Cornelis Hollestein

Den flugbindande Holländaren
Av Rolf Ahlkvist 2001

Trots att Holland knappast är känt som någon stor flugfiskenation har de en stark tradition av duktiga och innovativa flugbindare. En av dem är Cornelis Hollestein. Rolf mötte 2001 denna entusiastiske mannen med de flinka fingrarna.

  Jag sitter i ett litet blått hus i Forshaga, Värmland, och lyssnar till en gudabenådad berättare. Det är en fin försommardag med ulliga molntappar på en himmel av blåaste blått. Morgonens vind har nästan dött ut och björkarna utanför knuten står orörliga med skyar av nyutspruckna löv i grenverken. Ett stenkast bort glittrar Forshagaforsen, bred och kraftfull, med blanka stryk över vattenslipade stenrevlar. Medan solen långsamt vandrar från fönster till fönster glider en historia över i nästa. Nyss var det ett dramatiskt björnmöte vid en brusande sibirisk ishavsälv, och nu är vi plötsligt mitt i ett dallrande hett Sahara på jakt efter ett öringvatten som likt en hägring ständigt tycks förflytta sig mot horisonten. Kaffet har för länge sedan kallnat, bortglömt i flödet av historier. Berättaren är Cornelis Hollestein från Holland, som numera är bosatt i Sverige.

Jag har mött honom då och då genom åren, växlat några ord. De första gångerna uttryckte han sig av praktiska skäl helst på engelska, men mycket snart kastade han sig över svenska språket och gjorde det till sitt eget. Resultatet blev en förbluffande ordrik och varierad svenska garnerad med målande uttryck och träffande liknelser. Kort sagt, alla de konstgrepp en god berättare bör ha i sin arsenal

Jag makar mig tillrätta i stolen medan ökenäventyret utvecklar sig. Landet är Marocko, och situationen 14 dagars semester under i Afrikas sol tillsammans med flickvännen.

Allt är upplagt för lata dagar på stranden när ett vagt rykte når Cornelis öron. Varifrån ryktet härstammar är osäkert, men det handlar om klara strömmar och blanka öringar i hjärtat av de legendomsusade Atlasbergen. Cornelis upplever en kortvarig intressekonflikt, men utgången är given. Naturligtvis gav de sig iväg, flickvännens också, för att leta efter öringströmmarna.

Så där kan han hålla på. Berättelserna bara fortsätter att forsa ut ur hans mun, precis som älvbruset en bit bort. Men det är inte som historieberättare Cornelis Hollestein i första hand är intressant i detta sammanhang. Han är en mycket kunnig flugbindare med stor kunskap om livet på och under vattenytan.

Cornelis föddes i den livliga hamnstaden Rotterdam på Nordsjökusten, och visade redan tidigt en stark fascination för det krypande, grävande och simmande livet under vattnet, fisk såväl som insekter. Inte oväntat kanske, eftersom Holland är ett land genombrutet av tusentals diken, kanaler och flera stora floder. Föräldrarna uppmuntrade barnens intressen på bästa sätt, och det var därför naturligt att när systrarna fick sina första balettskor skulle sonen ha ett par rejäla gummistövlar och ett fiskespö. Han fångade snart sin första stora gädda och fisket skulle komma att styra hans vägval i livet även fortsättningsvis.

Bland annat studerade han biologi vid högskolan i Utrecht och blev senare antagen till det holländska jordbruksministeriet för att planera för uppvandring av lax i de inhemska vattendragen. I det sammanhanget fick han höra talas om Laxfond Vänern och reste till Värmland för att studera projektet. Det var hans första besök i Sverige, men under de följande åren blev det åtskilliga visiter och slutligen stannade han för gott.

- Att fiska är nödvändigt, säger Cornelis, problemet är bara att det så ofta kolliderar med andra sociala funktioner.

Och en hel del kast har det blivit. Efter en stunds räknande på fingrarna kommer vi fram till att han svingat sitt spö i 15 länder och fångat ungefär 40 olika fiskarter, allt från abborre och mört till barracuda och dorado.

Eftersom dagen fortfarande är ung och inga sociala åtaganden för tillfället är i sikte, föreslår Cornelis ett par timmars laxfiske i forsen. Snart är vi på väg ner till vindskyddet och den lilla båtlänningen. När vi lastar i båten berättar Cornelis om sitt förhållande till just laxen.

