krokningsvinkeln och krokhållningsvinkeln för de två mest förekommande krokböjsformerna Vad som framförallt framgår av denna jämförelse mellan krokböjsformer är att det inte existerar någon hundraprocentigt bra universalkrok.

  Round bend

  Denna krokböjsform är vanligast hos torrflugekrokar men förekommer även hos en mängd andra kroktyper. Round Bend formen finns i ett flertal snarlika varianter som antingen ligger närmare Sneck Bend-formen eller närmare Sproat Bend formen.

  Fördelar: Den jämna formen ger ingen svag punkt som lättare utsätts för mattning så att kroken går av. Avståndet från krokspetsen till krokhållningslinjen är relativt stort. Detta försvårar fiskens möjligheter att frigöra sig från kroken.

  Denna krokböjsform är speciellt lämpad för flugor med skrymmande kroppar som exempelvis av hjorthår samt till midgetorrflugor.

  Nackdelar: Den cirkulära formen medför att krokspetsen kommer längre fram än för andra kroktyper, var med krokningsvinkeln blir större. Om krokskaftet är längre än standard har detta förstås ingen betydelse.

  Sproat Bend

  Denna krokböjsform kan beskrivas som ett mellanting mellan Round Bend och Limerick Bend. Sproat Bend är en vanlig krokböjsform på lite kraftigare krok. Flertalet laxkrokar har denna form eller någon av dess variantformer som ligger i närheten av Limerick Bend.

  Fördelar: Den jämna kurvan i överdelen av krokböjen, den del av kroken som utsättes för mest stress, gör kroken speciellt dragtålig.

  Jämfört med Round Bend ligger krokspetsen något längre bak, vilket ger bättre krokningsvinkel. Nackdelar: Krokgapet är något mindre (kortare) är för Round Bend. Detta kan vara av negativ betydelse för midgeflugor och även för större flugor med skrymmande kroppsmaterial.

  Limerick Bend

  Denna krokböjsform finner man framförallt på streamerkrok av den traditionella långskaftade typen. Många laxkrokar har denna krokböjsform, eller någon variant av denna som liknar Sprout Bend. Denna krokböjsform finns också på en del våtflugekrokar.

  Fördel: Krokspetsen ligger längre bakåt i förhållande till andra kroktyper med samma kroktrådslängd. Detta ger en bättre krokningsvinkel.

  Nackdel: Metallen i den skarpa vinkeln är speciellt utsatt för mattning. Detta kan vara en svaghet på . tunntrådig krok.

A. Offset Bends
B. Kirkbed
C. Straight
D. Reversed

  Kirbed eller reversed

  Krokböjen har hos vissa krokrnodeller en böjning åt höger eller vänster - så kallad" Offset Bend" . Termerna "Kirbed" och "reversed" anger om böjningen går åt höger resp. vänster sett i krokens "rörelseriktning". Flugkrok med "Offset Bend" var betydligt vanligare förr. Nutida krok har bara i undantagsfall" Offset bend" . Meningen med denna böjning av kroktråden är att förbättra krokspetsens fäste.

  Flatslagen krokböj "forged", är vanlig på många kroktyper. Genom att höjden hos tvärsnittet ökar får man starkare krokböj genom flatslagningen. Till saken hör dock att vad som vinnes i styrka i krokens längdriktning förloras i styrka i sidled. Flatslagning är dock i många fall en bra kompromiss för att öka krokböjens styrka. Vid en närmare jämförelse finner man att flatslagningen kan se ut på många skilda sätt. Många kroktyper har en större flatslagning i krokböjens övre del och i vissa fall ytterst liten flatslagning i nedre delen av böjen. Andra kroktyper har en jämn flatslagning över hela böjen.

  Krokspetsen

  Även krokspetsen kan ha olika utformning. Olika fabrikanter brukar specialisera sig på en viss krokspetstyp. Sålunda finner man att Mustad uteslutande använder sig av "hollow point" och Partridge av rund så kallad "needle point".

