Rackelhanen

Upphovsman: Kenneth Boström 1967

Kenneth Boström berättar här själv om historik, fisketeknik och visar den ursprungliga bindbeskrivningen av Rackelhanen.

Historik
Rackelhanen konstruktion och ide'n till den kom 1967 under en nattsländekläckning i Vänneån på gränsen mellan Kronobergs län och Halland. Det visade sig att fisken blev särpräglat selektiv på en speciell nattslända, vars puppa kläcktes strax under ytan. Fisken tog bara den färdiga sländan mellan kläckningspunkten, 10-20 cm under ytan, och upp till vattenytan. Puppan, som borde varit ett lättfångat byte hela vägen upp från botten till kläckningen några dm under ytan, brydde sig fisken inte om. Likaså lämnades den färdiga insekten ifred, då den hunnit upp till vattenytan och omedelbart flög iväg. Dessa kläckningar pågick flera kvällar i rad, och när jag väl kommit underfund med problemet, hittade jag efter mycket experimenterande fram till den rätta metoden att efterlikna naturens gång. Det tog sin tid, men när jag väl funnit rätt material (polypropylengarn), bindteknik och fiskemetod - visade sig Rackelhanen vara dödligt effektiv.

Flugan var emellertid inte särskilt vacker att se på - utseendet var nästan skrämmande, vilket gjorde att det tog lång tid innan jag vågade visa den för mina närmaste fiskevänner. Jag var hela tiden beredd att bli utskrattad, men skratten förbyttes snart till andra uttryck, när dom lyckats förmå sig att prova mina exemplar.

Från början kallade jag flugan bara “Boström Sedge”, men höll den hemlig i min flugask i många år eftersom jag tyckte att den såg hemsk ut. Namnet kom när Lennart Bergqvist första gången fick se flugan och spontant utbrast att den såg ut som en ” Rackelhane”.

(Namnet Rackelhane kommer från fågeln som är en korsning (bastard) mellan en Orrtupp, Lyrurus t. tetrix och en Tjäderhöna,Tetrao u. urogallus)

Andra namn på Rackelhanen som används runt om i världen: Polysedge, Rackelhahn, Boström sedge och Honk.

Fisketeknik

Jag har under årens lopp provat och utarbetat en mängd olika fiskemetoder med Rackelhanen, och ska här försöka beskriva de viktigaste. Rackelhanen fiskas alltid i vattnets ytskikt, och därmed oftast med flytlina. Vid vissa tillfällen kan emellertid en sinktip-lina vara att föredra. I samtliga fall skall Rackelhanen vara impregnerad med flytmedel (t.ex. Permaflote). Många har tidigare missuppfattat polypropylenets egenskaper, och trott att det skulle vara "självflytande", så är inte fallet.

Nattsländorna har många olika sätt att kläcka på, dessa måste vi som flugfiskare kunna imitera. Den något diffusa och allmänna siluettbild som Rackelhanen ger, har säkert med dess oerhörda efektivitet att göra. Materialet ger intryck av liv, och nattsländan håller sig, till skillnad från många dagsländor, nästan aldrig stilla när den befinner sig i eller på vattnet.

Teknik 1. Stripande på ytan. Små korta "nervösa" ryck, eller 5 cm. långa ryck med uppehåll emellan. Imiterar den äggläggande eller drickande nattsländans beteende.

Teknik 2. När jag ser fisken ta "simmande, paddlande" puppor på vattnet, brukar jag helt sonika klippa av vingarna på min Rackelhane, och presenterar den sedan som ytsimmande puppa på väg mot stranden.

Teknik 3. A/. Låt tafsen sjunka - använd gärna en sinktip-lina med kort sjunkande spets. B/. Dra i linan, så rycks flugan ner under vattenytan. C/. Gör en kort paus, så flyter Rackelhanen upp till ytan igen med ett litet plopp. Upprepa proceduren. Denna teknik ger en presentation som stimulerar fisken att ta flugan för en nattslända som kläcks strax under ytan.

Teknik 4. Rackelhanen fiskar också bra helt friflytande - bl.a. imiterande den döda nattsländan efter äggläggningen.

Jag har genom åren provat Rackelhanen på många olika fiskarter, som till exempel öring, röding, regnbåge, bäckröding, strupsnittsöring, sik, harr m.fl. Både här i Europa och i östra och västra USA, överallt har jag funnit att fisken, oavsett vilken art det rört sig om, tagit min fluga med samma tillförsikt och förtroende som den svenska öringen. Det är därför min förhoppning att även du skall finna Rackelhanen värd att prova i dina vatten.

Med flugbindarhälsning: Kenneth Boström

Material till Rackelhanen är bindtråd, lätt krok i strl. 10-18 och därutöver endast polypropylengarn i huvudsak färgerna brunt, oliv, beige, grått eller vitt. Man kan också blanda dessa färger sinsemellan.

Använd helst förvaxad tråd med samma färg som flugan skall ha. Lägg en bädd av bindtråd över krokskaftet ner mot böjen, vänd därefter och linda några mm tillbaka. Vaxa bindtråden ytterligare och dubba den sen med 1 cm långa polyfibrer, som du klippt från garnet och fluffat upp med fingrarna.

Linda de två första varven ner mot krokböjen, därefter vänder du och lindar fram över krokskaftet. På detta sätt binds de bakersta ostyriga fibrerna fast under kroppsmaterialet. Lämna tillräckligt utrymme för vingar och framkropp.

Ta en bit polygarn och dela upp för att få "lagom" med fibrer för den aktuella krokstorleken. Genom att lägga garnstumpen snett över kroken kan man binda in ena vingen i rätt läge. Den andra vinghalvan får peka snett framåt så länge.

Vik den andra vinghalvan bakåt och fixera den med några bindtrådsvarv över vingroten. Tänk på att lämna kvar plats till framkropp och huvud.

Trimma vingarna genom att klippa av dem strax bakom krokböjen.

Dubba tråden igen med 1 cm. långa polyfibrer och linda sedan framkroppen. Avsluta med att linda ett huvud av bindtråd. Genom att vi använder förvaxad tråd behöver inte huvudet lackas.

© Kenneth Boström Bilder och text 1995
Uppdaterad 2004