En blanking i Klarälven har gett flugan godkänt betyg.

- Laxfiske förblev länge ett mysterium för mig. Särskilt irriterade det mig att det inte tycktes bygga på någon slags logik. Fortfarande, efter många års fiskande, är det mycket i laxens beteende som jag inte begriper, och fullärd blir jag aldrig.

Ute på vattnet ror vi snett över strömmen och ankrar upp mitt i forsen med Tetra Pacs betongbunker i fonden. Vi har redan sett ett par laxar flagga med ryggfenorna ute i suget och har goda förhoppningar. Cornelis har tacklat sitt tvåhandsspö och gjort sina första kast. Vi följer den stripande hårvingeflugan medblicken när den gång på gång sveper över blanknacken, och plötsligt vänder en lax upp sin silvriga bredsida och linan stramar till. Fisken är välkrokad och en stund senare kan Cornelis taila den och hålla upp den för en bild. Laxen är liten, drygt tre kilo, och får gå tillbaka. Det går en kvart innan nästa lax krokar på. Den är betydligt större och lägger en rejäl tyngd i spöet när den i expressfart sätter av nedströms. Strax nedanför den närmaste stenreveln tvärar den av och går loss. Spänningen släpper och vi ror iland för en kopp kaffe ur termosen. För mig är dagen slut, men Cornelis har inte gett upp och bestämmer sig för ytterligare någon timmes fiske. Senare på kvällen ringer jag upp honom. Jodå, det blev en lax till. 7,4 kilo och blank som en silverslant.

Nedströms TetraPacfabriken i Forshaga är det stundtals tätt med fisk. En plats där Core kan prova sina alster från flugbindarstädet.

Holland har av tradition många duktiga och innovativa flugbindare, märkligt kan tyckas i ett land Som knappast är känt för sina laxar och öringar.

- Jag band mina första flugor som 15-åring, berättar Cornelis. Min morfar höll en samling höns och därifrån fick jag mitt material. En sönderläst Orviskatalog gav mig idéer till olika flugmönster, och som stolt ägare till ett nyinköpt flugspö gav jag mig ut för att försöka överlista det lokala fiskbeståndet. Jag fiskade sarv på torrfluga och abborre, mört, braxen och sutare på nymf.

- Redan tidigt hade jag klart för mig betydelsen av inte bara flugans utseende, utan framför allt dess rörelse. En flicksländenymf behöver exempelvis inte vara en exakt kopia av den naturliga förebilden, men den måste ha det rätta rörelsemönstret för att bli riktigt effektiv. Att utröna fiskens födoval vid en viss tidpunkt, finna en bra imitation och "ge den liv" är den stora utmaningen.

Som flugbindare har Cornelis Hollestein haft stor nytta av sina kunskaper i undervattensbiologi. Mycket av hans flugbindande är baserat på material från fälthare, där han använder hår och underull både från harmasken, öronen och harens ryggsida. Dubbingmaterialet mixar han i en kaffekvarn, en blandning av hår och ull från mask och öron med de längre styvare håren från ryggen. Fyra av mönstren i presentationen är grundade på material från hare, övriga två är i andra material.

Cornelis Hollesteins halvdussin

Hare's Ear nymf

Krok: Tiemco 2312 strl 8-16
Bindtråd: Svart.
Förtyngning: Blytråd.
Stjärt: Hår från harrygg, rensad från underull. Bakkropp: Hardubbing.
Ribb: Oval guldtinsel, medium.
Thorax: Dubbing i bindtrådsögla, lindas och stryks bakåt för varje varv.
Ryggsköld: Segment av fasanstjärtfjäder.
Kommentar: Det här är en fluga som jag inte vill vara utan, oavsett var jag fiskar. På stilla vatten hanterar jag den lätt förtyngd med långsam åtta-hemtagning. Kraftigare förtyngd använder jag den vid uppströms nymffiske.

