Blekning och färgning av fjäder och hår

En hårvingad Silver Grey med vinge av naturell och färgad ekorrsvans.

Denna artikel är ett utdrag ur Lennart Bergqvists bok "Laxflugor - på mitt sätt". Lennarts senaste bok är liksom hans tidigare fylld med mängder av uppgifter om verktyg och material samt försedd med vackra och instruktiva steg för steg foton i färg. Den här gången delar han med sig av sin teknik att binda moderna hår- och fjädervingade laxflugor, men också klassiskt fulldressade.

Text: Lennart Bergqvist
Foto: Johnny Johansson

  Blekt material blir lätt sprött och faller sönder, när man fiskar med det. Det var vad man hörde i många år. Men när jag hade en flugbindningskurs i Haugesund på norska västlandet, visade Magne Jan Helle, en av killarna i klubben därborta, enfärgade ekorrsvansar. De hade ett ovanligt mjukt och fint hår. När jag frågade var han hade köpt dem, svarade han att det var från början grå ekorrsvansar, som han hade blekt och färgat själv. Det lät intressant, så jag förhörde honom, hur han burit sig åt.

  "Jag har använt samma blekmedel som min fru använder, när hon bleker slingor i håret. Medlet får sitta i ungefär tre kvart. Därefter sköljer jag dem noga, innan jag färgar dem. Hur man färgar dem, har jag läst mig till i din bok."

  När jag kom hem, ringde jag till FlyDressing och beställde grå ekorrsvansar med så långt hår som möjligt. Från en hårfrisörska fick jag det erforderliga blekmedlet. Nästa dag, när svansarna kommit med posten, satte jag igång enligt de tips jag fått i Haugesund.

Det färgade materialet blir ljusare då det torkat.

  Solveig, min fru, fick vara assistent. Med gummihandskar på händerna, vilket är viktigt att ha, arbetade hon in blekmedlet i svansarna. Men allra först hade hon blandat ihop de två olika komponenterna i förpackningen. Det är viktigt att medlet tränger in överallt.

  När hon hade arbetat in blekmedlet, rullade hon in svansarna i Gladpack, som är en tunn plastfolie. Två svansar i varje rulle. I ett av paketen rullade jag in några grå hägerhackel. Ekorrsvansarna rullades sedan samman med ytterligare en plastfolie. Därefter fick det ligga i 60 minuter. Efter det bröt vi inpackningen och sköljde svansarna ordentligt. De svarta och ljusbruna nyanserna i håret hade nu försvunnit helt och svansarna var nästan enfärgade. De hade en mycket ljus ginger färg. På någon av svansarna fanns det enstaka mörkare, nästan ljusbruna fält. Eftersom blekningen tar bort allt fett på fjäder och hår, behövs ingen tvättning före färgningen.

  Jag kokade upp ett orange färgbad och färgade den ena ekorrsvansen och hägerhacklet, som även det var ljust gingerfärgat. Efter det sköljde jag svansen och hacklet i ljummet vatten. Och så fick materialet ligga i vanligt hårbalsam i ungefär fem minuter. Sedan torkade jag det med en hårfläkt. Resultatet blev förvånansvärt lyckat, så jag fortsatte med att färga de andra svansarna, som under tiden legat i vattenbadet. Dem färgade jag röda, blåa, gröna och gula, vilket är de vanligaste färgerna för undervingen på de klassiska laxflugorna i hårvingeversion. Samma färger har jag på mina hägerhackel.

Skölj noga efter blekningen. Använd gummihandskar.

  Jag fortsatte att bleka material på det sättet men använde blekmedel, som jag köpte i en speceriaffär istället, och det gick bra. Efter ett tag togs det blekmedlet ur sortimentet och ersattes med ett annat, men det var inte lika effektivt. Det fanns med två olika styrkor, så vi provade då den starkare varianten. Den visade sig vara alltför kraftig, och trots att vi den gången plockade ut materialet efter 25 minuter, var håret på ekorrsvansarna förstört. Det blev ungefär som fårull. Så mitt råd är att ni tar kontakt med en damfrisörska och köper av henne.

  Gör bara inte som en flugbindare jag hörde talas om, som lät medlet sitta i över natten. När han nästa dag öppnade plasten, låg bara brosket i svansen kvar. Så starkt är det tydligen. Glöm inte bort att använda plasthandskarna, som följer med i förpackningen.

  Färgning

  Det är trevligt att färga sitt eget material - och ibland nödvändigt. Jag menar inte att det är något fel på det färga de materialet man köper, men ibland finns inte allt man vill ha. Som exempel kan jag ta, när jag kom över grått hägerhackel från en norrländsk flugbindare från Lövånger; Leif Kullin. Han hade en stor bunt liggande, som han inte hade användning för. Jag fick byta till mig den mot en Metz-nacke. Det har jag blekt och färgat till användbara färger. Så har jag också gjort med flera andra material.

