Carey
Av Gunnar Johnson och Pelle Klippinge 1984

  I den här artikeln ska vi visa en fluga eller rättare sagt en flugtyp - som inte är så känd i Sverige. Den heter Carey, och om den är tämligen okänd hos oss, så är den desto vanligare i västra USA och Kanada.

  Man ser Carey-flugor i alla storlekar och färger i varje välsorterad nordamerikansk flugfiskeshop, och den får absolut inte saknas i flugfiskarens ask, om han ska känna sig "välklädd" ute vid vattnet. Det är dessutom en fluga som är populär både i stilla och strömmande vatten. Ofta fiskas den som en streamer, och den sägs ursprungligen ha komponerats av Tom Carey för att imitera en flicksländenymf. Men flugan är betydligt mer allround än så - och det har också gjort den mäkta populär.

  I mindre storlekar binds Carey - eller Carey Special, som den ibland kallas - med hackel från rumpfjädern från fasan. Det är fjädrar med mjuka bistrålar, och det gör att de verkligen" andas" i vattnet. I streamerstorlek, eller bunden på laxkrok, använder man gärna ett så kallat falskt hackel av bistrålar från fasantuppens stjärtfjäder.

  Även kroppsmaterialet varierar. Kroppen lindas ibland med påfågelherl, eller tillverkas med hårdubbing, men oftast väljer de amerikanska flugbindarna en bunt fibrer från fasantuppsstjärten - samma som till hacklet på de större flugorna. Ibland färgas fjädrarna först, så att de får en lätt oliv ton. Men den rödbruna grundfärgen finns alltid kvar. Kroppen ribbas sedan med tunn guldwire på samtliga varianter.

  Flugtypen är mycket allround och kan fiskas på många olika sätt. Därför binder man den i alternativa utföranden med olika mjukt hackel för vatten med olika strömhastighet - och extra mjukt för sjöfisket.

  Lätt att binda

Carey är mycket lätt att binda, och hemligheten är närmast att välja lagom mjukt hackel för den typ av vatten man tänker fiska sin fluga i.

Lägg stjärtspröten ovanpå kroken, och linda längs hela skaftet. Då undviker du att få någon ojämnhet på kroppen. Binder man in spröten vid krokböjen, och sedan klipper av överskottet, så bildas lätt en liten knöl. Samtidigt fäster du in guldwiren.

Tag så en ny bunt fibrer från fasantuppens stjärt och bind in dem med spetsarna vid krokböjen. På riktigt stora flugor kan det behövas en tjockare bunt. Alternativt kan den första bunten lindas till halva krokskaftet, varefter en ny bunt binds in och lindas som framkropp. Följ efter med guldwiren som rib.

Bind så in ett långt hackel av samma fibrer som kroppen. Tag några i taget, och fördela dem runt kroppen. Det går lättare om du har ett städ med vridbar chuck. Avsluta med ett nätt litet huvud.

  Rena torrflugefisket

   Även om vi i första hand binder Carey för det normala öring- och regnbågsfisket, så provade Gunnar en fasanstjärtvariant bunden på åttans krok, då vi fiskade efter havsöring i Em i höstas. Han ville ha en lätt fluga som gick högt i vattnet. En dansk flugfiskare hade nämligen tidigare på dagen fått hugg på en ytligt fiskad liten diskret gråbrun fluga. Carey var det närmaste Gunnar kom det idealet då han inspekterade sin flugask - och mycket riktigt, när han mendat flytlinan och nästan fiskat ut kastet kom en fisk i en våldsam plog efter flugan, som hela tiden fiskat just i ytan. Det var ingen havsöring, utan en liten lax. Att Gunnar sedan missade krokningen är en annan historia. "Jag såg plogen långt i förväg", sa han, "och vem kan hålla igen mothugget då? Hade fisken inte visat sig - och så kraftfullt - hade jag kanske kunnat hålla igen, men nu gick det inte. Men jag är inte ledsen för det. Det kändes som att fiska torrfluga. Den fisken kommer jag att drömma om hela vintern".

  För övrigt togs det bara två fiskar på hela dagen, fördelade på tolv man, så jag var i gott sällskap. Men till nästa år ska vi båda testa Carey igen, och då ska vi hålla igen på mothugget. PS. Den ena av fiskarna fick förresten Pelle - så den hamnade ju inom "familjen" i alla fall...

Av Gunnar Johnson 1984 ©