Parachute-kläckare

Krok: Tiemco 2312 strl 10, krokskaftet värms och böjs en aning.
Bindtråd: Svart.
Bakkropp: Hardubbing.
Ribb: Oval guldtinsel, medium.
Flythackel: En bunt styva hår från har-ryggen, rensad från underull.
Thorax: Dubbing i bindtrådsögla lindas och stryks bakåt för varje varv.
Ryggsköld: Segment av fasanstjärtfjäder.
Kommentar: Flythacklets placering kräver en förklaring. När bakkroppen och ribben är på plats fästs ryggskölden in pekande bakåt. Ovanpå denna binds håren från harens rygg in med spetsarna riktade bakåt. Därefter formas thorax, I nästa moment delas den bakåtriktade hårbunten på mitten och ryggskölden sträcks fram till kroköglan och binds in. De enskilda håren i bunten kommer då att spridas ut i solfjäderform på ömse sidor av ryggskölden. Flugan, i olika storlekar, representerar dagsländor i kläckningsstadiet.

Flytväst-kläckare

Krok: Tiemco 2312, Krokskaftet värms och böjs en aning.
Bindtråd: Svart.
Bakkropp: Mörkbrun hardubbing.
Ribb: Koppartråd.
Flytväst: Polycelon, vit, 3 mm tjock.
Ben: CDC-fibrer.
Thorax: Påfågelherl, ca 20 st.
Kommentar: När den ribbade bakkroppen är klar fästs polycelonremsan in bakom kroköglan, med några fibrer från en CDC-fjäder. Påfågelherlen binds in och lindas så att en tjock, rundad thorax bildas. Polycelonremsan sträcks bakåt, fästs och klipps. Flugan representerar en myggpuppa i ytfilmen.

Torrfluga

Krok: Tiemco 100 strl 8.
Bindtråd: Svart.
Stjärt: En rejäl bunt styva hår från harens rygg, rensad från underull. Den ljusa rotdelen klipps bort.
Kropp: Hardubbing.
Ribb: Oval guldtinsel, medium.
Hackel: Styva hår från harryggen, i bindtrådsögla, lindas och stryks bakåt för varje varv.
Kommentar: Det är viktigt att hacklet blir kompakt, vilket ger bästa flytegenskaper. Det här är ett mönster jag använder hela säsongen med start vid försommarens Vulgatakläckningar.

Flexibody Polystickle

Krok: Tiemco 5263 strl 2-8.
Bindtråd: Vit.
Stjärt: Bennechi Soft Wing eller motsvarande polygarn
Kropp: Flat silvertinsel, Lureflash Pearl, röd bindtråd, tre remsor transparent Flexibody 2 mm bred, och en smal remsa ljusgrön Flexibody.
Kommentar: Efter att stjärten är på plats fästs övriga material in i tur och ordning, utom den röda bindtråden som kommer senare. Lämpligt är att fästa materialen på olika sidor runt stjärtroten för att undvika ojämnheter. Bindtråden tas fram till strax bakom kroköglan. Först täcks hela krokskaftet med silvertinsel och ovanpå denna kommer Lureflash i täta varv. Några varv röd bindtråd får symbolisera gälar. De tre remsorna av transparent Flexibody lindas en efter en utefter krokskaftet och fästs in. Till sist sträcks den ljusgröna remsan Flexibody över flugans "rygg" och förankras. Ett huvud formas, Flugan är en fiskyngelimitation och fiskas bäst i korta, snabba ryck. Den fungerar i många sammanhang, inte minst när det gäller västkustöring.

Abborryngel

Krok: Tiemco 2312 strl 8.
Bindtråd: Valfri.
Kropp och huvud: Gehrke's Fish Fuzz.
Ögon: Plastögon.
Kommentar: Fish Fuzz är ett material som kan vara svårt att få tag i om man inte har kontakter utomlands. Det speciella syntethåret är detsamma som ingår i diverse mjukisdjur och finns i ett tjugotal färger. Ett alternativt material är Softwool som saluförs i Sverige och har en liknande struktur. Bindningen är ganska enkel. Håret fästs in i lager på lager vid krokens mitt, med det ljusaste materialet innerst. Överblivet fluff från klippningen fångas i en bindtrådsögla och lindas framåt i lämpligt antal varv för att bilda ett huvud. För varje varv stryks materialet bakåt. Huvudet snyggas till med sax och ögonen limmas fast. Eventuellt mönster kan tecknas in med vattenfast filtpenna. Flugan är praktiskt taget viktlös och jag brukar fiska den långsamt nära ytan. När regnbåge och öring jagar fiskyngel högt upp i vattenskiktet är den ett bra val.

Av Rolf Ahlkvist 2001 ©
Besök gärna Rolfs hemsida: www.ahlkvist.net/