Ett smörgåsbord åt sjöfisken
Av Tomas Olson 1986

  En stor del av vårt flugfiske bedrivs i stilla vatten efter inplanterad regnbåge. Men isättningarna sker idag  (1986) slentrianmässigt, och kvaliten på fisket är i många fall i sjunkande. Men det behöver inte vara så. Ger vi regnbågen en ärlig chans genom att erbjuda dem rätt förutsättningar så kan vi få både snabbvuxen och "förvildad" fisk, som erbjuder ett betydligt intressantare, entomologiskt baserat flugfiske.

Vatten som är rika på insekter kan föda upp fisken överraskande fort - den här regnbågen var knappt decimeterlång för tio månader sedan.

  I det klara, svagt humusfärgade vattnet ser jag de knappt decimeterlånga regnbågarna sprida sig i sjöns strandnära vatten. De små regnbågarna verkar nyfikna på sin nya miljö efter att hittills ha levt sitt liv instängda i odlingstrågets trängsel. Fiskutsättningen har gått helt som planerat; biltransporten från odlingen, vandringen genom skogen upp till sjön, och slutligen utsättningen av de cirka hundra små fiskungarna.

  Jag tar stigen upp mot bergknallen för att dricka mitt kaffe i värmen från den sjunkande höstsolen. Från min plats på berget kan jag tydligt se hela den lilla sjön och dess omgivningar. Det är egentligen inte helt korrekt att kalla detta vatten för sjö, eftersom en dammvall finns i sjöns västra del. Under årtiondenas lopp har dock skogen koloniserat dammvallen så väl, att man knappast upptäcker den. Den omgivande marken har turligt nog en rikedom av buffrande, alkaliska jordlager, som ger sjön ett bra pH-värde under hela året.

  Rikt insektsliv

  Det är ingen överdrift att beskriva insektslivet i sjön som exeptionellt rikt. Att de inplanterade regnbågarna i en sådan miljö borde växa bra är lätt att förstå. Tidigare isatta ensomriga regnbågar var ett år senare uppe i vikter mellan 0,7 och 0,9 kg, siffror som borde imponera även på fiskodlare.

  Man behöver inte vara speciellt intresserad av entomologi för att konstatera denna rika förekomst av insekter. Det räcker med att titta ned i vattnet genom polaroidglasögon för att upptäcka den stora mängden husmaskar, dagsländenymfer, corixor m.fl, som huserar i strandzonen.

  Våra amerikanska fiskebröder använder ibland det svenska låneordet "smorgasbord" för att beskriva denna vitala del av stilla vattnets miljö. Carl-Johan Anderberg har i tidningen FiN nr 4, 1985 beskrivit denna miljö ur fiskesynpunkt, och redovisat mycket intressanta resultat genom att fiska av denna zon med det så kallade repeterkastet.

  Att strandzonen i denna sjö har så rikt insektsliv, både till antal arter och mängd, har sin förklaring inte bara i vattnets och den omgivande markens karaktär. Den viktigaste och helt avgörande anledningen är faktiskt frånvaron av annan fisk än den regnbåge som sätts ut. Erfarenheter från rotenonbehandlade sjöar visar också hur radikal förändringen blir av mängden näringsdjur efter det att den ursprungliga fisken försvunnit ur sjön. Detta gäller speciellt sjöar med flera konkurrerande fiskarter som mört, abborre och gädda.

  Sjöar med blandbestånd

  Vid en annan sjö, som jag fiskar regelbundet i, skiljer sig strandzonens insektsliv markant från denna sjö. Visserligen finns likheter vad beträffar vattnets alkalinitet och trofinivå (näringsgrad), men här slutar också likheterna. Denna sjö hyser förutom den inplanterade öringen och regnbågen även bestånd av mört, ruda och kräftor. Även i detta vatten klarar sig den insatta öringen och regnbågen bra, trots att bara mindre mängder insektsföda hittas i fisken. Däremot finner man ofta mört och även ruda i laxfiskens magar. Att sjön saknar gädda bidrar också till att den insatta fisken i vikter mellan 0,5 och 1,0 kg kan överleva, "förvildas" och växa.

  En titt genom polaroidglasögonen ner i detta vattens strandzon avslöjar inte några större mängder insekter, och man kan få tillgripa en finmaskig håv för att hitta de mycket sparsamt förekommande insekterna. Trots att fisken till övervägande del äter småfisk i detta vatten, vakar den ofta tillräckligt för att ge underlag till ett torrflugefiske. Någon anledning till att använda fler flugmönster än två tre stycken har jag dock aldrig funnit i detta vatten.

