Bindtipsen för
rätt flugdesign
Av Anders Isberg
Det går att
med ganska små medel höja kvaliteten på dina flugor. Anders
visar en del knep som du kan ha nytta av vid bindstädet.
Ibland
har man en favoritfluga. En sån där som man får fisk på. Men, så
tappar man den och ska ta nästa av samma sort i asken. Men den
har inte det rätta utseendet, eller så tycks hacklet spreta år
fel håll eller vingen ligga lite dumt. Man får helt enkelt inte
rätta tron på den. Det är de små detaljerna som får oss att tro
på en fluga.
Det rätta utseendet är
svårt att definiera, det är personligt. Men goda fiskeflugor
vill man gärna återskapa, man vill hitta det rätta utseendet
igen. En fluga, ett mönster, är egentligen ett litet stycke
design, en viss styling. Stylingen av material och mängder. Men
lika viktigt är bindmetoderna för att få fram likadana flugor
gång på gång.
Det krävs medvetna val
av material och bindmetoder, och det hela kan bli rätt pyssligt
om man ska få det precis lika. Vi möter olika tjocka
hackelstammar, olika fibertäthet, längder, hårtjocklekar,
krusighet, hållbarheter och så vidare.
Men om vi struntar i
det, och istället riktar in oss på att få det ungefär lika så
kan träning med några få enkla och bra bindmetoder tillsammans
med metoder för att måtta, hjälpa oss ganska långt på vägen.
Stylingen får vi på köpet.
Hackel i olika
prepareringar för olika bindmetoder
Hackel
Här är hacklet lindat på
olika sätt. Dubblat hackel och krysslindning. De bindmetoder och
principer jag beskriver nedan är i huvudsak hämtade från förr.
Gunnar Johnsons teckningar, Tomas Olson och Sven-Olov Hård har
varit några av mina bindförebilder. Gemensamt för tekniken är
enkelhet, hållbarhet och att de tillåter materialet att både
exponeras och arbeta så bra som möjligt. Och det är det vi vill
ha! Metoderna kan användas på de flesta fiskeflugor från öring-
och regnbågsflugor till lax- och havsöringsflugor.
Dubblat hackel kallas
ett som lindas som kropps- eller fronthackel och där
sidofibrerna är vikta bakåt åt samma håll. När det lindas som
kroppshackel binds det in i sin spets en bit bak på flugkroppen
och kan lindas för sig självt eller parallellt bredvid en
ribbing som lindas före längs flugkroppen, bakifrån och framåt
mot flughuvudet. När det lindas som fronthackel prepareras det
på ett särskilt sätt (se bild) binds in och fibrerna stryks
parallellt bakåt för varje varv som lindas. Metoden som sådan
bygger på att fjädern binds in i sin spets medan man håller i
fjäderns rot med en hackeltång eller för hand, och fjädern
lindas bakifrån och fram.
Helst bör man inte binda
in den allra längst ut i spetsen utan trimma ner den en liten
bit, eftersom fjädrar är tunnast och mest sköra i sina spetsar.
Jag trimmar
fronthackelfjädrarna så att den gräns där den allra nedersta
fluffiga delen övergår till att bli styvare. Kraftigare
sidofibrer får bilda hacklets sista och främsta varv, vilket
avspeglas i ett kraftigare framparti och en snyggare styling.
Före eller samtidigt som man lindar det dubblade hacklet kan man
stryka sidofibrerna så att de står vinkelrätt mot hackelstammen.
Det blir då lättare att kunna stryka dem parallellt bakåt i takt
med att hacklet lindas.
All beskriven
teknik kan användas på alla typer av flugor,
stora som små
Krysslindning kallas ett
hackel där man inte bryr sig om att stryka fibrerna parallellt
bakåt, de brukar lägga sig så av sig självt. I detta fall är det
omvänt mot det dubblade hacklet. Istället för att binda in
hacklet i spetsändan och linda det framåt mot huvudet, så binder
man in rotändan och lindar det bakåt. Om mönstret anger att man
ska ha fronthackel också, för till exempel lax/havsöringsflugor
och liknande, så ska man tänka på att lämna cirka två millimeter
vid planeringen av var hacklet skall bindas in. Krysslindade
hackel brukar jag bara ha som kroppshackel eller som torrfluge-
och flymfhackel. Lindar jag hackel för torrfluga och flymf blir
det förstås tätare mellan varven bakåt än vid ett kroppshackel
för en havsöringsfluga. Men principen är samma. För torrfluga
kan jag också i och för sig tänka mig att binda in hacklet i
roten och linda det framåt, men den metoden gäller för mig
enbart för vissa torrflugor.
