|
Bättre flugor
Av Einar Björkegren 1977
Rudolf
och jag knöt flugor tillsammans i många, många år. Rudolfs
målsättning var perfektionism i högsta potens, medan min
målsättning närmast var att nödtorftigt tillfredsställa öringens
pretentioner. Men många var dom problem vi tacklade tillsammans.
Ett av de väsentligaste var våra flugors hållbarhet. Två, högst
tre öringar på en och samma fluga var, tyckte vi, alldeles för
litet. Kunde man inte göra något för att förstärka flugorna och
förlänga hållbarheten?
Vi började med
bindsilket och kom så småningom fram till att o-organiskt
bindsilke (konsthartsmaterial) höll mycket bättre än organiskt,
vilket senare hade tendenser att ruttna och bli skört. Samtidigt
kom vi underfund med att tunnare bindsilke möjliggjorde flera
vindlingar utan att flugan därför behövde bli klumpigare, vilket
också gjorde våra skapelser mycket starkare - men fortfarande
inte alls tillräckligt.
En svag punkt hos våra
flugor var uppenbarligen halvslagen, som man gärna gör efter
varje moment och vid pauser av olika slag. Dom visade tendenser
att glida upp. Hur skulle man lämpligen hindra detta?
Bindsilket sträckt
Jo, för det första kunde
man övergå från att binda med en lös bindsilkeända, som man fått
lära sej i tidernas begynnelse, till att använda en trådhållare
som var tillräckligt tung för att hålla bindsilket sträckt. För
det andra kunde man tynga bindsilket med en förtyngd klädnypa,
alternativt montera någon fast fästningsanordning t ex på
flugbindningsbordet.
Under det här
funderandet kom vi också, efter mycken möda, fram till att man,
medan bindsilket hölls sträckt av ett eller annat, kanske kunde
försöka säkra halvslaget med lim av något slag. Ungefär samma
tankegångar kom man samtidigt fram till bland flugbindare i
andra länder, men det var väl med dom som med oss, man ville
vara säker på att detta verkligen fungerade innan man började
prata om det.
Fäst
dubbing-material på hälften av en utdragen slinga av bindsilket
med lim i ställer för vax. Det håller mycket bättre. Sno sedan
ihop slingan t.ex. med en kort ståltråd som du gjort en liten
krok i änden på, och linda sedan kroppen som vanligt.
Nagellack inte bra
Vi började med nagellack
Det var inte bra alls, för det trängde inte igenom ordentligt,
utan bildade någon slags utanpåliggande skal, som dessutom inte
satt så värst bra. Efter att ha provat allt möjligt, bytte vi ut
nagellacket mot RX-lim, som i varje fall trängde igenom litet
grand.
Så småningom utvecklades
vår ide till att inte bara använda RX för att säkra halvslag,
utan på alla möjliga ställen under flugbindandets gång. Efter en
tid kom vi fram till följande lista:
1. Säkra bindsilkets
fästpunkt på krokskänkeln med en droppe lim.
2. Säkra flugstjärtens
ställning t.o.m. de enskilda stjärtstrålarnas riktning, med
några droppar. (Man kan faktiskt forma hela stjärten på flugor
typ Hardy's "YTHAN", som föreställer ett fiskyngel, genom att
smeta in ett tunt lager lim i det som ska bilda själva
stjärtfenan och stryka ut detta mellan tummen och pekfingret.)
3. Säkra halvslag med
någon droppe lim.
4. Säkra
hackelfästpunkten med någon droppe lim.
5. Behandla flugans
eventuella "underkropp" med några droppar utspätt lim, som
lämpligen stryks ut med en pensel. Låt detta torka ordentligt
innan du t ex fäster tinsel el dyl, och gör då detta med
outspätt lim.
6. Säkra själva
flughuvudet med någon droppe utspätt (förtunnat) lim så att
detta tränger Igenom hela flughuvudet ordentligt.
7. Stärk vingar (typ
fan-wing) med utspätt lim och fäst "applikationer" som "ögon"
och jungle-cock (om du är lycklig nog att ha några) på
undervingar med utspätt lim.
Men prova först med något "billigare" än jungle-cock att limmet
passar, så det inte blir några"skrynklingar" el dyl.
8. Fäst dubbing-material
på hälften av en utdragen slinga av bindsilket med lim i ställer
för vax. Det håller mycket bättre. Sno sedan ihop slingan t.ex.
med en kort ståltråd som du gjort en liten krok i änden på, och
linda sedan kroppen som vanligt.
Säkra
flugstjärtens ställning, och de enskilda stjärtstrålarnas
riktning, med några droppar lim.
RX-lim var väl å ena
sidan mycket bättre än ofärgat nagellack, men väldigt långt
ifrån idealet, varför jag blev stormförtjust när en amerikansk
flugfiskevän, som jag sporadiskt byter erfarenheter och ibland
material med, skickade mej en liten glasburk med
PLIO-HEAD-CEMENT, ett lim som var speciellt framtaget för
användning på flugor och utomordentligt väl anpassat till detta,
särskilt som vi så småningom kom underfund med att PLIO lätt lät
sig spädas ut med t ex aceton, visserligen på bekostnad av
limningseffekten, men i alla fall.
På mitt
flugbindningsbord finns nu alltid en liten glasburk med outspätt
och en med utspätt eller förtunnat lim, förtunnat till ungefär
samma viskositet som symaskinsolja, och jag köper numera de
limfabrikat som finns importerade från USA hos svenska
redskaps-handlare. Försök själv så får du se. Det gör underverk!
Text av Einar Björkegren 1977
Teckningar av Gunnar Johnson 1977
|
