Stewarts Dark Starling Spider

Stewart's Spiders
Av Gunnar Johnson 1984

Många populära flugmönster försvinner efter en tid i glömska. Men denna fluga presenterades första gången i en bok för mer än 125 år sedan - och den är fortfarande lika aktuell.

  WC Stewart var skotte och gav i mars 1857 ut en fiskebok, The Practical Angler, som blev mycket uppmärksammad. I maj månad samma år kom en ny upplaga av boken, som tydligen hade en strykande åtgång, för redan i augusti var det dags för tredje upplagan, och sedan följde i rask takt nytryck av boken 1861, 1867, 1874, 1877, 1883 och 1893. Men inte nog med det - boken kom i ny upplaga både 1906 och 1907, och nu försågs den också med färgplanscher på några av Stewarts favoritflugor.

  Stewart fiskade i strömmande vatten, vilka i mångt och mycket påminner om många svenska åar och älvar. Hans berömda spiderflugor borde därför också gå bra även här hemma, resonerade jag, och beställde hans bok från ett engelskt antikvariat. Jag hade turen att komma över andraupplagan från maj 1857 och dessutom ett exemplar från 1907, som alltså också innehåller färgbilder på flugorna.

  En Spider är enligt Stewart en mycket enkel mjukhacklad, livfull våtfluga, som endast består av hackel och bindtråd. På hans tid blev man inte lika förvirrad då man köpte krok som fallet är idag. Krokskalan utgick, då som nu, från storleken på gapet i krokböjen, och på Stewarts tid band man sina flugor på krok utan kroköga. Skaften var långa, och man nöp helt enkelt av dem till lämplig längd. Sedan höll man kroken i handen och band fast en 25-30 centimeter lång silkegut som tafsspets direkt under kroken in på ungefär halva skaftet (A).

  Stewart lindade därefter tillbaka tråden till en knapp millimeter från krokskaftets främre ände, och där fäste han in en mjuk hackelfjäder (B). Så tvinnade han fjädern runt bind tråden (C), och lindade dem tillsammans några varv bakåt.

  Därefter avslutade han flugan med några halvslag bakom hacklet.

  Mjuka hacket

  När man idag talar om Spiders, så menar man oftast mycket långhacklade flugor. Men bilderna i Stewarts bok visar på dunkrokar med traditionell längd på hackelfibrerna. I de tidigaste upplagorna visar de svartvita illustrationerna på relativt kraftigt dressade spiderflugor utan någon egentlig kropp - bindsilket användes endast för att fästa in hacklet - men i 1907 års upplaga visar färgplanscherna mer sparsamt dressade flugor med kropp. Men även här är kroppen något kortare än vi binder idag. Den slutar ungefär mitt för krokspetsen.

  Stewart rekommenderar hackel från många olika fåglar, men framhåller bl a de mörka, metallskimrande fjädrarna med gul ytterkant, som man finner på vinterstarens dräkt. På bilden här ovan är Stewarts Dark Starling Spider avbildad så som man kan uppfatta att han band den med nämnda fjäder och med mörkt blålila bindsilke.

  Men hans absoluta favoritfluga var Black Spider, som han band med svart hackel och brun bind tråd. "Jag fick första gången se flugan hos James Baillie", skriver Stewart och fortsätter, " och har aldrig varit utan den sedan dess".

  Ljust dun-färgade (ljusgrå) fjädrar med svagt ljusgul ytterkant (E) var också populära till spiderflugor. Dem fann Stewart bl a på undersidan av starvingar, där det sitter några så färgade fjädrar i vingens framkant. Men Stewart använde också hackelfjädrar från ripa och rapphöna (F) - för att nu nämna ytterligare några lättillgängliga fåglar.

  En modern Spider

  Sedan jag köpte Stewarts bok för några år sedan, har heller aldrig hans flugor saknats i min egen ask. Jag håller också hans Black Spider mycket högt - framför allt är den av någon anledning speciellt bra när regnbågen går och plockar myggpuppor. Men jag binder den naturligtvis på vanlig krok (nr 12, 14 och 16) och byter oftast ut starhacklet mot en fjäder från en vanlig svart höns nacke.

1. Fäst in hönshacklet med det bruna bindsilket (Pearsall's nr 17) och fortsätt med täta varv till en punkt mitt för krokspetsen - eller mellan spets och hulling.

2. Linda sedan fram och tillbaka, så att du bygger upp en slank, taperad kropp.

3. Linda hacklet på vanligt sätt, och till skillnad från Stewart föreslår jag att du avslutar flugan framme vid huvudet, eftersom vi har öga på våra krokar.

 Text och bilder av av Gunnar Johnson 1984 ©