  I äldre tider filades krokspetsarna för hand. Nutida kroktillverkare slipar spetsarna maskinellt eller kapar av tråden diagonalt till formen av en spets. Ett ökande antal kroktillverkare skärper krokspetsarna ytterligare genom så kallad "kemisk skärpning". Detta tillgår så att den färdigformade kroken doppas i en syralösning under kontrollerade former. Denna process avlägsnar ojämnheter, i form av rester från slipmedel, som fastnat under tillverkningen. Resultatet av denna process ar en mer skärpt krok.

  Uppfattningarna om hur krokspetsen bör vara utformad är minst lika många som ifråga om krokböjens form. Den så kallade "Hollow Ground spets" som är vanlig på Mustads krok är konkav i överkanten. Partridges "needle point" är koniskt formad och aningen " vinklad" nedåt så att spetsens underkant ligger i linje med kroktrådens underkant. Denna "vinkling" nedåt av krokspetsen är för vissa kroktyper så stor att den bryter av från krok. trådslinjen. Denna form på spetsen &r utmärkande för laxkrokar som "Dublin Barleet Salmon Hook". Fishermans laxkrokar har denna "vinkling" av spetsen till en liten grad. Meningen med denna form på spetsen är att den lättare ska få fäste i fiskens mundelar.

  Krokspetsens skärpning förutsätter att man har tillgång till bra redskap. Till större krokstorlekar är en fin metallfil det bästa. Mindre krok kan skärpas med en fin brynsten. Diamantbryne används främst till liten krok. Diamantbrynet slits ut snabbt vid flitigt skärpande av stor krok.

  Hullingen

  Även hullingens utformning varierar mellan olika krokfabrikanter. Partridge, Kamasan och Tiemco har små hullingar. Mustad, Eagle Claw och VMC har lite större och mer utdragna hullingar. Små hullingar är omtyckta av många flugfiskare då dessa gör mindre motstånd och kroken därmed lättare tränger in till sitt fulla krokningsdjup.

  Hullinglös flugkrok har med åren fått allt större användning. För många vatten i utlandet, och speciellt i USA och Kanada, gäller mycket rigorösa fiskeregler. Fångstbegränsningar och krav på återutsättning av fisk är regler man tillämpar för att bevara en hög kvalitet på fisket. Att fiska med hullinglös krok i dessa vatten innebär både god etik och är för de flesta vatten också en regel.

  Undersökningar om överlevnaden hos återutsatt fisk, krokad med olika kroktyper och krokstorlekar, visar dock att hullinglös krok inte nödvändigtvis alltid är det bästa för fiskens överlevnad. Bortsett från själva hanteringen av fisken vid avkrokningen, är betydelsen av var kroken trängt in i fiskmunnen och hur djupt krokspetsen trängt in, mest avgörande för fiskens möjligheter att överleva efter återutsättning.

  Den hullinglösa kroken, när sådan är att föredra, upplevs av många som svår att hålla fast fisken på. Det är speciellt då slaklina uppstår som fisken har möjlighet att frigöra sig från kroken. De hullinglösa krökar som finns att köpa, undantaget Mustad modell 3257B, kan jämföras med krok där hullingen är helt bortfilad.

  Vissa kroktyper med större hullingar, som exempelvis Mustad 94840 med flera, får en mindre upphöjning om man klämmer ned hullingen. Denna upphöjning förhindrar överraskande väl att kroken faller ur sitt fäste och tillåter samtidigt en skonsammare avkrokning jämfört med hullingförsedd krok.

A. Krokstam
B. Krokböj
C. Krokningsdjup
D. Krokgap
E. Krokningslinje
F. Krokhållningslinje
G. Krokningsvinkel

  Kontrollera kroken

  Det händer inte alltför sällan att den omsorgsfullt bundna fluga man förfärdigat visar sig vara bunden på en bristfällig krok. Rådet att syna kroken innan man binder på den tål därför alltid att upprepas. Krok med fel i form av oslutna kroköglor eller för djupt huggna hullingar kan man lätt sortera ut. Att kontrollera att kroken är lagom härdad kan vara svårare. Genom att böja kroken då den sitter fastspänd i städet kan man uppskatta graden av härdning.

