Nattsländan och regnbågen
Av Sune Adolfsson 1985

Dagen när den stora nattsländan kläcks till liv. Sune Adolfsson berättar om en av de största bågarna och tipsar om de flugor du kan satsa på att binda upp i vinter

  Likt mindre racerbåtar far nattsländorna fram på ytan i augustikvällen. Regnbågarna är som galna och jagar vilt de kläckande pupporna, - en av årets höjdpunkter vid put-and-take vattnet har börjat.

  Det är nattsländeafton vid regnbågstjärnen och jag försöker från den snåriga strandvegetationen få till ett godkänt kast. Regnbågarna går och vakar i sina matbanor. Det gäller att placera flugan någon meter framför sista vaket.

  Luften och snåren runt omkring mig kryllar av nykläckta nattsländor. Längre bort ser jag en av regnbågarna i vakande karriär närma sig mitt tillhåll. Jag lyckas få på ett skapligt bakkast och nattsländeimitationen far ut över den spegelblanka vattenytan. Jag sträcker försiktigt tafsen och väntar på den vakande bågen, som nu endast är några meter från flugan.

  Rejält hugg och fast fisk! Vattnet sprutar från linan vid mothugget. Den är en riktig fighter och bjuder på en ståtlig höjdhoppsuppvisning som det anstår en regnbåge i kiloklassen.

  Med fisken lyckligt drillad och håvad blickar jag ut över tjärnen. Den här kvällen är det många fiskande besökare - och det kan man förstå när Dagen N som i Nattslända infaller vid regnbågstjärnen.

  Sök skafferiet

  Mitt fiske bedrevs den här gången vid ett put-and-take vatten i Bergslagen. Tjärnen är fin med kastvänliga bryggor och allt som hör till ett lättillgängligt vatten. Regnbågen är långt ifrån lättlurad och för det mesta tycks den gå på tok för långt ut - i alla fall för en trött flugfiskararm.

Bildtext: Ett kort kast där regnbågens matbana närmar sig stranden och sedan en spännande väntan på fisken antåg

  Trots att det verkar som om de flesta fiskarna är strandskygga brukar oftast skenet bedra. Observation av de så kallade matbanorna brukar avslöja var dessa går nära någon av tjärnens kanter - och förhoppningsvis då inom kasthåll. Bland mina flugfiskande vänner brukar detta område kallas för "skafferiet".

  För bästa möjliga fångstresultat bör man ta god tid på sig att lokalisera regnbågens vakområde. Idealiskt är givetvis om det finns en ås eller liknande bredvid tjärnen från vilken man kan blicka ut och se de avslöjande vaken i fiskens matbana. Med andra ord, sök "skafferiet" vid ditt put and take vatten, det kan löna sig!

  Kamoflagefiske

  När man väl funnit var regnbågarnas vägar närmar sig stranden, gäller det att försöka välja lämplig fiskeplats och även en för tillfället lämplig fiskemetod. De kastvänliga bryggorna är förstås bra och bekväma - men ligger långt ifrån alltid vid skafferiet.

  Under de senaste åren har kastbryggorna fått konkurrens av det populära flytringsfisket, en metod som gör det möjligt att komma åt fisken i hela tjärnen. Jag är själv ingen frälst flytringsfiskare - men mycket talar för att det kommer att bli framtidens melodi.

  Själv har jag med framgång bedrivit något man kan kalla för "kasta-ut-och-gå och- gömma-sig-fiske, eller om man så vill, "kamoflagefiske". Metoden går ut på att i skydd av strandvegetationen placera flugan i regnbågens matbana - och sedan helst knästående och i skydd av grönskan invänta fiskens hugg. Ett väldigt spännande fiske som också för det mesta brukar ge utdelning. Det är givetvis omöjligt att få ut något långt kast och det är heller inte nödvändigt. Det viktiga är att torrflugan flyter, att tafsen är sträckt och sist men inte minst att fiskaren gömmer sig så gott det går bland snåren.

  Den här metoden har visat sig vara speciellt bra då fisken jagar kläckande nattsländor efter strandkanterna och har gett mig flera fina regnbågar vid ofta trögfiskade put-and-take tjärnar.

  Nattsländegiganten

  Vid min regnbågssjö brukar den stora nattsländan (Phryganea Grandis) börja kläckas i slutet av augusti. Den är störst bland våra nattsländor och utvecklas i såväl sjöar och dammar som i långsamt flytande åar. Den har en längd av hela 28 mm exklusive antennerna, - den är giganten bland nattsländorna.

  Detta är ett av de få tillfällen på året då put-and-take tjärnen verkligen vaknar till liv. Det är även en av de få perioder då man kan komma i kontakt med de större regnbågarna Vissa tillfällen kan till och med bjuda på ett strålande torrflugefiske.

  En mycket fisklig imitation av den stora nattsländan är torrflugan Streaking Caddis, som för övrigt är komponerad för att just efterlikna de större nattsländorna. Den är ett bra val när nattsländetiden infaller och en ypperlig nattfluga då öring och regnbåge jagar de stora nattsländorna på ytan.

