Blågul laxbonanza
Av Pelle Klippinge

 I maj sker den egentliga starten för fisket efter nystigen lax i södra Sverige. Alla trånande fiskare kanske inte följer Pelle Klippinges våta teknik? I Emåns kalla vatten simmade han efter en grann vårlax, som hade satt högsta fart mot havet.

  När jag såg jätteplasket, just ovanför utloppsforsen mot havet, fick jag bråttom att tackla upp. Med en tvåans Em-silver på tafsen hann jag kanske lägga ett dussin kast innan laxen högg och drog iväg i blixtfart tvärs över poolen, runt en sten som hakade fast linan, innan den gick upp i ett kraftfullt språng ungefär femtio meter uppströms vid det gamla rökhuset. Att det var grov majlax var inte att ta miste på, frågan var bara hur länge kroken skulle hålla greppet med linan bromsande runt stenen.

  Efter en kvarts fajt lossnade linan. Jag hade bara svagt kunnat känna laxens rörelser genom spöt. Jag vevade snabbt in backing och en bit av fluglinan, utan att vara helt säker på om fisken var kvar. Då endast några meter återstod av fluglinan fick jag kontakt med laxen, som överrumplande befann sig rakt utanför mig. När jag spände upp spöt för att betvinga besten for självaste djävulen i fisken som i expressfatt rasade ur poolen, vidare ner mellan pirarmarna och utför den vitskummande utloppsforsen. Ur Emån, till havs.

En dröm. Inte bara nybörjaren trånar efter en fisk av den här kvaliten

  Goda råd är dyra

  Nu var goda råd dyra, en grann maj lax vill man ju inte mista i första taget, varför jag mer eller mindre instinktivt simmade efter. Nådde jag bara den södra pirarmen i tid innan rullen var tömd, en simtur på kanske tjugo meter, fanns i alla fall chansen kvar. Ett verkligt äventyr i det försommarsvala åvattnets strömvirvlar.

  Med spöt mellan tänderna för att få bägge händerna fria simmade jag för brinnande livet i det kalla vattnet. Vadarbyxorna fylldes lite grand och tyngde snabbt benen, vilket snart nog förvandlade laxdrillningen till ren kamp. Det var jobbigt att hålla huvudet ovan ytan.

  Dyblöt och rejält trött lyckades jag i alla fall kravla mig upp på pirarmen med den dånande och respektingivande forsen rakt utanför mig. Då jag sneglade på rullen, som blev illa sargad av betongen, var det bara några glesa varv kvar av drygt tvåhundra meter backing.

  Först då jag kom ner till pirens slut, där Emån möter havet, såg jag en stor laxkropp tumla runt på sidan som om den vore död. Visst tusan, det var min lax som genom ett mirakel fortfarande var kvar med den silverkroppade flugan skymtande i mungipan.

  Rörde lojt på stjärtfenan

  Jag vadade ut och pressade sakta men säkert in laxen mot stenstranden. Den silverblänkade laxen flöt makligt på bredsida, lojt rörande den fotsbreda stjärtfenan. Flugan satt endast i en mycket tunn skinnslamsa i underkäken, varför jag lättade på spöpressen så mycket att laxen styrdes in mot mig. Jag höll andan, pressade ytterligare några meter och greppade ytterst försiktigt stjältspolens grova handtag och styrde slutligen upp besten på "terra firma" . Där blev den åter helt vild, kastade och slog med sin muskulösa, hårda kropp bland strandstenarna, utan en chans att komma ur greppet.

Bildtext: På släp. Fångstman och storlax efter lyckat fiske i Mörrumsån.

  Innan jag vågade släppa laxen ordentligt knackade jag den med en sten, rev gälen och lät den blöda. Laxblodet pulserade och lämnade tillsammans med spegelblanka fjäll en rödglittrande rännil på stranden som ett tillfälligt minnesmärke över en ovanligt tuff laxkamp. Den glittrande Em-silver flugan, en gång i tiden skapad för Emålaxen, lossade med en lätt vridning. Då jag kände på knuten, med ett lätt lyck, gick tafsen rätt av strax ovan flugan.

