En
lättdressad March Brown till augustiöringen!
Av Johan Klingberg 2009
March Brown är namnet på
dagsländan Rhithrogena germanica. I England kläcker den i mars
månad och kan i somliga vatten orsaka verklig vakfest. I Sverige
har sländarten varit tämligen anonym, men under senare år verkar
den ha spridit sig och kan nu ses vid flera vattendrag. I de
vatten jag fiskar i finns den i åtminstone två strömmar, klubbån
och i Tidan.
I Dame Julianas avhandling "A
treatyse of fysshynge wyth an Angle" från 1496 finns en tidig
beskrivning av flugan under namnet - The Dune fly. Allt sedan
1496 omnämns den någon gång under varje århundrade av olika
kända fiskeboksförfattare.
Under senare år då flugfisket
moderniserats verkar den gamla våtflugan glömts bort. En del av
det moderna flugfisket handlar om att försöka binda så
naturtrogna flugor som möjligt, inte sällan med syntetmaterial.
De traditionella våtflugorna anses mossiga och får ofta uttrycka
symbol för en gången tid.
Sättet att tänka intresserar
mig, mycket. Hur är det möjligt att en fluga som varit skickliga
flugfiskares favorit i mer än femhundra år plötsligt ratas?
Många av dem som fiskade med MB tills för hundra år sedan gjorde
det för överlevnads skull. Tog inte fisken flugan så dog barnen!
Naturligtvis fungerar MB lika
bra än i dag som den alltid har gjort. Men i jakt på nya,
spännande mönster så tror jag att vi flugfiskare ibland missar
det som finns precis framför oss. Men tro mig, det finns några
flugmönster som är perfekta. Dem kommer aldrig att kunna göras
bättre och ett av dessa mönster är March Brown.
Till en början var MB
antagligen tänkt att imitera en dagslända. Men idag används den
oftast som en nattsländeimitation för samtliga stadier. Alltså
inte enbart som en kläckande nattsländepuppa utan också som en
flytande eller en dränkt vingad slända.
Jag använder min MB antingen
som "mellandropper" eller som "toppdropper" tillsammans med två
andra flugor. Då jag fiskar den som mellanfluga gör jag det
genom uppströskast och fridriftspresentation. Under flera år
nöjde jag mig med att fiska den genom traditionell uppströms
våtflugemanér. I dag ger jag gärna flugorna lite fart genom att
höja spötoppen och på så vis tvinga upp dem mot ytan. Men tänk
på att flugorna bara skall röra sig "lite" snabbare än
strömhastigheten. Inte sällan triggar det igång fiskens
jaktinstinkt även om den tidigare tvekat.
Då nattsländorna är i farten
och honorna lägger ägg i vattenytan flyttar jag upp MB som
"toppdropper". Även presentationen förändras, för nu fiskar jag
flugan snett nedströms också. Men jag börjar med att kasta
flugorna snett uppströms och låter dem därefter fritt driva med
strömmen tills de är i höjd med mig. Därefter låter jag dem
fortsätta driften nedströms. Men inte helt opåverkade, toppen
håller jag i ständig sidledsrörelse i höjt länge så att
toppflugan hoppar och studsar precis i ytskiktet. Tekniken kan
stundtals vara otroligt effektiv.
Under årens lopp har olika
material använts till flugans vinge. I dag används vingpennor
från både fasan- och rapphöna. Jag använder båda, men till
flugor som skall fridrifta så vill jag helst ha en mjuk rörlig
vinge och då passar rapphöna bäst. Dave Huges har med en MB i
sin bok "Wet flies" bunden med röd bindtråd. Jag gillar iden och
binder i dag mina "fridrifts" MB med röd bindtråd.
Bindbeskrivning:
1. Fäst några rapphönshackel
till en gles stjärt vid slutet av krokskaftet. Fäst sedan in
ribbingen vid samma ställe.
2. Dra ut hackelfibrerna så att
de ställer sig rakt ut. Fäst sedan fast hacklet i sin spets,
strax bakom krokögat
3. Dubba tråden med ytterst
lite dubbing.
4. Linda en tunn hårkropp över
hela krokskaftet. Ribba sedan kroppen i jämna varv.
5. Använd en hackeltång och
linda hacklet ca 2 varv bak mot kroppen så som bilden visar.
6. Klipp ut två matchande
vingar, samma bredd och längd.
7. Mät ut hur vingen skall
sitta, håll den med stadiga fingrar vid önskad infästningspunkt
och fäst den med ett par hårt dragna trådvarv.
8. Fäst vingen med ytterligare
trådvarv och klipp bort överblivna rotändar. Linda ett jämnt
trådhuvud och avsluta med en knut och en droppe lack. Flugan
färdig.
Text & foto: Johan
Klingberg ©
Besök gärna
Johans hemsida och Blogg
|