Med de starka tafsmaterial som finns i dag är det fullt möjligt att räta ut eller bryta av kroktråden vid fiske med tunntrådig mindre krok. Det är därför en god ide att testa den krok och de tafsmaterial man oftast använder tillsammans. I tester jag själv utfört med Mustad lättaste och mest tunntrådiga torrflugekrok nr 94833, visade det sig att denna krok höll överraskande bra. Dragstyrkan hos krok nr 12 provades med marknadens dragstarkaste tafsnylon i grovlek 0.18 mm. Vid samtliga femton försök, alla med olika krok och krokfästen, gick den 1,5 m långa tafsbiten av innan kroken rätades ut. I detta fall testades krokarnas hållbarhet då de trängt ned till sitt fulla krokningsdjup i en bit kork.

  Allt fler kroktyper

  Floran av krokrnodeller för flugbindning ökar ständigt. De senaste tillskotten på marknaden är japanska krokar av mycket hög kvalitet. Dessa kostar dock, i likhet med Partridge från England, i runda tal dubbelt så mycket som VMC's och Mustad's. Det bör då också poängteras att kroktrådens hållbarhet för dessa dyrbarare krokmärken inte är större än för övriga. Det är den fina finishen, den jämna kvaliteten och för Tiemco och Kamasan, även de "kemiskt" skärpta krokspetsarna, som skiljer krokarna åt. Partridges krokspetsar har dock likvärdigt hög skärpa som de "kemvässade" krokspetsarna. Graden av hantverk i tillverkningen kan också ha betydelse för priset. Partridge t ex, tillverkas sålunda under mer hantverksmässiga former än Mustad.

  Några populära krokmodeller

A. Extralång krokstam (Streamerkrok)
Används till streamermönster, stora nymfer och larvimitationer. Kroktråden är undantagslöst extra grov eller standardgrov. Fördelar: Utformningen medger att man kan binda en stor fluga (lång kropp) med mindre vikt än om den vore bunden på en standardlång krok i större storlek (tre till fem ggr större. Mycket bra krokningsvinkel. Nackdelar: Den långa krokstammen verkar som hävarm och kan försvaga krokfästet. Skrymmande kroppsmaterial kan minska krokgapet.

B. Lång krokstam (motsvarande en två storlekar större standardlång krok)
Kroktråden kan vara alltifrån extrafin till extragrov. Används till stora och medelstora nymfer, -larvimitationer, -våtflugor, torrflugor med långa kroppar. Fördelar och nackdelar lika som streamerkroken fast ej lika påtagliga.

C. Standardlång krokstam (krokstammen är lika lång som dubbla krokgapet)
Kroktråden kan vara alltifrån superfin (3-4x fin) till supergrov (3-5x grov). Den vanligaste krokformen. Används till våtflugor, torrflugor i alla storlekar, medelstora och små nymfer/puppor/ larvimitationer. Fördelar: Bra krokningsvinkel, -krokhållningsförmåga, -krokgap. Nackdelar: Svårt att finna några nackdelar.

D. Kort krokstam
Kroktråden kan vara alltifrån extrafin till extragrov. Används till Spidertorrflugor, romimitationer och saltvattensstreamers. Fördelar: Bra krokhållningsförmåga (kort hävarm) och liten vikt i förhållande till krokstorleken. Nackdelar: Dålig krokningsvinkel.

E. Krökt krokstam
Används till larv och puppimitationer av nattslända, räkimitationer, märlkräftimitationer. Fördelar: Den jämna kurvan i krokböj och kroks tam gör kroken speciellt dragtålig. Om kroken förtyngs mitt på fungerar den bra till "upside down" flugor.

F. "Swedish Dry Fly Hook"
Extrafin kroktråd. Används uteslutande till "upside down" torrflugor med parachutehackel och till Gary LaFontaines "Dancing Caddis".

G. Draper Nymph Hook
Används uteslutande till flugor med flata kroppar (stora bäcksländenymfer, forssländenymfer med flera). Kraftig kroktråd, långt krokskaft.

H. Dubbellaxkrok
Extra grov kroktråd, standardlångt skaft.
Den pålitligaste dubbelkroken för storlax.

I. Dubbel low water laxkrok
Tunnare tråd och längre krokstam än hos Dubble Salmon Hook.

Text och bilder av Tomas Olson 1988 ©