Sätt skarvar i system
Av Henrik Larsson

Det är detaljerna som många gånger avgör om fisket blir lyckat. Hur många gånger har man inte irriterats över en klumpig knut som fastnar? Henrik tipsar om hur du slipper irriterande knutar.

  Den gamla traditionella knuten var länge lösningen på att skarva ihop linor, tafsar och backing. I dag är det huvudsakligen olika system med öglor som gäller. Utvecklingen är ganska naturlig då öglorna erbjuder flera fördelar, framför allt är det ett väldigt enkelt sätt att byta ut ett linmaterial mot ett annat. De flätade nylonlinorna med ett hålrum i mitten fungerar utmärkt för olika typer av ögleskarvar och kan ge väldigt smidiga övergångar mellan ögla och lina.

  Öglor är till exempel mycket användbara i ändarna på vanliga DT- och WF-linor, men störst fördel har nog öglan när det gäller shooting head-linor, även kallade shooting taper (ST). De består av en klump (halv DT-lina) som kapas till för att exakt passa det aktuella spöet och förses med en tunn skjutlina.

  Att ST-linans skarvar är smidiga och löper lätt i ringarna är en förutsättning för att den typen av linor ska bli njutbara att fiska med. Har man dock fått dem att fungera har man linor som täcker många situationer där man snabbt kan byta mellan olika klumpar.

  Största fördelen med ett klumpsystem med öglor är att man snabbt kan byta mellan olika sjunkhastigheter på klumpen, samt har bra och effektiva kastegenskaper.

  Det är också relativt billigt då samma rulle och skjutlina kan användas för olika klumpar samt att en klump i sig inte är lika dyr som en hel lina. De klumpar som ej används förvarar man bäst på lösa spolar. Om man på skjutlinan har en ögla tillräckligt stor så att spolarna kan träs igenom, kommer linbytena att underlättas betydligt eftersom man slipper dra igenom hela klumpen genom den lilla öglan.

  Denna stora ögla (12-15 cm lång) tillverkar man av flätad nylon precis som en vanlig liten flätögla. Den fästes också till skjutlinan på precis samma sätt.

  Att ha öglor på de ställen där man tidigare gjorde olika former av knutar gör att man vinner flera viktiga saker. Det första är att när du väl gjort öglorna kommer du nästa gång inte behöva klippa och göra om en knut, utan kan bara koppla öglorna i varandra. Det andra är att öglekopplingarna alltid blir smidiga, vilket minimerar risken att de hugger fast i spöringarna när de absolut inte får göra det. Det tredje är att styrkan i en öglekoppling i de flesta fall blir starkare än någon form av knut. Den enda egentliga nackdelen är att öglan drar upp rejäla spår i ytan på blankvatten.

  Det finns en rad olika typer av öglor får olika tillfällen. Generellt kan man säga att de som tar längre tid att göra även blir smidigare och löper lättare. Om det sedan har någon betydelse vid praktiskt fiske är det upp till var och en att avgöra.

  Moment 1

Hur man skalar fluglinan med hjälp av en bit dubbelvikt nylonlina.

Skala av fluglinans coating

Som vi snart ska se är det en sak som är gemensam med flera av öglorna, man skalar av ytterhöljet, coatingen, på fluglinan. Det är ett av de viktigaste momenten, att lära sig att skapa smidiga övergångar, att man har tunna material att jobba med som inte "bygger" för mycket. Det överlägset bästa sättet att skala coatingen går till på följande sätt och man förbluffas faktiskt över hur lätt det går. Tag en bit cirka 0,35 mm nylonlina, dubbelvik den och göra en löpögla som träs 4-8 centimeter upp på fluglinan. När man sedan "tightar upp" öglan runt linan och drar kommer plasten att följa med och kärnan kommer fram i ett nafs. Det går snabbt och risken att skada kärnan är obefintlig. Eventuellt kan man behöva göra denna procedur i två etapper beroende på vilken typ av fluglina man skalar.

