Plumeaux
Av Gunnar Johnson

Plumeaux betyder ungefär "dammvippor" och jag föredrar att tala om dem i pluralis, eftersom de tillhör en hel grupp franska flugor, vilka sedan kan bindas i olika material- och färgkombinationer.

  Genom vår starka förankring i den engelska och amerikanska flugbindningstraditionen glömmer vi lätt bort att det finns gamla, klassiska flugmönster också på den europeiska kontinenten. En del av dem är till och med mer ursprungliga och liknar mer våra allra äldsta dunkrokar, än de flugor vi idag uppfattar som "klassiskt" engelska. En naturlig orsak till denna slagsida är den rika engelska flugfiskelitteraturen, som givit flugfisket på de brittiska öarna en så framskjuten position, samtidigt som vi här i Sverige genom skolan lärt oss betrakta engelskan som vårt viktigaste utländska språk, medan betydligt färre elever lär sig tyska, franska eller spanska. Det finns alltså en hel del europeisk litteratur som flugfiskaren i gemen är utestängd ifrån.

  För några år sedan illustrerade jag ett par franska fiskeböcker och kom då i kontakt med flugmönster, som till sin karaktär är mycket ursprungliga, men som ännu är i allra högsta grad levande och används allmänt av franska flugfiskare. Jag fastnade framför allt för några av dessa flugor eller rättare sagt flugtyper, och en av dem ska vi se närmare på i denna artikel.

  Det är en flugtyp, som i Frankrike går under namnet Plumeau. Men oftast talar man om den i pluralis - Plumeaux eftersom det är en hel grupp av flugor i olika material- och färgkombinationer men med ett gemensamt drag - de är alla försedda med ett stort fronthackel av vattrad gräsandsfjäder eller krickfjäder - oftast färgad i gul nyans.

  Flugtypen har ursprungligen imiterat en stor Ephemera danica, men fiskas numera allmänt under hela säsongen - både vått och torrt. En så här stor och buskig fluga brukar vara en utmärkt "fiskfinnare". Det känner vi till av egna erfarenheter, även om de flesta av oss vanligen provar med en stor och buskig hackeltorrfluga istället.

  Plumeaux binds på en stor öringkrok, ända upp till nummer 6, och stjärten består oftast av några fibrer från fasantuppens stjärtfjäder. Kroppen kan också bestå av fasantuppsfibrer, gärna ribbade med gult silke, men är oftast dubbad med gul ull och ribbad med brun tråd eller silvertråd. Jag har även sett PIumeaux medkropp av raffia.

  Normalt förser fransmännen dessa flugor med ett kort tupphackel lindat som ett stödhackel över flugans främre kroppsparti. Det hjälper till att hålla ut det stora mallardhacklet från kroppen. Fronthacklet görs alltså oftast av gråvattrad fjäder från gräsandsdraken, som färgats lätt gul som på de flesta gamla Green Drake mönster. För att göra fjädern lättare att hantera, kan man riva av fibrerna på ena sidan av mittstammen. Alternativt viker man samtliga fibrer, så att de pekar åt samma sida. Fjäderskaftet blir också mjukare och lättare att linda, om man först lägger fjädern en stund i ljummet vatten.

  Du kan fiska dina Plumeaux både vått och torrt - men allra roligast är de att fiska med när de stora Ephemerorna finns på vattnet. Det är visserligen en mycket kort tid på säsongen nu i juni månad, men dina Plumeaux-flugor behöver för den skull inte ligga obrukade resten av året. Använd dem gärna för att locka upp fisk med. Stora flugor brukar vara utmärkta till det. När fisken sedan visat sig, kan du med fördel byta till en något mindre fluga för att också locka den att verkligen hugga. Men då har din Plumeaux hjälp till att visa var fisken står - en fisk, som du annars kanske skulle ha gått förbi...

Text och teckningar av Gunnar Johnson 1991 ©