Strandregionen håller mängder av insekter och är därför extra intressant för sjöflugfiskaren.

  Selektiv fisk

  Jag går ned från berget för att åter förvissa mig om att de små liven funnit sig till rätta. Med lite tur ska jag säkert få syn på någon eller några av regnbågarna. Min tro besannas snart av en fisk som till synes går och plockar någonting en bit under ytan. Den nu nästan helt lugna vattenytan avslöjar även ett par äldre, mer vuxna kusiner, vilka bryter ytan i vak som kan tyda på myggpuppätande fisk. Annars är det påfallande hur sporadiskt och sällan fisken vakar i denna sjö, med undantag för tillfällen då det varit större kläckningar. Kanske beror detta på att fisken så lättvindigt kunnat äta sig proppfull av de ymnigt förekommande födodjur som finns i vattnet, och därför struntar i ytfödan.

  Att fisken i en sådan miljö kan bli selektiv - dvs att den specialiserar sig på vissa födodjur - är givetvis naturligt. En sådan selektivitet borde ju också vara en förutsättning för att ett entomologiskt baserat sjöflugfiske har en förankring i verkligheten.

  Det faktum att laxfisken inte reproducerar sig i denna sjö, liksom i majoriteten av liknande vatten, ger ju också fiskevårdaren möjlighet att styra fiskbeståndet genom fiskisättningarna. Glest med individer ger mer snabbväxande fisk och sannolikt mer selektiv fisk (detta betyder nödvändigtvis inte att den av fiskaren upplevs som selektiv inför olika imitationer). Ett tätare bestånd (mer utsatt fisk) ger mindre snabbväxande fisk och generellt mindre selektiv fisk. I blandbestånd, d.v.s sjöar med exempelvis mört, sarv och abborre, finns det också exempel, där det satts i så mycket fisk att den gått ned i vikt även över sommarhalvåret.

  Den beskrivna sjön med blandbestånd är, enligt min erfarenhet, ett bra exempel på sådana sjöar. Detta förmodligen beroende på lågt fisketryck och att merparten av den fångade fisken blir utsatt igen. Att sjön saknar gädda bidrar också till en bra överlevnad hos laxfisken. Dessvärre är det få av våra småsjöar med blandbestånd, som motsvarar beskrivningen av denna sjö, och chansen att få uppleva sant" acklimatiserad" fisk, som funnit sig till rätta i miljön, och speciellt fisk som kunnat växa av den tillgängliga insektsfaunan, är minst sagt liten.

  Rotenonbehandling

  Då man i dag nära nog helt slutat med rotenonbehandlingar, finns det anledning att fråga sig vad vi förväntar oss av våra stilla vatten. Ett rent socialt put and take fiske, i vatten med blandbestånd - vilket något generaliserat är vad dessa vatten har att erbjuda. Alternativet, d.v.s rotenonbehandlade sjöar eller uppdämda små vattendrag med avsaknad av ursprunglig fisk, ger chansen till ett betydligt intressantare flugfiske. Dessa vatten kan, om så önskas, besättas med enbart mindre fisk (även yngel), eller med mindre fisk som komplement till den större fisken, allt beroende på hur fisket i sjön bedrivs (fångstbegränsningar, antalet fiskande med mera). Även i sådana stilla vatten med stort fisketryck och med frikostiga fångstbegränsningar finns chansen att fiska efter uppvuxen "vildfisk" som komplement till det mer sociala put and take fisket.

  Skillnader av detta slag upplevs kanske som generaliseringar av många flugfiskare. Så många andra faktorer inverkar ju på insektfaunans utseende och laxfiskens relation till den - sjöns storlek och djup, vilken trofinivå den har, syrevärden, avsaknad av de konkurrensstarka karpfiskarna, eller om andra fiskar som mört, sarv, ruda, abborre, gädda och annan icke laxfisk hålls efter med fasta redskap osv. Sötvattenslaboratoriets forskningsrapporter rörande erfarenheter från rotenonbehandlade sjöar ger ändå en bekräftelse på att dessa skillnader är vetenskapligt bevisade.

  Då dessa olikheter sällan eller aldrig beskrivits i flugfiskelitteraturen på senare år, finns det anledning att påvisa dem i en artikel. När också intresset för ett entomologiskt baserat flugfiske når allt större utbredning, borde dessa skillnader i insektsliv mellan olika sjöar vara av stor betydelse för den enskilde fiskaren och för hur han/hon bedriver sitt fiske.

Av Tomas Olson 1986 ©