  Predatorn

  För att försöka få fram en lyckad imitation av de större nattsländornas puppa har jag själv under några säsongers tid experimenterat en del vid bindstädet. Efter att ha testat flera av de konventionella puppimitationerna med mindre gott resultat vid de stora nattsländornas kläckningar, försökte jag skapa en egen storpuppa.

  Efter en del smärre justeringar av prototypen samt även testfiske under ett par säsonger vid både svenska och. norska vatten har nymfen mer och mer framstått som en överraskningarnas fluga. Den har sedan premiärdoppet bjudit mig på många fina fiskestunder och har blivit en måste fluga i min och mina fiskevänners nymfaskar.

  Flugan är i första hand avsedd som en allroundnymf och imiterar flera olika kryp som är vanligt förekommande vid våra put-and-take sjöar, så som vattengråsuggor, märlor och puppor. På grund av de mycket goda fångstresultaten och då speciellt under de stora nattsländornas kläckningar har jag döpt flugan till Predatorn ett namn som den ofta gjort skäl för.

  En orsak till Predatorns lockande förmåga är troligtvis den dubbade nymfkroppen som ger ett naturligt intryck av liv. Vissa fiskestunder har jag upplevt att Predatorn varit den enda fluga fisken tagit. Trots att andra imitationer hade verkat mera lämpliga, så föredrog fiskarna min hemgjorda puppa.

  Nattsländemönster

  Här följer några gångbara mönster för både de medelstora och de större nattsländorna. De är naturligtvis säkra kort inte bara vid regnbågssjön utan också vid öringströmmen.

  Rackelhanen (länk till originalmönstret)

Krok: Mustad 94833 nr 10-16.
Bindtråd: Tunn torrflugetråd, samma färg som kroppen
Kropp: Polypropylengarn i brun, olive eller smutsgul. Löst dubbat på bindtråden.
Vingar: Popypropylengarn i brun, grå eller beige. Bundna i bakåtlutande V-form och avklippta där kroppen slutar. Den här flugan går att binda i flera olika färgkombinationer, de populäraste är helt brun, brun kropp med grå vingar, olive kopp med beige vingar, eller en helt smutsgul variant. Viktigt är att Rackelhanen doppas ordentligt i impregneringsvätska innan användandet!

  Sedge-puppa

Krok: Mustad 94840 nr 10-16.
Bindtråd: Monocord i samma färg som kroppen.
Förtyngning: 2 lager tunn bly- eller koppartråd. Endast på främre delen av kroken.
Ribb: 5-6 varv oval silvertinsel, endast över bakkroppen.
Kropp: Orange eller olive dubbingblandning av långfibrigt syntetiskt garn. Löst dubbat och ganska tjock. Man kan även blanda i lite Antron i dubbingen för att få lite extra lystereffekt.
Thorax: Blandning av långa och korta hår från harhuvud, - dubbat på vanligt sätt eller med s.k. "falskt hackel". Efter själva bindningen bör man "rugga" upp kroppen och thorax med exempelvis en avklippt tandborste, så flugan får ett burrigt utseende, och blir betydligt mer "levande" i vattnet.

  Streaking Caddis (länk till originalmönstret)

Krok: Mustad 94833 nr 8-10 eller Mustad 94831 2x lång nr 10-12.
Bindtråd: Samma färg som kroppen och inte för tunn, - helst trådgrovlek B.
Ribb: Ett stubbat brunt tupphackel, nedklippt till ca 2-3 mm hackellängd.
Kropp: FlyRite fylligt dubbat, - i färgerna Dark Tan (nr 20) eller Dark 0live (nr 3) eller Golden Olive (nr 8). Dubba kroppen en bit ned i kroksvängen.
Vinge och huvud: En 'bunt rådjurs- eller hjorthår av drygt en blyertspennas tjocklek. Inbundet på "muddlervis", men var noga med att det finns bindtråd under för att undvika att det glider på kroken. Håren skall räcka ca 10 mm bakom kroppen. Klipp sedan ned håren till önskad form med en vass sax bakifrån. Undertill ska framkoppen klippas flat. Håren på sidorna kan sparas något, då de gör att flugan får rätt ställning på vattnet.

  Predatorn

Krok: Mustad 94833 eller Mustad 94840 nr 8-10.
Förtyngning: 2 lager tunn bly- eller koppartråd, på främre delen av krokskaftet.
Bindtråd: Mörkbrun Monocord. Ribb: 5-6 varv tunn koppartråd.
Kropp: Över- och underhåren från Australisk Oppossum blandade i lika delar (50/50). Löst dubbat och en bit ned i kroksvängen.
Vinganlag: Dubbelvikt sektion av stjärtfjädern från guldfasan eller vanlig fasan.
Thorax: Underhår från Australisk Opposum.
Ben: Rapphöna sparsamt och endast på sidorna.

Av Sune Adolfsson 1985 ©