Oavsett om kroppshacklet
är lindat som krysslindat eller dubblat får fronthacklet, om
mönstret föreskriver det, rollen att täcka inbindningen av
kroppsribben. I likhet med att jag trimmar fronthacklet så att
de längsta och kraftigaste fibrerna är längst fram på sista
varvet, så brukar jag trimma hackel för krysslindning så att jag
bara tar bort det nedersta fluffet tills att det möter de
kraftigare fibrerna. Tillsammans med det dubblade fronthacklet
ger det ett kraftigare fram parti och en snyggare styling. I
fallet torrfluga rensar jag nedifrån till dess att sidofibrerna
är så rena som möjligt från ludd.
Måtta och mäta
Kraftiga, täta fjädrar ger ett
kraftigt tätt kropps- och fronthackle på flugan och tunna
fjädrar ger ett glest. Men genom att styra antalet varv som
lindas kan man kompensera åt båda hållen. Om man vill ha ett
glest resultat, men har täta fjädrar, så lindar man få varv.
Ibland anger mönstret att man ska linda ett hackel från till
exempel andra varvet bakifrån, för att det ska bli rätt mängd
och styling. I de fallen får man syfta och försöka beräkna var
de olika ribbingvarven kommer att hamna. Jag ribbar normalt i
udda antal varv, 3,5,7, sällan mer, oftast 5 varv. Och om jag
ska ribba i 5 varv hamnar det 3:e varvet mitt på flugkroppen,
det underlättar att veta om jag ska binda in ett dubblat hackel
från till exempel andra varvet, eller kanske det tredje. Ska det
vara ett krysslindat hackel så syftar jag om jag ska sluta med
hacklet efter halva kroppen eller 2/3 bakåt. Jag behöver sällan
bli mer noggrann.
Ribbens grovlek varierar
jag efter storleken på flugkroppen. Lång flugkropp-grov ribb,
kort flugkropp-smal ribb. Rätt längd på hacklet beror på
flugkroppens tjocklek och fibrernas täthet och vad mönstret
säger. Men om jag binder ett kroppshackel till en
havsöringsfluga, till exempel en Thunder&Lightning, och vill att
hacklet är av "normal" gleshet och ska täcka från/till andra
ribbvarvet bakifrån, så brukar jag måtta ett hackel som är 1,5
ggr kroppslängden. Om kroppen blir tjockare går det åt mer
hackel, men man binder då samtidigt in fler fibrer, vilket gör
att man kanske ska ha glesare varv. Binder jag ett motsvarande
hackel på tub kanske det behövs två ggr kroppslängden får att
hacklet ska räcka. Om hacklet visar sig bli för kort blir det
bekymmer och man måste göra om. Blir det får långt kan man
alltid korta av. Lättast är att korta ett krysslindat
kroppshackel, eller torrflugehackel som är får långt.
Fr.v. Garry
Koppartub, Thunder & Lightning, Mickey Finn
Vingar
En hårvinge kan bindas
in på olika sätt. Jag visar här ett sätt som jag använder med
några varianter. Oavsett vilken metod jag väljer brukar jag
alltid binda in vingen i flera sektioner där den understa är
kortast och den översta längst. På samma sätt band man förr in
fjädervingar på laxflugor. Jag gör likadant även om hela vingen
har samma färg. När vi nu binder på samma sätt med hårvinge får
vi som resultat att den rör sig livligare i vattnet och inte
lika lätt trasslar in sig i kroken som den skulle om varje
hårbunt var lika lång.
Förskjutningen av varje
ny hårbunt gör jag 5-10 millimeter, annars tycker jag effekten
uteblir. Ju längre vinge desto större förskjutning. En
vingprofil byggd så här och som har en markerad droppform,
kortast under och längst över, har en tendens till att röra sig
bra i en simliknande rörelse. Men det är förutsatt att
vingmaterialet är hyfsat mjukt och att vingen totalt sett håller
viss längd. Men även om man bygger flugan med mindre
förskjutning får en sådan fluga bra rörelse av vingen i vattnet.
Det ena sättet är att
jag lägger varje ny bunt precis ovanpå den förra, på så sätt kan
man exponera färgerna i en vinge från sidan på ett mycket
tydligt sätt, vilket kan vara bra för mönster där man har stor
skillnad i kontrast eller färg mellan valt hårmaterial, till
exempel Mickey Finn, Garry, med fler. För lax- och
havsöringsflugor kan denna metod snarast jämföras med built wing
på laxflugebindarmanér. Om man vill binda motsvarande mixed wing
kan man blanda små hårbuntar i olika färger med varandra, hålla
hårt i hårrötterna och kamma ut dem med en kam, och därefter
binda in dem i olika långa buntar på varandra. Här hjälper stark
tråd, vax och hårda bindtrådsvarv till att få det rätt.