  Moment 2

Egna flätöglor tillverkas genom att man bränner, rullar en spets, sticker in i sig själv och snabblimmar

Göra egna flätöglor

Dessa öglor finns att köpa färdiga i varje välsorterad sportfiskebutik, ofta i förpackning om tre stycken. Genomgående för de färdigköpta är att de är ganska klumpiga och onödigt långa. Att göra dem själv är ingen match och man utgår då från flätad nylon på spole. Änden bränns med tändare en kort stund och rullas sedan snabbt mellan fingrarna så att det bildas en spets. Spetsen förs sedan in mellan fibrerna tillbaka in i sig själv. Öglan ska bli max 1 centimeter lång och "insticket" behöver inte vara mer än 1,5-2 centimeter, möjligen något längre för laxöglorna. Insticket säkras med en liten droppe snabblim.

  Moment 3

Från vänster: överhandsögla, Perfection Loop, lindad ögla samt fabrikstillverkad ögla på sjunktafs

Göra öglan i tafsens grovände

Generellt sett kan man säga att om du köper någon form av poly- eller flättafs har dessa redan en fabrikstillverkad ögla i grovänden. Det är med andra ord bara att koppla i, egentaperade nylon tafsar kan du förse med en ögla som på SlickShooter/Flatbeam. (Se avsnitt längre fram)

  Moment 4

Överst: onödigt lång flätögla med rörlås. Mitten: kort och smidig ögla med nålknut istället för rör. Underst: fast övergång med nålknut direkt i fluglinan.

Främre spetsen på fluglinan/klumpen

Här väljer man lämpligen den vanliga flätöglan som mer eller mindre börjar bli standard bland dagens flugfiskare, som ett flexibelt system för att kunna byta mellan olika tafsar.

När man köper färdiga öglor får man med en liten bit slang som skall föras upp får att säkra och låsa den fransiga änden av flätan. Ett bättre alternativ är att byta ut detta rörlås mot en nålknut av 0,20 millimeters nylon som säkras med snabblim. Man behöver heller inte trä upp flätan speciellt långt på fluglinan, 3-4 centimeter är fullt tillräckligt för lättare linklasser, laxfiskare bör öka på med några centimeter. De andra, mjukare, ögletyperna som beskrivs längre fram är inte lika lämpliga här, då vi vill ha lite "styrning" mellan fluglina och tafs.

Många kanske har ett lätt spö enbart för finfiske och torrflugefiske där man ej har behov av att byta tafs. Jag vill då rekommendera det gamla beprövade sättet att fästa tafsen direkt i fluglinan med en nålknut som ger en fantastiskt fin övergång som inte stör ens den mest delikata presentation.

  Moment 5

Överst: lindad ögla. Underst: överhandsögla, båda med skalad kärna

Bakänden av klumpen (shooting head)

Denna skarv är den som hela tiden far genom ringarna vilket gör att den bör vara tip-top för att det skall fungera bra. Vi har två varianter att välja på, en snabb och en som tar längre tid.

A) Lindad ögla

Att linda en ögla ger de smidigaste och finaste skarvarna, även om de tar lite tid att färdigställa. Fluglinan skalas cirka 5-6 centimeter. Änden fransas upp med nål på en längd av cirka 2 centimeter. Kärnan dubbelviks och flugbindningstråden lindas i hårda, täta varv cirka 1,5 centimeter närmast stället där coatingen börjar. När detta är klart sprids de uppfransade fibrerna jämt runt kärnan, viks tillbaka och bindtråden lindas nu över det hela med så mycket tryck man kan åstadkomma. Gå med tråden hela vägen upp mot coatingen för att skapa en jämn och fin övergång mellan coating och lindning. När allt är klart avslutas det hela med en whip-finish och tråden klipps av. För att få det hela starkt läggs snabblim på i två omgångar. Den första får suga in och säkra hela lindningen och den andra skapar en hård yta som skyddar mot slitage. Alternativt kan man lägga på andra lagret med StormSure, men det har betydligt längre torktid. Knepet för att linda på ett smidigt sätt går ut på att hålla öglan i ena handen och fluglinan i den andra samtidigt som man "svingar" runt trådrullehållaren.

B) Knuten ögla /överhandsögla

Den snabbaste varianten som ändå gör en stark och smidig ögla som fungerar bra för praktiskt fiske. Fluglinan skalas på 7-8 centimeter. Kärnan dubbelviks och man gör en vanlig överhandsknut för att skapa en ögla. Hemligheten med att få knuten så smidig som möjligt ligger i att inte korsa något varv inbördes i själva knuten. Linvarven ska hela tiden ligga bredvid varandra, annars blir knuten knölig. Knuten dras sedan åt ordentligt, änden klipps av och knuten säkras med lite snabblim. Försök få knuten så nära coatingen som möjligt. Vill man kan man även jämna till knuten och övergången med StormSure.

