|
En
flicksländenymf till vårens regnbågsfiske
Av Johan Klingberg
2009
Jag glömmer aldrig då en
av de äldre killarna i fiskegänget visade upp ett nytt
flugmönster, en flicksländenymf. Det var en imponerande syn, den
såg nästan verklig ut med sin tunna lite transparenta kropp
gjord av Swannundaze. När han berättade att materialet till
kroppen användes av "nymfexperter" i USA, kändes det som att
flugan var helgad på något vis!
Hemma försökte jag
förgäves hitta ett substitut till Swannundaze, men ingenting
gick att använda. Så det blev till att binda flicksländenymfer
med dubbade kroppar i stället, som senare skulle visa sig
fungera precis lika bra. Jag hade inte enbart fått en ny fluga
som var skojig att binda, jag hade också fått en ny favoritfluga
för regnbåge.
Under åren har olika
imitationer av flicksländenymfen avlöst varandra. Ibland binder
jag dem detaljrika och realistiska, medan jag andra år gör dem
mer spartanska. Jag kan inte säga vilket som är bäst, bara att
flicksländenymfen är en av mina viktigaste flugor för
stillvattenfiske under vår och försommar.
Nymfen är en ganska god
simmare och "paddlar" sig fram genom att vicka kroppen i sidled,
samtidigt som den skjuter på med de stora gälbladen ytterst på
kroppen. Eftersom rörelsen sker i horisontalplan är den i
princip omöjlig att efterlikna. Tack och lov nöjer sig fisken
med att flugans rörelse sånär påminner om den äkta.
Enklast imiterar man
nymfens gång genom att använda flytlina, en superlång tunn tafs
och en lätt fluga som långsamt handtvistas hem. Vid långsam
hemtagning kan det vara svårt att upptäcka ett försiktigt napp.
Därför "fettar" jag som regel in fluglinespetsen och låter den
agera nappindikator. Oftast ser man nappet långt före man hinner
känna det i handen.
Just nu tycker jag att
en flicksländenymf med mycket "liv" fiskar bäst. Därför binder
jag den gärna med kropp och stjärt av marabou eller chickabou.
Nymfen som beskrivs här är bunden enbart med chickabou och blir
därför extra livfull i vattnet. Visst, ögonen är en smula
överdrivna till sin storlek, men jag tror att dem kan trigga
fisken till att hugga.
Eftersom chickabou är
ett mycket lätt material får flugan nästan samma densitet som
vattnet. Rätt bunden ser den viktlös, nästan svävande ut då den
fiskas hem. Dessutom sjunker den extremt långsamt vilket i sig
är en förutsättning för att kunna fiska flugan långsamt även i
grunt vatten utan att fastna.
Krok: Tiemco 2312 # 10-12.
Bindtråd: Uni thread,
8/0 olive.
Stjärt: Chickabou,
Grizzly Olive.
Kropp: Chickabou,
Grizzly Olive.
Ribbing: Wire, silver.
Vingsäck: Chickabou,
Grizzly Olive
Thorax: Chickabou,
Grizzly Olive.
Hackel: Rapphöna.
Ögon: Glas/ plastpärlor
och 0,40mm nylonlina.
1.
Trä två stycken pärlor på en ca 5 cm lång 0,40mm nylonlina.
Bränn nylonets båda ändar så att ögonen inte kan glida ut.
Avståndet mellan ögonen bör vara ca 3mm.
2. Fäst fast en
Chickaboufjäder så att den skjuter ut över krokögat så som
bilden visar.
3. Linda bak bindtråden
till slutet av krokskaftet och fäst sedan in en hel
chickaboufjäder så att spetsarna sticker ut som en kort stjärt.
Fäst därefter in ribbingen framför stjärten.
4. Linda
chickaboufjädern tillsammans med bindtråden till en kropp, över
hela krokskaftet. Ribba därefter hela kroppen med metallwiren.
 5.
Fäst fast ögonen strax bakom krokögat på krokskaftets ovansida.
Fäst sedan rapphönshacklet tätt bakom ögonen.
6. Linda hacklet 1- 2
varv bakom ögonen.
7. Samla ihop
fjäderfibrerna hos den framskjutande chickaboufjädern och vik
dem sedan över thorax ovansida till en vingsäck.
8. Lås fast vingsäcken
med några halvslag och stärk sedan knuten med en droppe
snabblim. Trimma vinganlagen bakom vingsäcken till lagom längd.
Av Johan Klingberg 2009 ©
Besök gärna
Johans hemsida och Blogg
|
