De vanligaste kastfelen
Text & Foto: Niclas Andersson

Vid praktiskt fiske finns många situationer
då kastskicklighet sätts på prov

  Få flugfiskare har så gedigen erfarenhet av flugkastandets konst som Leif Stävmo. Leif tillhör världens främsta experter på flugkast med enhandsspö och har arbetat som kastinstruktör i hela Skandinavien, Tyskland, Ryssland, USA, Nya Zeeland och Australien. Som de flesta välkända kastinstruktörer kommer även Leif från castingsporten, där just ett fulländat flugkast är ett måste för att vara med i världseliten. Med sammanlagt 6 VM-guld och ett världsrekord i längdkast med enhandsspö som bevis för sitt kunnande, är det svårt att hitta en bättre kastinstruktör.
Som instruktör stöter han ideligen på felaktigheter i flugkastet hos nybörjare, men även hos många mer erfarna flugfiskare. Dessa fel kan - om de inte rättas till från början - för alltid försämra dina kast och hindra dig från att lära in avancerade specialkast, som annars skulle hjälpa dig att fånga en svårfiirtad eller svårt placerad fisk. Dessa fel tycks dessutom nästan alltid vara desamma och ständigt återkommande hos flugfiskare världen över. Med Leif Stävmos hjälp kommer vi att ta oss en närmare titt på dessa problem, vilka de är och hur du kan rätta till dem

  Men innan du sätter igång att träna för att förbättra din kastteknik är det viktigt att tänka på följande:

- All träning sker på land, till exempel på en gräsmatta, och utan fluga på tafsen. Använd istället en kort bit piprensare eller liknande.

- Tafsen längd bör vara 1-1,5 gånger spöts längd.

- Värm upp under cirka 10 minuter genom att utföra kaströrelsen utan att ha någon lina i luften. Börja sakta och öka successivt hastigheten på rörelsen. Därefter kan du börja med korta överhandskast med 6-8 meter (lina plus tafs).

- När du ska lära in ett nytt kast eller rätta till ett problem, är det viktigt att först tänka igenom kastet mentalt och rent teoretiskt gå igenom det du ska utföra.

- Var alltid avslappnad när du utför ett kast. En spänd kropp leder oftast till att du tar i för mycket - med ett dåligt kast som resultat. Kom ihåg att teknik är viktigare än muskelkraft för att få ett bra flugkast.

- Träna hellre 30 minuter om dagen än 2 timmar en dag i veckan. Korta, intensiva träningspass ger mer än långa och utdragna.

  De vanligaste felen

  Problem vid flugkastningen uppstår av två anledningar; antingen att utrustningen är dålig eller rent av felaktig, eller - vilket är det vanligaste - beroende på bristande teknik hos den som håller i spöt och utför kastet. Vi kommer aldrig ifrån att en rätt kombinerad utrustning är viktig. Men utgår du från en hyfsat modern utrustning med ett spö som har progressiv aktion och en passande WF-lina, Så kan du sedan korrigera de fel som du själv åstadkommer.

  För stor linbåge

Under ett flugkast bildas en linbåge som storleksmässigt motsvarar spötoppens högsta och lägsta punkt under kastet. Gör du en konvex bana med spötoppen under kastet, Så öppnas linbågen upp, och ju större/högre bana, desto större blir linbågen.
Orsaken till detta år att du använder för mycket handledsrörelser eller en felaktig kombination av sänkningen av armbåge/underarm i rörelsen framåt.
Sträva allid efter att få spötoppen att röra sig i ett plan/nivå under kastet. Det är viktigt att hålla en så rak linje mellan bakre och främre stoppet som möjligt.
Kaströrelsen ska vara jämnt accelererande mellan stoppläget fram och bak, för att spöt ska kunna överföra maximal energi till fluglinan utan större kraftansträngning. Handleden ska vara relativt "stel" under kastet, och stoppen i främre och bakre läge ska vara distinkta.

