Välj inte en Royal Coachman
- Fiska svenskt! -
Av Ulf Pierrou 1983

  Vad du än gör så börja inte fisket med att knyta på en Royal Coachman Fan Wing eller en Koltzer Firefly eller något annat fantasimönster. Vad du ska göra är att lugnt och försiktigt gå utefter stranden och titta. Försök att se vad som rör sig i och på vattnet, vad fisken äter. Sedan tar du fram flugasken och väljer mönster och anpassar din fisketeknik till rörelsemönstret hos de insekter som du försöker härma med din fluga.

  I många år, alltför många år, har det svenska flugfisket gått i "engelsk regi". Man har följt de engelska idéerna utan att ifrågasätta och tänka själv. De senaste decennierna har några svenska fiskeskribenter visat att man minsann kan frigöra sig, åtminstone delvis, från "det engelska oket" - endast för att utan några djupare reflexioner sätta på sig "det amerikanska oket".

  Okej, visst får man fisk om man fiskar "engelskt" och visst får man fisk om man fiskar "amerikanskt". Men man råkar fortfarande ganska ofta ut för de där dagarna när "fisken var i rörelse men inte ville".

  För att i viss mån råda bot på de här problemen bör vi utveckla ett svenskt (eller åtminstone skandinaviskt) flugfiske med flugmönster och fisketekniker som är anpassade till svenska förhållanden. De första stegen mot ett svenskt flugfiske togs för några år sedan när Kenneth Boström och Tommy Bengtsson publicerade Svenska Flugan-serien som artikel i tidningen Svenskt Fiske. Den flugserien omfattade en del flugmönster, dagsländeimitationer, som anpassats till svenska förhållanden.

  Vad som nu måste göras är att försöka fortsätta detta arbete med nattsländor, bäcksländor, fjädermyggor osv. Detta måste göras inte minst därför att i Sverige domineras fiskens föda inte av dagsländor utan av nattsländor! Detta är en väsentlig skillnad mot engelskt och amerikanskt flugfiske.

  Det finns i Sverige ungefär fem gånger så många arter av nattsländor som av dagsländor och dessutom finns nattsländorna i många fler olika vattenmiljöer än dagsländorna.

  Titta!

  Om du på semestern, för att ta ett exempel, åker iväg till ett strömvatten för att flugfiska, och även om du inte har varit där förut eller har fått några "säkra tips" av någon bekant, så är det faktiskt inget hopplöst fall. Vad du än gör så börja inte med att knyta på en Blue Dun eller Red Quill eller något annat engelskt mönster. Eller en Royal Coachman Fan Wing eller Koltzer Firefly eller något annat amerikanskt fantasimönster och sedan börja piska vattnet till skum. Utan ta det lugnt!

Nätspinnande nattsländelarv av familjen Hydropsychidae

  Vad du ska göra är att lugnt och försiktigt (skräm inte fisken!) gå utefter stranden och titta. Försök att se vad som rör sig i och på vattnet, försök att se vad fisken äter (det är inte det lättaste det ska erkännas!). Sedan tar du fram flugasken och väljer mönster och anpassar sedan din fisketeknik till rörelsemönstret hos de insekter som du försöker härma med din fluga.

  Ifall du som så många andra, t.ex jag själv, ibland är alldeles för ivrig för att kunna lugnt och försiktigt undersöka vad som är på fiskens meny för tillfället, utan bara måste starta upp fisket omedelbart för att klara nerverna så har jag ett förslag.

Välj mönster så här:
1) Grundtipset är nattslända.
2) Vakar fisken, använd en imitation av en vuxen nattslända eller en nattsländepuppa.
3) Vakar den inte, använd en imitation av en nattsländelarv med eller utan hus.
4) Anpassa fisketekniken till det mönster du valt. Om nu detta första val inte var helt rätt så försök att köra den försiktiga undersökningsproceduren när du fiskat av dig den värsta ivern. Det är ju inte säkert att du valde rätt nattsländetyp, fisken kanske inte ens äter nattsländor för tillfället utan något helt annat. Titta efter!