Dyblöt, trött och frusen, men mycket lycklig tog jag min Emålax på ryggen och knallade upp till laxbodens våg. Dryga metern lång och 16 härliga kilon. En minst sagt fin start på säsongens laxfiske.

På torra land. Pelle Klippinge är dyblöt efter simturen, men med 16-kilos laxen på "terra firma". Emåns utlopp i havet i bakgrunden.

  Det bästa fisket i modern tid?

  Det är sannerligen inte lätt att hitta ett fiske som ligger bättre till i tiden än just laxfisket, som under hela 90-talet bjudit fantastiska möjligheter. Kanske det bästa i modern tid? Speciellt i Östersjön finns det massor av lax bland annat beroende på att länderna runt Östersjön häver ut ungefär dryga miljonen smolt varje år. Ett gigantiskt put and take-fiske, om man så vill.

  Ofta är fisken stor och fet med långt högre snittvikt än i belyktade storlaxälvar, som exempelvis norska Alta och Tana. Nystigen och blank är den också ordentligt stridbar, vilket ger oförglömliga spöfajter. Det är alltså hög tid att ställa kosan mot dessa vattendrag och ta del av den svenska "laxbonanzan", så länge den nu håller i sig Varför inte göra som en del riktigt inbitna laxfiskare gör - nämligen att följa laxen? Starta i syd och avsluta säsongen i norr.

Koncentrerad. När som helst kan spötoppen böja sig.

  Många produktiva vatten

  Även om några av älvarna i södra Sverige har riktigt tidig stigning av lax, redan i mars och april, kan man räkna maj som den egentliga starten för fiske efter nystigen blanklax. Då tar exempelvis fisket i berömda Mörrum rejäl fart. För västkustens del är de mest produktiva vattnen denna tid Ätran och Lagan samt i viss mån även jokern, Rönne å. Längre norröver har Torne, Kalix, Skellefte och Byske älvar haft några riktiga kanonsäsonger under senare år. Fisket kommer normalt igång någon månad senare, mycket beroende på hur tuff vinter man haft. Bäst är att passa tid en efter det att vårfloden lagt sig och då älven stabiliserat sig. I mina småländska hemtrakter infaller det ungefär när kabbelekorna blommar för fullt, ekarna börjar grönska och morkullorna parningsflyger. Det stämmer tämligen väl varje säsong även om jag något år fått lax i Emån redan runt den första maj.

  I början av säsongen är laxen stor och kampvillig och bjuder fiskaren fantastiska fajter när den väl biter. Bland flugorna vill jag speciellt framhålla den fina Em-silver som givit mig och andra fiskare flera fina laxar. Har man inget flugspö kan man naturligtvis också "flugfiska" med vanlig spinnutrustning. Metoden kallas fattigmansfluga eller spinnfluga. Man apterar ett blysänke på en decimeterlång tafs, cirka två meter framför flugan. Använd gärna ett vanligt tvåvägslekande och inte för mycket bly. Kasta snett nedströms och låt flugan svepa runt strömmen med hög spöföring, för bästa känsel och kontroll.

Emån. Ett av många svenska laxvatten.

  Tacklet ska inte ha för mycket bly, så att det landar med ett störande plask och sedan studsar på botten. Nej, det ska istället fiska i "halva" vattnet, ungefär som flugfiskaren strävar efter. Allt enligt "inside information" från några av Mörrumsåns rutinerade spinnflugefiskare, som framgångsrikt fiskar mycket lätt. Ett tips är att starta med sex till åtta gram bly och varför inte med en Em-Silver på tafsen?

  Mönsterbeskrivning: Laxflugan Em-silver

Krok: 2 - 3/0
Bindtråd: Svart
Tag: Oval guldtinsel, nr 14
Tail: Topping guldfasan
Butt: Struts, svart
Body: Struts, svart Flat silvertinsel, nr 6-7
Ribs: Oval silveltinsel, nr 14. Fortsätt linda tinsel från tagen
Throat: Tupphackel, blått
Wings: Undervinge: Orange hackel, "back to back", utanpå hacklen påfågelherl. Huvudvinge: Smala sektioner av grön svan
Cheeks: Jungle cock, kungsfiskare
Head: Svart.

Av Pelle Klippinge 1999 ©

Besök gärna Pelle Klippinge/Spey Cast.