  Det jag använder till färgningen är Veniards färgpulver, en rostfri bunke (undvik aluminium), en stor sil eller ett durkslag, ättikssprit, en rostfri sked, en förnicklad grilltång, vatten och några dagstidningar att torka materialet på. Veniards färgpulver finns i alla erforderliga färger. Ibland kan man behöva blanda ihop två eller flera färger, men det kan vara befogat med en liten varning. Eftersom färgerna består av flera olika färgpigment, som påverkar materialet olika snabbt, kan man få obehagliga överraskningar. Ett exempel är, när jag färgar ljust oliv torrflugehackel, vilket egentligen inte är aktuellt för flugorna i min bok. Då måste jag först lägga i ett par skrotnackar för att dra ur det bruna pigmentet, som finns i pulvret. Börjar jag med den nacke, jag vill färga oliv, så blir den alltför brun. När det gäller de klara färgerna, som är vanligast i laxflugebindningen, så har jag än så länge inte stött på något problem.

Den blekta ekorrsvansen får en svagt gingerfärgad nyans.

  Först lägger jag materialet som ska färgas i ett bad med ganska varmt vatten och mycket diskmedel. När det legat i blöt en timme, tvättar jag det försiktigt med en mjuk borste. Är det lösfjäder eller dubbingmaterial, rör jag om i badet ett tag, vilket är viktigt. Färgen tar inte på smutsigt eller fett material. Efter tvättningen får materialet ligga kvar i diskmedlet och jag tar det därifrån direkt ner i färgbadet. Jag börjar färgningen med att tömma 2-3 liter vatten i den rostfria bunken och kokar upp vattnet. Strax innan det börjar koka, häller jag i ungefär en femtedel av färgburkens innehåll och rör om. När färgbadet kokat upp, drar jag kärlet åt sidan, så att kokningen upphör, tömmer i en kopp iskallt vatten för att sänka temperaturen en aning och lägger i materialet. Jag börjar röra om med den rostfria skeden och rör oavbrutet i en minut. Det gör jag för att färgen ska tränga in överallt, så att färgningen blir jämn. Sedan tömmer jag i ungefär 0,5 dl 12% ättikssprit, vilket gör att färgen tar bättre, samtidigt som det fixerar färgen, så den inte släpper senare. Jag fortsätter sedan att röra om i färgbadet och ser noga till att materialet hela tiden täcks av färglösningen. Vissa material är benägna att flyta upp till ytan.

  Efter ett par minuter kollar jag hur färgen tar och är väl medveten om att materialet ser mörkare ut, när det är vått. När jag tror att färgnyansen är som jag vill ha den, tar jag upp Materialet och sköljer det ett litet tag. Är jag fortfarande osäker, håller jag färgbadet varmt och blåser torrt någon del av materialet. Det kan vara en fjäder eller spetsen på en svans eller liknande. När det är torrt, ser jag om det har rätt färg eller inte. Om det är för lite färg, lägger jag det i badet och fortsätter färgningen tills resultatet är som jag vill ha det. Ibland kan jag behöva tillsätta mer färgpulver, men jag försöker först med att hälla i mera ättika. Behöver jag tillsätta mer färgpulver, är det viktigt att först ta upp materialet och sedan tömma i pulvret och röra om ordentligt. Först därefter kan jag lägga i materialet igen.

Använd en rostfri bunke Ättikan gör att färgen biter.

  Om jag har färgat lösfjäder eller dubbingmaterial, tömmer jag det genom silen. Annars tömmer jag hela kärlet direkt i vasken och sköljer materialet noga. Hårmaterialet lägger jag i ett bad med hårbalsam i några minuter och därefter sköljer jag det. Fjäder och dubbingmaterial lägger jag på en tidning direkt efter sköljningen.

  Sedan lägger jag det på tork på dagstidningar. Under tiden som det torkar, tar jag då och då upp materialet och skakar det försiktigt, så att fjäder och hår ligger i rätt riktning. Det gör också att det torkar snabbare, eftersom det tränger in luft i materialet. Skulle någon färg bli alldeles galen, kan jag färga om den till svart. Svart täcker alla färger.

Skölj bort alla färgrester. Hår behandlas med balsam.

  När det gäller tuppnackar, lägger jag dem i press mellan två dagstidningar med något tyngre platt föremål ovanpå. De torkar saktare då, men nackarna blir flata och fina. Gör man inte det, så rullar skinnet, som fjädrarna sitter på, ihop sig. Det beror på att fettet i skinnet försvunnit vid färgningen. När nackar ligger i press är det ännu viktigare att ta fram dem och skaka dem med jämna mellanrum. Då byter jag också tidningarna, som dragit åt sig fukten.

  Liksom flugbindning kräver färgning både övning och tålamod, innan resultatet blir bra.

Av Lennart Bergqvist ©

Läs mer om Lennarts fantastiska böcker:
 Flugbindning på mitt sätt
Laxflugor - på mitt sätt