Text: Kenneth Boström
Illustrationer: Thommy Gustavsson

Klinga, ögla, tejp, handtag, lim, tråd, lack och rullfäste. Med dessa komponenter i din ena hand och mina monteringstips i den andra torde resultatet bli följande: Du har snart monterat ditt favoritspö.

  Men innan vi börjar: Vad är ett bra spö?

  Det finns nog bara ett enda svar på frågan. Ett bra spö är ett spö du trivs att fiska med - så enkelt är det. Det dyraste spöet är kanske därför inte alltid det bästa eller det som passar just dig bäst.

  För att försöka definiera vad ett bra spö är, får man därför inte bara se till dess pris eller hur långt det kastar. Det finns många och långt viktigare faktorer att ta hänsyn till - spöets förmåga att kroka, hålla och drilla fisk balans, lätthet att transportera och, då det gäller flugspön, spöets förmåga att rolla, switcha och kurvkasta mm.

  Det är naturligtvis en omöjlighet att bygga in alla dessa funktioner i ett spö med maximal verkan. Man måste kompromissa, vilket de flesta spöfabrikanter ännu inte insett eller inte vill inse. Några decimeter i ökad kastlängd tycks många gånger vara väsentligare än andra mera funktionella och viktigare egenskaper hos ett spö.

  Hur ett spö ser ut är av mindre betydelse, så länge det har de egenskaper som är viktiga för fiskaren och fisket.

  Likväl kan man inte bortse ifrån att ett spös utseende har en viss betydelse för fiskaren. Men ofta ligger detta mera på det psykologiska än praktiska planet. Ett spö som är vackert lindat, vällackerat och försett med rullfäste av ädlaste träslag ger kanske också ägaren större självförtroende och inte minst tilltro till sitt spö.

  Andra faktorer av betydelse då det gäller att välja spö är ens eget temperament och fysik. Är man lite hetsig eller snabb eller mera lugn och långsam, är man lång, kort, stark, svag, spenslig eller kraftigt byggd?

  De flesta som börjar bygga spön startar mestadels med en redan färdig klinga. Men med alla de olika fabrikat och typer av spöklingor som finns i marknaden, är det största problemet för hobbybyggaren att välja rätt, och det är ju grundförutsättningen för ett lyckat slutresultat. Man måste bland annat fråga sig varför man behöver ett nytt spö. Är det för att komplettera spön man redan har eller för att ersätta någon av de gamla trotjänarna?

  Aktion

  Spön brukar indelas i tre huvudgrupper: toppaktion, halvaktion och helaktion, beteckningar för hur klingan uppför sig vid normal belastning.

Från vänster till höger:
Toppaktion, Halvaktion, Helaktion, Bottenaktion

  Men dessutom finns det ett stort antal mellanvarianter. Det går därför inte att hitta en gyllene regel för hur det spö skall vara beskaffat som passar just dig bäst.

  Man kan också indela de olika aktionstyperna i flera snabbhetstyper, och med det menar jag den tid det tar för klingan att räta ut sig efter en viss belastning. Det beror i huvudsak på spömaterialet men också på klingans tapering. Man kan med andra ord bygga en toppaktionsklinga som är långsammare än en helaktionsklinga, liksom man kan bygga en helaktionsklinga som är snabbare än en toppaktionsklinga.

  Ett annat uttryck som ofta används i spöbyggarbranschen är "progressiv aktion", vilket innebär att ju hårdare man belastar en klinga desto djupare böjer den sig, vilken aktionstyp den än tillhör. Ganska självklart tycker man eller hur? Därför borde den inte finnas som en beteckning för spöaktion. Om man därmed inte menar en extrem bottenaktion som exempelvis speycast-aktion.

  Rätt sida på klingan

  Det finns egentligen bara tre alternativ, när det gäller att välja sida för montering av öglor på en klinga, oavsett vilket materia en är byggd av.

Alt. 1. att sätta öglorna på den styvaste sidan av klingan

Alt. 2. att sätta öglorna på den mjukaste sidan

Alt. 3. att sätta öglorna efter eventuell krokighet i klingan.

  Vilket av dessa tre alternativ man skall välja måste bedömas från fall till fall och vilken typ av spö det gäller.

  För flugspö gäller nästan alltid alternativ 3 på en splitcaneklinga.

  Gäller det en glas-, kol-, eller grafitklinga, kan det bli besvärligare att välja. På en mycket välbyggd klinga skall det knappast finnas en styvare eller vekare sida, och då monterar man öglorna mestadels enligt alt. 3. Visar det sig däremot att det finns skillnad på sidorna måste man bestämma sig för om man vill utnyttja den styva sidan eller den veka.

  För att konstatera vilken sida som är vek eller styv behövs en bit maskeringstejp, penna och ett bord. Rulla spödelarna under spänning mellan handflatorna enligt bild och märk den styvaste respektive den vekaste sidan med penna och tejp.

  Sätt samman topp- och bottendel med markeringarna mitt för varandra och sikta längs skarven för att se att det inte finns någon utpräglad krokighet i klingan.

Rulla spödelarna under spänning mellan handflatorna och märk den styvaste respektive den vekaste sidan med penna och tejp.

  Man kan göra mindre förändringar i klingans egenskaper. Om man tycker att botten är för styv eller toppen för vek, kan man givetvis vrida dem i förhållande till varandra för att få fram de egenskaper man önskar. Dessa förändringar är emellertid mycket marginella, så vitt det inte är fråga om en mycket dåligt byggd klinga, där skillnaden mellan styv och vek sida är mycket stor. Man bör undvika att montera öglorna någonstans mitt emellan. Särskilt hos flugspön, då man kan råka ut för att spöet vill styra linan åt ena eller andra sidan. Detta gäller nästan alltid men ingen regel utan undantag.

  Vissa flugkastare har en tendens att under kastet vrida spöet åt endera sidan med handleden. Detta kan delvis korrigeras genom att öglorna monteras något mitt emellan.

  En "vänstervriden" kastare monterar öglorna så, att den styvaste sidan vänder lite snett mot vänster. En "högervriden" kastare monterar följaktligen öglorna tvärtom (vridningen gäller hur man vrider handen i framkastet).

Denna artikel fortsätter här: del 2 del 3

Kenneth Boström ©
Illustrationer: Thommy Gustavsson