  Inget tryck i bakkastet

  Att ett bra flugkast till 70 procent består av ett bra bakkast är det få som känner till eller tänker på, men det är just här som ett av de allra vanligaste felen återfinns. Att bibehålla en jämnt ökande/accelererande rörelse även i bakkastet och avsluta med ett distinkt stopp är mycket viktigt, men något som många gånger tycks glömmas bort. Problemet orsakas av tre fel; en dåligt eller helt felaktigt accelererande rörelse i bakkastet, men vanligast beror det på en okontrollerad handled eller en för tidig armbågslyftning. Spötoppen måste styras i en rak, accelererande linje även i bakkastet och sedan bringas till ett distinkt stopp.

  Tailing loop

  Tailing loop uppkommer främst vid längre kast där större kraftinsats är nödvändig. Tailing loop innebär att tafsen och/eller flugan fastnar i fluglinan under kastet och bidrar till något som mer påminner om lassokastning än flugfiske.
Den vanligaste orsaken, och det absolut vanligaste kastfelet, är att du i bakkastet drar armbågen/axeln in mot kroppen igen. Detta gör att du får en halvcirkelformad rörelse med spöt och en okontrollerad lina/tafs.
Ett annat kastfel, som ger upphov till tailing loop, är att du för spötoppen i en konkav linje under kastet, vilket i sin tur år en följd av för tidig kraftinsats eller för kort kaströrelse, som ger en ryckig och ojämn acceleration.
Det är viktigt att ha en kontrollerad handled under hela kastet. Kom ihåg att vid långa kast blir kaströrelsen lång med en mjuk acceleration.
Ladda spöt genom en dragande rörelse med axel-armbåge-underarm i kastet.
Det är återigen viktigt att hålla en så rak linje som möjligt med spötoppen i såvål höjdled som sidled.

  Tafsen sträcker inte

  Tafsens uppgift är bland annat att fungera som en "osynlig" länk mellan fluglina och fluga. Därför är det viktigt att den sträcker ut ordentligt när du så önskar. Problemet med en tafs som inte sträcker ut beror i huvudsak på två orsaker.
Antingen gör du ett för högt anlagt kast som slår ut för högt över vattenytan, vilket medför att fluglinan dalar ner mot vattnet före tafsen, eller så gör du ett för hårt ansatt kast och får då en "fjäderreaktion" i tafsen som studsar tillbaka mot fluglinan. Att tafsen inte sträcker ut ordentligt beror också många gånger på tafsens uppbyggnad, till exempel för lång eller för kort tafs.
När du gör ett flugkast är det alltid bra att ta sikte på något, så att kastet och flugan riktas mot en speciell punkt, till exempel uppströms ett vak.
Genom att sikta rakt mot ett mål minskar du problemet med för högt anlagt kast.
Tänk hela tiden på att aldrig anvånda mer kraft och rörelse än vad som krävs.

  Om du för spöt högre i framkastet än bakkastet, så kommer linan att falla ihop på vattenytan istället för att lägga sig rakt och fint. Samma problem uppstår om du öppnar upp linbågen allt för mycket i framkastet och istället för att stanna spöt för det i en svepande rörelse ner mot vattenytan. Ett annat vanligt fel är att för lång del av skjutlinan, eller för tunn skjutlina, befinner sig utanför toppöglan, vilket medför att för lite energi förmedlas under kastet. Ett dåligt sträck i bakkastet, det vill säga att du inte väntar ut linan ordentligt, medför också att spöt inte spänns upp ordentligt inför framkastet som då kollapsar.

Ett effektivt handgrepp är A och O.
Avståndet mellan handleden och butten på spöt
ska vara detsamma under hela kastet.

  Kom ihåg att den bästa kastinlärningen sker på land utan stressen från vakande fiskar. Kom också ihåg att ett bra flugkast inte börjar i armen eller spöt - utan i huvudet. Att mentalt och teoretiskt veta hur det ska gå till år en viktig del av ett bra flugkast. Genom träning kan du sedan korrigera problemen och lära dig kasta mer effektivt och med mindre kraftansträngning.

