Kläckare - flugor för "mellanstadiet"
Av Rolf Ahlkvist 1995

Flugfiskaren kommer ofta till sitt vatten och ställer sig frågan torrfluga, nymf eller streamer? Svaret kan vara kläckare, ett mellanstadie för nymfen innan den flyger iväg. Har du sett öringen rulla lungt och behärskat i strömmen så är det kläckare han "spisar". Då är det dags för en fluga med "flöte" som håller sig i ytfilmen.

  En lätt vind drar genom strandgräset och krusar vattenytan där de första sländorna visar sig. Enstaka till att börja med, sedan fler och inom några minuter är kläckningen i full gång.

  Fiskaren i strandkanten identifierar sländan, fäster sin gamla beprövade imitation på tafsen och gör sig beredd.

  Vaken låter heller inte vänta på sig, och inom kort har han tre - fyra fiskar inom bekvämt kasthåll.

  Linan sträcker ut, flugan landar där den ska och ställer sig stolt på sitt hackel, förvillande lik sina naturliga förebilder.

  Scenariot är precis det han drömde om i vintras men med en väsentlig skillnad - fisken vill helt enkelt inte ha hans fluga.

  Med stigande otålighet försöker han igen och igen. Byter fluga, försöker på nytt med samma nedslående resultat. Känns situationeri igen?

  Sårbar

  Jag har upplevt den åtskilliga gånger och säkerligen många med mig. Med andra ord, dags för en kopp kaffe och en smula konstruktivt tänkande.

  Ett ofta förbisett stadium i en sländas livscykel från ägg till spinner är de korta ögonblick då förvandlingen från nymf till "dun" äger rum. Avgörande för om en kläckning skall sätta fart är gynnsam vattentemperatur.

  Nymfen "väntar in" den rätta temperaturen och stiger sedan snabbt mot ljuset. Väl uppe i vattenytan finns det ingen återvändo, omvandlingsprocessen har startat.

  Ett lager luft mellan kropp och nymfskal expanderar, spräcker upp skalet och sländan börjar mödosamt ta sig ut ur sitt trånga fängslande skal.

  Det är i detta stadium som sländan är som mest sårbar och helt prisgiven åt hungriga fiskar. Vilket öde, att efter ett par år i bottenslammet äntligen få skåda dagens ljus bara för att i nästa ögonblick hamna i magen på en fisk. Förvandlingen från nymf till dun sker förhållandevis snabbt, vid varm väderlek på några få sekunder.

  Är dagen kylslagen tar kläckningen längre tid och naturligtvis ökas på samma gång risken för upptäckt. En annan faktor som också har betydelse för hur snabbt sländan blir vingburen är vattenytans struktur.

  Sländan kommer snabbare till väders om vattenytan krusas aven vind än om den ligger helt stilla.

  Selektiva stadier

  Vi talar ofta om selektiv fisk och menar då i allmänhet att fisken exempelvis föredrar en dagsländeart framför en annan.

  Men selektivitet kan också innebära att fisken föredrar ett stadium i en sländas utveckling framför ett annat.

  Vi har konstaterat att det mest kritiska momentet i en dagsländas liv är själva kläckningen, då inga undanmanövrer är möjliga.

  Givetvis är detta stadium av största intresse för fisken som på sitt ointelligenta men rationella sätt lever efter maximen "mesta möjliga mat med minsta möjliga ansträngning".

  Den färdiga sländan som likt en miniatyrsegelbåt rider på vattnet är inte alls så hjälplös som det kan synas. På någon sekund kan den lyfta från ytan.

  En fisk som upplevt den situationen gång på gång under sitt liv vet bättre än att jaga flygfärdiga insekter, när hundratals hjälplösa kläckare kämpar med sina nymfskal, fastklibbade i ytfilmen.

  Som fiskare lönar det sig alltid att vara observant. Om man ser den färdigutveckade sländan försvinna i virvlarna är saken klar, och en torrfluga av lämplig form och storlek är förmodligen den bästa medicinen.

  Ser man däremot vak på ytor där uppenbarligen ingen slända sitter kan ofta en kläckare vara den fluga som räddar dagen.

  Flytkulor

  För mig själv, och många andra flugfiskare i min generation, tog det lång tid att uppmärksamma detta mycket naturliga och självklara fenomen.

  Allmänt kända blev nog kläckarna först sedan Charles Brooks i USA hade börjat experimentera med damstrumpor och diverse flytkulor. Bindmaneret presenterades i många fiskeartiklar och fick ett stort genomslag.

  Numera har kläckare blivit ett vedertaget begrepp i samtal flugfiskare emellan.

  Så här i efterhand har jag förstått att jag åtskilliga gånger fiskade kläckare utan att egentligen veta vad jag gjorde. Det var vid de tillfällen då jag fiskade infettad flymf på ytan och mera slumpmässigt upptäckte att det gav resultat.

  Flytande nymfer

  Jag presenterar några kläckare som kanske kan ge nya bindideer. De imiterar inte några specifika sländor utan ska betraktas som allmänna grundmönster.

  Av samma anledning preciserar jag heller inga färger. Var och en får använda de material och de nyanser som han eller hon finner lämpligt beroende på vilka sländor som ska representeras.

  Jag rekommenderar ett studium av Lennart Bergqvists bok "Flugbindning på mitt sätt", där han minutiöst har noterat färger och färgkombinationer för de flesta flytande nymfer (kläckare) som kan komma i fråga.

  Eftertanke

  Avslutningsvis vill jag påpeka att kläckarna är användbara på mer än ett sätt. De representerar inte bara nymfer i förvandlings- stadiet, utan också diverse landbaserade insekter som hamnat i vattnet och ofta ligger djupt i ytfilmen.

  Från grundmönstren kan man jobba vidare och om man vill, täcka hela fältet från fjädermyggpuppor över kläckande sländor och landinsekter till olika nattsländepuppor.

  Hur gick det då för den frustrerade flugfiskaren i inledningen av texten?

  Jodå, han fick sina fiskar efter en kaffepaus i strandkanten med hjälp av en nerklippt hjorthårsfluga och en smula eftertanke. Han heter Lennart och gav mig mönstret till en av kläckarna i min presentation prisgiven åt hungriga fiskar.

Av Rolf Ahlkvist 1995 ©
Besök gärna Rolfs hemsida: www.ahlkvist.net/