Möten kring en fiskebok
Text & teckningar: Rolf Smedman 1999

Vissa böcker betyder mer än andra; i min bokhylla står en sådan bok, genom åren väl läst och med spår av flitigt bläddrande. Jag fick den på min 16-årsdag och den har senare i livet lett till märkliga möten med personer kring boken och dess porträttgalleri...

  I min bokhylla står en fiskebok, som genom åren har blivit väl genomläst och bär spår av flitigt bläddrande. Det är Nils Färnströms "Lapplandsöring", som utkom 1944. Han gav ju sedan ut många böcker, men jag tycker den här är en av hans bästa. I den beskriver han sin kärlek till de vilda vatten, där öring och röding vakade. Det är den första fiskebok jag läste, och den gav mej drömmar att en gång få komma upp till de jungfruliga strömmar han så målande beskriver.

  På försättsbladet finns inklistrat ett prydligt textat kort: "Hjärtliga lyckönskningar på 16-årsdagen, May".

  May var mitt första svärmeri, vi gick på bio och såg romantiska filmer och höll varandra oskyldigt i händerna.

  Jag vill inte påstå att Nils Färnström gjorde mej till flugfiskare, men han fick mej till att för surt förvärvade springpojkslöner köpa mitt första riktiga flugspö.

  Långt innan hade jag tillsammans med far fiskat harr i Gnarpån med långspö, toppknuten lina och våtfluga. Redan som femåring hade jag upplevt farfarsfar fiskande med soltorkade tallspön och hemgjorda flugor.

  Det skulle dröja ännu flera år innan jag fick fiska i fjällvatten, mina första turer gick till lättare tillgängliga vatten i Härjedalen.

  I "Lapplandsöring" finns ett kapitel med samma namn, där Färnström berättar om ett fiske i Vejejokk som gäst hos samen Abraham i Veje. Vejejokk rinner upp vid Tjallasjaure i sitt löp genom Lutaure och ihoprinningen med Laisälven. På den tiden fanns det inga möjligheter för en vanlig fiskare att få blöta en fluga där, vattnet var hårdbevakat av Tjallassamerna och inte minst av Abraham i Veje.

  I mitten av femtiotalet kom jag i alla fall i närheten av Veje, när jag gjorde några oförglömliga turer till Dellekjokk, som rinner väster om Laisälven. Det är ett fint öringvatten och jag hade några fina fisken där.

  På femtiotalet mötte jag också Bo Högberg, minst lika het flugfiskare som jag. Vi fiskade i Ljungan, Indalsälven och mitt barndomsvatten Gnarpsån. Vi bodde båda i Sundsvall då och sträckte ut våra turer till Gimån, som sedan skulle bli av stor betydelse för mej.

  Samtidigt som jag fiskade i Dellek, hade Bo gjort fiskeresor till övre Laisälven och var väl bekant med områdena däruppe. Vi gjorde en sensommarresa till övre Laisdalen. Från Adolfström körde oss Arnold Sundkvist i båt förbi forsar och sel upp till Fjällfors. Därifrån gick vi upp mot Plassa och inrättade oss i en liten stuga, som erbjöd fint logi. Vädret var kallt och regnigt och fisket därefter, varje öring var resultatet av indiansmygande längs ett vatten klart som gin.

  När Arnold hämtade oss efter en vecka tyckte han synd om oss, som inte fått mer än ett dussintal öringar.

  På återresan förde vi Vejejokk på tal. Arnold fiskade och jagade med Tjallassamerna, och redan till nästa år hade han genom Länsstyrelsen i Luleå utverkat tillstånd för oss att få fiska några dagar i Veje.

  I juli 1974 kom vi så äntligen till Vejejokk. Vi parkerade bilen hos Marklunds i Adolfström och gick upp i branterna mot Korpberget. Slog läger vid ett sel från strömmen ur Lutaure. Storfisket vi hade drömt om uteblev, men vi var helt nöjda när vi vandrade tillbaka.

  I Adolfström blev vi inbjudna till Hally och Gunnar Marklund på kaffe och nybakat bröd. När vi satt där kring köksbordet öppnades plötsligt dörren och in trädde Abraham i Veje, en liten, satt man, men med pondus kring hela sin varelse. Vi fick höra många historier om älg- och björnjakter och timmarna gick fort.

  Det hade runnit många liter vatten genom Vejejokk sedan jag första gången läste om Abraham. Det hade gått 30 år!

  I juli 1967 gjorde jag en resa till Råsto med Arne Broman, vi hade uppdrag att göra reportage för en tidning. En dag flög vi till Kamajaure på norska gränsen, och på vägen dit pekade flygaren Rolf Friberg på ett tält vid stranden av en sjö och berättade att det var Nils Färnströms fiskeläger.

  I senare böcker kallade Nils sjön för Fajtarjaure, men den hette i verkligheten inte så. Det här var hans eget hemliga rödingparadis.

  I Kamajaure träffade jag Nils Färnström första gången, han kom ner dit på sin hemresa. Senare kom vi att bli mer bekanta och fiskade tillsammans flera gånger. Jag fick också nöjet att illustrera ett par av hans böcker.

  Mitt fiskarliv har bestått av många sammanträffanden och slumpar. Vid en av mina utställningar på Galleri Lilja i Stockholm steg plötsligt mitt ungdomssvärmeri May in genom dörren. Hon blev mycket smickrad över att jag genast kände igen henne. Det var 44 år sedan jag fick "Lapplandsöring" på min 16-årsdag!

  Jag tar fram boken ur hyllan då och då. Från början var den häftad, men jag har låtit binda in den.

Text & teckningar: Rolf Smedman