  Moment 6

Överst: lång flätögla. Mitten: liten ögla på flätad skjutlina. Underst: lindad ögla kompletterad med nålknutar på FlatBeam

Framänden på skjutlinan

Man kan säga att det finns tre vanliga typer av skjutlinor: 1. Tunn, jämntjock skjutlina med fluglinecoatning 2. Flätad nylonskjutlina med kärna (t.ex. Power-shoot) 3. Homogen, flat nylonskjutlina (SlickShooter, FlatBeam m.fl.).

Den flätade skjutlinan är busenkel att göra ögla på. Då den som namnet antyder är flätad så tar man bara bort en decimeter av kärnan och gör en ögla som vanligt: bränn, rulla en spets, stick in och snabblimma. Laxfiskare använder sig gärna av homogen, flat nylonlina som bland annat säljs under namnen FlatBeam och SlickShooter. De är slitstarka och med sin glatta yta ger de även bra kastlängder. Höga krav på hållfasthet gör att många laxfiskare gör en ögla direkt i skjutlinan, till exempel Perfection Loop (se bild 8-12). Det ger en stark ögla som används av många, men den skapar ett visst rassel i öglorna eftersom den är rätt stor. Vissa fiskare ruggar upp ytan på sin SlickShooter och förser den sedan med en flätögla. Arrangemanget håller bra, men man måste vara mycket noggrann för att flätan inte ska börja glida på det glatta materialet. En variant jag själv har använt mig av är en ögla där skjutlinan viks dubbel cirka 7-8 centimeter. Ytorna ruggas försiktigt upp med fint sandpapper och görs lite ojämna med hjälp aven tång. Det dubbelvikta partiet förses med 3 nålknutar av 0.25 millimeters nylon och däremellan lindas spönylon. Allt avslutas med ett par lager snabblim.

  Moment 7

Hur man gör en nålknut.

Knuten mellan fluglina och backing

Här ska man på något sätt skarva ihop backingen med bakänden på fluglinan eller skjutlinan. Tidigare var det vanligast att man gjorde en nålknut som blev en stark och smidig övergång som man dock var tvungen att klippa sönder om man ville byta lina. Därför skulle jag vilja föreslå att man istället skalar fluglinan och gör en knuten ögla. (se bild moment 5) Den går snabbt att göra och löper bra genom ringarna om storöringen skulle börja tulla på backingen. På backingen gör vi en ögla på samma sätt, överhandsknut på dubbelvikt lina, men denna gör vi betydligt större, cirka 12-15 centimeter lång. Detta för att man vid framtida byte av fluglina ska kunna trä rullen eller spolen genom denna stora ögla och slippa dra igenom hela fluglinan.

  Verktyg och material

• De verktyg man bör plocka fram till sin egen ögleverkstad är följande:
• En bit 0,35 mm nylonlina att skala med. 0,20-0.25 mm nylon för nålknutar.
• Flätad nylon till öglor (20-25 lbs till öringfiske och 30-40 lbs för laxlinor).
• Snabblim att fästa och säkra med. StormSure, eller liknande gummilim, för att jämna till skarvar och övergångar.
• Grov nål för nålknutar.
• Linklippare, tändare, trådrullehållare och tråd.

  Perfection Loop

Den lösa änden lägges bakom den stående parten.

Med den lösa änden göres en mindre ögla göres framför den större och den lösa änden skall sedan gå bakom den stående parten.

Den lösa änden skall endast läggas mellan de båda öglorna, ej stickas in någonstans.

Med hjälp av andra handen fiskas den lilla öglan upp genom den stora.

Knuten dras åt ordentligt och den lösa änden kapas så nära det går. Kan även säkras med en liten droppe snabblim.

Ordlista:

• Coating – Fluglinans ytterhölje Klump – En dubbeltaperad lina (DT-lina) som är kapad på mitten
• Skjutlina – En tunnare lina med syfte att ”skjuta ut” huvudlinan lätt och snabbt, finns i flera olika varianter.
• Snabblim – En speciell limtyp som verkar nästan omedelbart
• Gummilim – Ett långsamt verkande lim som du kan forma med fingrarna under tiden det stelnar

Av Henrik Larsson 2001 ©
Henriks hemsida http://www.fiskebild.se