Husbyggande nattsländelarv av familjen Leptoceridae

  Husbyggande nattsländelarv

  För att fortsätta på detta exempel så säger vi att fisken inte vakar men att du i alla fall vill prova den vackra skravelströmmen (den var säkert bättre före flottningsrensningen, men den ser i alla fall lovande ut). Valet faller på nattsländelarver eftersom vi antar att det inte blir någon större fart på nattsländepupporna förrän senare på eftermiddagen. Det finns då två huvudtyper av nattsländelarver att välja mellan, husbyggande och frilevande, och du bör testa bägge varianterna nu under dagen.

  En husbyggande nattsländelarv som finns i strömmande vatten har ett tungt hus för att kunna klara sig från att föras bort av vattnet. Följande grundmönster kan vara lämpligt att testa:

Krok: Streamerkrok, storlek 6-12.
Bakkropp: (Under) Bindtråd och ventilgummi eller floss och blytråd. (över) Sand.
Framkropp: Ylletråd eller dubbat hår; gulbrun.
Hackel: (Ej obligatoriskt). Höna; rödbrunt.
Bindtråd: svart.
Bygg en jämntjock, ca 2,5-3,5 mm, bakkropp ca 4/5 av avståndet från krokböjen mot krokögat. Stryk på ett tunt lager vattenfast hobbylim. Rulla kroken i torr sand, låt torka. Om du vill ha ben (dvs hackel) på larven så fäst in hacklet och linda ett varv strax framför bakkroppen. Linda framkroppen och avsluta med ett litet huvud, lacka.

Frilevande nattsländelarv av familjen Rhyacophilidae.

  Frilevande nattsländelarv

  Ett grundmönster för att imitera frilevande nattsländelarver är följande:

Krok: Våtflugekrok eller "Caddis Hook"; storlek 12-16.
Bakkropp: Floss, latex eller plastband; grön eller mörkoliv.
Ribbing: Påfågelherl (eller ev. mörkgrön strutsherl).
Framkropp: Ylletråd eller dubbing; mörkbrun eller svart.
Hackel: Höna; mörkbrunt eller svart.
Bindtråd: Svart.
Bakkroppen ska vara 4/5 av den beräknade kroppslängden. Om du använder vanlig våtflugekrok bör du linda ner bakkroppen en bit i krokböjen. Ribbing endast på bakkroppen. Hacklet läggs ett eller två varv och klipps eller binds ner så att fibrerna pekar åt sidorna och neråt. Om du vill förtynga flugan så använd helst inte blytråd utan tunn koppartråd, den får inte bli för klumpig i vattnet.

  Fiska rätt

  För att ett flugmönster ska vara effektivt ska det fiskas på rätt sätt, d.v.s man ska försöka att få imitationen att röra sig i vattnet så att den liknar sin förebild så mycket som möjligt. Det är minst lika viktigt att flugan rör sig rätt som att den ser naturlig och trovärdig ut!

  Om man ska imitera rörelsemönstret hos en nattsländelarv med tungt hus i strömmande vatten så härmar man lämpligen situationen när en larv ofrivilligt tappat taget och rullar med strömmen utefter botten.

  Man ska då försöka få imitationen att röra sig så fritt som möjligt utan att man själv helt tappar kontakten med den.

Klicka på bilden för se större bild

  Det kan vara betydligt svårare än det låter att få det att fungera helt som man vill. Ett hyfsat resultat kan uppnås om man kastar uppströms, inte för långt, och sedan lyfter spöt i takt med strömmen för att behålla kontrollen över imitationen när den närmar sig. När den passerat sänker man spöt i takt med strömmen för att på det viset ge ut lina under kontroll.

  En frilevande nattsländelarv imiteras på samma sätt. Dessa larver driver med strömmen endast ofrivilligt och flyter då mer eller mindre hjälplöst med strömmen. Genom att de inte har tunga hus kan de driva med strömmen högre upp i vattnet än husmaskarna.

  Om du på samma sätt som i de här exemplen går igenom de olika typerna av fiskföda och deras olika utvecklingsstadier och försöker lära dig hur de ser ut och hur de olika imitationerna ska fiskas kommer du att på olika sätt få ett större utbyte av ditt flugfiske.

Av Ulf Pierrou 1983 ©
Teckningar av Thommy Gustavsson © 1983