En Flugfiskares favoritfåglar
av Mats Sjöstrand

  Flugfiske för mig är så mycket mer än bara själva fisket. En av dessa saker som berikar mitt flugfiske är alla trevliga bekantskaper man gör under fisketurerna, och med trevliga bekantskaper så menar jag inte de tvåfotade varelserna i gummistövlar....

  Här nedan presenterar jag några av mina favoritfåglar.

  

  Gärdsmyg (Troglodytes troglodytes) Läte

  Är min favoritfågel nummer ett. Den håller alltid mig sällskap när jag utövar mitt indianfiske längs efter smååarna i mina hemmavatten. Vid tillfällena när man lägger flugspöt till sidan kanske för att ta sig en kaffetår eller för att bara för att sitta still och njuta av lugnet och friden, då brukar det inte ta lång tid förrän man upptäcker en liten krabat som hoppar omkring nere vid åkanten ofta inne bland trädrötterna som sträcker sig ut i vattnet.

  Det är lätt att tro att det är en liten mus som kilar omkring där, men snart så ser man att det är en liten (mycket liten) trind brun fågel med en kort upprättstående stjärt. Har man tur så kan man få höra hans sång som i mitt tycke är den vackraste i fågelvärlden, den låter som en blandning av en kanariefågel och en lärka. Ibland blir han lite irriterad och då protesterar han högljutt med ett hårt och starkt knäppande zäck, zäck, zäck..... ofta hör man han även sitta och locka med ett torrt smattrande prrr, prrr......
Det är sådant här som gör flugfisket till en total naturupplevelse. Att t.ex. ge sig ut på årets första fisketur stillar inte bara fiskesuget som har byggts upp under vintern utan även suget efter alla små trevliga naturintryck man får på köpet.

  

  Kungsfiskare (Alcedo atthis ispida)

  Den blå strimman som blixtrar förbi när man sitter och väntar på vaken. Jag har tur som har ett häckande par vid mitt hemmavatten. Man brukar höra dem långt innan de kommer flygande förbi, de varnar alltid med ett mycket ljudligt tji. Fantastiskt är det också att se dem manövrera i luftrummet precis ovanför åns vattenyta när de flyger till eller ifrån boet, det går så fruktansvärt fort och man tror att de ska flyga in i ett träd eller gren i vilket ögonblick som helst.

  Strömstare (Cinclus cinclus)

  Är en brunsvart fågel med vitt bröst något större än en domherre. Du träffar på den vid strömmande vatten där den ofta sitter på en sten mitt ute i forsen. Den rör sig mycket aktivt hela tiden, den sitter och spanar från sida till sida med små nigande rörelser. Plötsligt så dyker han ner i vattenvirvlarna, när han kommit under vattnet så simmar han mot bottnen med hjälp av vingarna, på botten springer han sen letandes efter föda, vid fångst så stannar han upp och då flyter han automatiskt upp till ytan.

  Forsärla (Gråärla) (Motacilla cinerea)

  Stor som en sädesärla men med en längre stjärt också mer färggrann än denna med sin gula undersida och svarta eller gråa haklapp. Med ett konstant vippande på stjärten ser man den ofta jaga insekter från stenar i bäckar eller åar ofta. Jakten efter insekter sker också hoppflygandes från sten till sten. I luften är den lite av en akrobat med tvära stopp, vridningar och svängar, sällan undkommer bytet. Bjuder ofta på en mycket sevärd föreställning. 

  Storlom (Gavia arctica) Läte

  För mig är fågeln lite mystisk och spöklik. Under mina barndomsår 1969-1978, tillbringade min familj somrarna i Markaryd. Vi bodde nära en sjö och i den sjön så häckade vart år ett lom par. Dessa lommar såg jag oftast bara på sena kvällar och på väldigt tidiga morgnar. När man var ute och fiskade på kvällarna försökte man ibland ro närmare dem, men man lyckades aldrig. Varje gång efter de hade dykt ner i vattnet och kommit upp igen så hade de alltid förflyttad sig en bra bit ifrån mig. När de kom flygande över sjön så hördes det ett tydligt vinande och de landade alltid med ett ljudligt plask.