1. Leif Stävmo visar startpositionen inför ett bakkast. Denna position blir även det främre stoppet vid framkastet.

2. Armbåge/axel förs sedan bakåt/uppåt i en jämn accelererande rörelse till bakre stoppet. Det är viktigt att föra spötoppen i en rak linje från främre till bakre stoppet och vice versa.

3. Medan linan rullar ut bakåt görs en upphämtning genom att man ytterligare för armbågen och axeln bakåt/uppåt. Denna rörelse görs något långsammare än linan rullar ut bakåt för att inte påverka linan i bakkastet. Rörelsen är endast några centimeter, men ger tillräckligt med extra kraft inför framkastet. När linan sträckts ut ordentligt bakåt, görs framkastet genom en dragande rörelse med armbåge/axel framåt/nedåt. Det främre stoppet ska motsvara positionen på bild 1.

4. Vid riktigt långa kast görs rörelsen bakåt något längre.

© Text: Niclas Andersson 1998
Besök gärna Niclas hemsida
http://www.flyfishphoto.com/

Läsarnas kommentarer på denna artikel

Läsarnas kommentarer:

Jag läste nyligen artikeln av Niclas Andersson ang dom vanligaste kastfelen man kan göra. Speciellt stycket angående "tailing loop" tog jag till mig.

Jag hade i flera år haft problemet med att flugan fastnade i fluglinan vid mitt avslutande framkast. Oftast hände det nog när jag var aningen trött i armen eller när jag stressade iväg ett kast mot vakande fisk. Säkerligen har jag från början lärt mig fel kastteknik och jag hade tröstlöst sökt en förklaring till varför det titt som tätt resulterade i att mina kast såg bedrövliga ut.. Lösningen var faktiskt så enkel att jag nästan blev lite förbannad på mig själv.

Fotställningen... där var faktiskt lösningen för mig. Jag hade i flera år alltid haft tyngdpunkten på vänster fot och densamma något framför den högra. Detta ger ju en automatisk rotation av höger axel och överkropp vid bakkastet och därför också en förflyttning av spötoppen i sidled. Av en slump bytte jag fot och som i ett trollslag blev mina bakkast spikraka och gav mig kontroll på mina framkast som jag tidigare aldrig haft.

Kanske är det bara jag som varit en idiot i så många år att jag inte bättre begripit.. men jag ser många som gör samma misstag som mig. Och aldrig har jag sett någonstans att man ska ha höger fot fram.. (om man är högerkastare).

Vet inte om det har betydelse för någon annan, men för mig var det ett så enkelt och dumt fel som var så lätt att åtgärda, och som ger mig betydligt bättre kontroll.

Stefan Johansson 2004-07-07

I artikeln om de vanligaste kastfelen av Leif Stävmo mfl. som ju är mycket bra rekommenderas att man använder piprensare som "kasttyngd" när man övar. Den ligger nära en fluga i vikt och luftmotstånd. Jag fick 1973, när jag köpte mitt första flugspö, lära mig av en dansk säljare som jobbade på anrika Jakt och Fiskespecialisten på BirgerJarlsgatan i Stockholm att det var viktigt att sätta en garnbit i tafsspetsen istället för fluga för att få lagom luftmotstånd annars får man "pisksnärtar". Nu vill jag emellertid varna för piprensare eller liknande fästsnärp som sitter runt fluglinan när den levereras. Testade en sådan vid en laxflugfiskekurs. Efter en stunds kastande var "flosset" bortnött, i ändan på "piprensare" stack sylvassa metalltrådar ut, LIVSFARLIGT! Alltså använd inte piprensare vid träningskastning utan bara rent garn!

Med fiskehälsningar, Dan Tjärner, Boden

Tillbaka till topp