Hårbunten är byggd på höjden.
Variant
Det andra sättet är
något jag grejat med själv under många år och är en liten
variant av de båda ovanstående metoderna, där jag täcker varje
föregående hårbunt med nästa. Sett framifrån ligger då den
understa bunten längst ned i mitten, med varje ny bunt som en
tunn krans i en halvbåge från kant till kant ovanpå. Det är mest
en variant på den metod jag nämnde överst, och det kan ge fin
effekt sett snett underifrån, såsom fisken ser den. Färgerna ser
då lite tonade ut från sidan och underifrån. För att styra varje
hårbunts placering och grad av täckning på kroken eller tuben
använder jag tumnageln att sprida med. Eller båda händernas
tumme och pekfinger på ömse sidor om inbindningspunkten så att
jag kan dra hårbunten försiktigt åt önskat håll. Därefter lägger
jag hårda, välvaxade, låsvarv. Denna typ av vinge blir bredare
och plattare än de föregående.
Bild 1-3
visar krysslindat fronthackel
Bild 4 - 6 dubblat kroppshackel
Bild 7 dubblat fronthackel
Bild 8 och 9 bindteknik hårbuntar
1. Hacklet binds in på
högkant med bindtrådsvarven lagda korsvis över stammen i en
åtta-liknande rörelse. Överskjutande rotända trimmas ned till
max halva kroppslängden och binds in bakåt. Det spar trådvarv
framme vid huvudet och bidrar till snyggare tapering av kroppen.
2. Hacklet lindas ett
varv på plats och t.ex två glesa varv bakåt till ca mitten av
flugkroppen där man håller hacklet väl sträckt, medan man lindar
guldtinslet först ett-två varv på ren flugkropp innan man börjar
kryssa igenom hacklet så att t.ex tredje varvet av tinsel hamnar
på mitten av flugkroppen och det femte precis vid den punkt där
hacklet började lindas där det fästs in.
3. Bind in ett
preparerat fronthackle och linda det dubblat, dvs stryk fibrerna
parallellt bakåt med handen för varje varv. Se till att lämna
plats för kommande vingar plus att det också finns plats för en
styrande knut.
4. Bind in ett hackel
preparerat för att lindas som dubblat kroppshackel som bilden
visar vid en punkt strax bakom mitten av flugkroppen, Det kan då
lindas från 2:a varvet längs med ribben, Detta görs innan kropps
materialet lindas på.
5. Linda
kroppsmaterialet, i detta fall floss som lindas bakåt och fram
igen, där det fästs in. Därefter lindas ribben i glesa varv så
att det andra varvet hamnar strax framför där hacklet är infäst
och det tredje ungefär på mitten av flugkroppen och det femte
vid den punkt där kroppshacklet kommer att fästas in. Se bilden.
Linda till sist in kroppshacklet som dubblat, stryk fibrerna
parallellt bakåt för varje varv och följ ribben med
hackelstammen placerad precis bakom. Framme vid den punkt där
hacklet skall fästas in kan man lägga ett extra varv om så
önskas.
6. Linda ett fronthackle
på dubblat hacklevis, i detta fall blå Pärlhöna
7. När jag fäster
fronthackle som skall dubblas så kan en extra försäkring för
hållbarheten vara att först med några hårda varv binda in
hacklet och därefter vika bak överskottet och lägga några varv
igen. Kroppshacklet är ett någorlunda glest krysslindat hackel.
8. När vingen binds in i
sektioner som gradvis ökar i längd så kan man tex börja med
några strån flashdubbing som binds in på mitten, viks över binds
in igen och trimmas ned. Därefter tar första hårbunten bredvid.
En princip att följa kan vara ljusast material underst och
mörkast överst. Efter varje bunt kan man förslagsvis addera
några strån flashdubbing eller Angel hair.
9. När nästa bunt läggs
på lägger man först några få låsvarv och styr därefter hårbunten
så att den täcker den föregående på sidorna. En ny liten omgång
av flashdubbing eller Angel hair kan adderas. I detta exempel,
som är min egen Garry-variant, avslutar jag med en tredje bunt
svart hår, som får bli det längsta, och allra överst påfågelherl
som jag låter sträcka ännu lite längre än det svarta håret. Jag
lägger vänster och högersidor av påfågelherlen från en stor
stjärtfjäder, men så krånglig behöver man inte vara. Viktigare
däremot för att hela ekipaget skall se bra ut och röra sig bra i
vattnet är att varje bunt material i sig är taperad , även
påfågelherlen
Av Anders Isberg
2001© |