  På kvällarna hördes alltid det typiska lätet från dem ljudande över sjön. Nu när jag hör dem så tänker jag alltid tillbaka på mina underbara somrar och kvällsfisketurer i en spegelblank Jetesjön. Lommen är en typisk sjöfågel. I mindre sjöar finns det oftast bara ett lom par. Mycket typiskt utseende. Dolkliknade näbb. Otroligt fin fjäderdräkt, inte så färggrann kanske men en otroligt vacker teckning i svart och vitt och i skiftande grå nyanser. Speciellt på huvud och hals. Äter mest fisk. Ett lompar lever i ett livslångt förhållande. Lommarna i Jetesjön lyckades nog inte alltid med sina häckningar, många år såg jag inte till några ungar.

  Morkulla (Scolopax rusticola)

  Denna fågel hör väl mest ihop med jakt tycker kanske många så också för mig. Jag brukade få följa med mina farbröder och min farfar ut och jaga när jag var liten. Detta var alltid mycket spännande, att få stå i skymningen och vänta in morkullesträcken tillsammans. Nu för tiden jagar jag inte mycket, men när man står ute vid vattnet vid skymningen och hör de typiska morkullelätena när fåglarna sträcker förbi, brukar barndomsminnena göra sig påminnda. Morkullan är en skogsfågel, den håller till i fuktiga barr- och lövskogar. Den är väldigt svår att upptäcka på marken då den har perfekt kamouflageteckning. Lång näbb, kortbent, stor som en duva och knubbigt utseende.

  Fiskgjuse (Pandion haliaetus) Läte

  Är en verklig storfiskare. Lätt att känna igen på sin kritvita undersida och sina långa vingar. Svävandes över vattenytan spanar han av vattnet i jakt efter en lämplig stor fisk. Syns också ofta stå ryttlande 15 -30 meter över vattnet i sin jakt på byten. När han har upptäckt en lämplig fisk så ser det ut som om han först bara ramlar "handlöst" en bit för att sen stanna upp en sekund efter detta skjuter han fart ner mot vattenytan med helt utspända vingar, sista biten spärrar ha ut klorna och landar i vattnet med ett ljudligt plask.

  Näktergal (Luscinia luscinia)

  Ofta hörd vid tidiga fiskemorgnar. På våren underhåller denna skönsjungande fågel oss på turen ut till fiskevattnet. Likadant på vägen hem från fisketuren. Den sjunger ofta hela natten men den vackraste sången brukar den prestera i gryningen. Denna fågel har kanske den kändaste sången av alla fåglarna (förutom göken), enligt många också den vackraste. Till utseende är det förvånande för många människor att den är så oansenlig. De väntar sig att få se en praktfull fågel. Den är stor som en bofink med något slankare linjer. Färgmässigt är han på ovansidan nötbrun och på undersidan gråvit.

  Knipa (Bucephala clangula)

  En andfågel som man ofta träffar på vid fiske i sjöar och i större älvars lugnare partier. Hanen har en svartvit fjäderdräkt med ett grönsvart skimrande huvud (okt-juni, blir mer lik honan på sommaren men behåller vingtecknigen från praktdräkten). Jag tycker honan är vackrare med sin gråa kropp och bruna huvud och med en varierande vit halsring. Man lägger främst märke till knipan när den kommer flygande. Den har ett starkt visslande vingljud som hörs på långt avstånd.

  De har också ett intressant parningsspel tidigt på våren, där hanen reser sig upp och kastar huvudet bakåt över ryggen och kväker till med ett kvi-riik eller ett rrrr... Paret bygger bo i trädhål eller fågelholkar. Trädhål är det ont om så man kan gärna hjälpa dem genom att sätta upp lämpliga holkar. En liten lustig detalj som man lägger märke till är att knipan gör ett litet skutt uppåt innan hon dyker ner i vattnet.