Text: Kenneth Boström
Illustrationer: Thommy Gustavsson

Del 3.

  Korkhandtag

  Fortfarande finns inget material som överträffar kork då det gäller handtagsdelar på ett spö. Det stora problemet är emellertid att få tag på kork av tillräckligt god kvalitet, inte minst till lite mer exklusiva flugspön, där man kanske ställer högre krav.

  För att skilja bra kork från sämre måste man titta på porerna i korken. Ju större och fler dessa är desto sämre blir slutresultatet på handtaget. Man bör också se upp med missfärgningar i korken.

  Korkskivor till spöbyggnad säljs två olika utföranden, behandlade och obehandlade. I det första doppbehandlas de utstansade korkskivorna med kalk, som döljer en hel del av de grövre porerna och missfärgningarna. Men man kan också köpa obehandlad kork, där man lättare ser dessa fel. Denna kork har en lite rödaktig färg. För handtag till ett enhandsspö, kan man gott kosta på sig kork av god kvalitet.

  Man utgår vanligtvis från korkskivor med en ytterdiameter av 30-35 millimeter och en bredd av 12-20 millimeter. Detta gäller för de flesta spötyper. Kork med färdigborrade hål i önskad diameter kan oftast beställas hos sportfiskehandlaren, men många gånger är det bättre att själv göra hål med en vanlig handborrmaskin och rundfil. Man kan då lättare anpassa dem till diametern på klingan.

Märk upp på klingan var handtaget skall placeras

  Sedan skall handtagets läge på klingan noga märkas ut, och ytan på klingan ruggas med sandpapper där korken skall limmas. Passa därefter in varje korkskiva på plats. De bör gå ganska trögt på, för då slipper man använda sig av korkspännare utan kan limma dem direkt på plats. Märk sedan upp dem med en spritpenna.

Justera alla korkringar och märk upp dem innan de slutligen limmas på plats.

  Bygger man flera spön om året och har tillgång till en pelarborrmaskin kan man ganska lätt tillverka en centreringsmall för borrning av kork, en bottenplatta och lösa yttre styrringar för olika korkdiameter.

Justera med fil korkhålet efter klingan

  När man borrar i kork är det lämpligt att ha så högt varvtal som möjligt. För små borrdiametrar - upp till sju, åtta millimeter - går det bra med vanlig slipning av borret, medan man för större bör slipa det på samma sätt som vid aluminiumborrning.

  Sedan man tagit bort korkringarna på klingan, efter tillpassning och uppmärkning, limmas korkringen närmast rullfästet med Super Epoxylim och får torka. För fortsatt limning kan man med fördel använda ett expanderande vattenfast lim typ Miracol. Det är viktigt att man under hela limningen hårt pressar ihop ringarna för att få så täta skarvar som möjligt. Vill man ha ett rullfäste med den fasta övre hållaren på rullfästet under kork, måste rullfästet limmas på före korken. Det gäller då att först tillpassa den första korkringen till rullfästet.

  På tvåhandsspön, där man har kork både framför och bakom rullfästet, gäller självklart att man först monterar korken bakom rullfästet, därefter rullfästet och slutligen de övre korkringarna.

  Då limmet torkat börjar arbetet med att forma handtaget. Den besvärligaste metoden att göra detta är att spänna upp klingan och grovforma handtaget med fil eller grov slipduk för hand. Det kräver både tid och tålamod.

  Många har i dag tillgång till en vanlig handborrmaskin, som kan användas som en svarv. Det gäller att fästa klingan i chucken på ett riktigt sätt. Rör det sig om en massiv klinga och chucken kan öppnas tillräckligt, kan man direkt spänna fast klingan i chucken. Handlar det däremot om en rörbyggd klinga, kan man använda ett borr med något mindre diameter än klingans innerdiameter och bygga upp några muffar, dvs öka diametern på borren med maskeringstape, så att klingan går trögt att kränga på. Det kan endast göras om rullfästet monterats eller om man tänkt sig använda kork som underlag till rullfästet.

  Om man inte monterat rullfästet eller kork för underlag, måste man förstärka klingan utvändigt med maskeringstejp för att minska risken för sprickbildning i klingan.

  För att stabilisera klingan under slipning av handtaget behöver man en medhjälpare som med ett par tyglappar eller tyghandskar håller om klingan på ett par ställen och ytterligare en som sköter borrmaskinen, medan en tredje sköter slipningen och formar handtaget med slipduk.

  Man kan också med lite händighet bygga sig en liten svarv för att forma handtag. Det gäller att centrera klingan så exakt som möjligt i chucken och börja nerslipningen med en ganska grov slipduk för att grovforma handtaget till cirka tre millimeter från färdigt mått. Sedan får man gradvis minska grovleken på slipduken, innan man gör den slutliga putsningen med ett mycket fint papper (t.ex våtslippapper för billackering).

  Med en knivspets eller liknande kratsar man ut håligheter i korken och fyller dessa med en blandning av korksmulor och lim, eller ännu enklare spacklar dem med plastiskt trä helst i ek-nyans och finslipar.

  Korkhandtaget bör varken vara för tunt eller för tjockt. Det viktigaste är dock att man själv känner att handtaget ligger väl handen. Det är alltid bättre att från början göra handtaget något för tjockt än för tunt. Man har då möjlighet att ändra det i efterhand.

  Rullfästen

  Ett rullfäste skall hålla rullen säkert i alla lägen och vara så variabelt att det kan användas för de flesta rullfotsmodeller. Vanligast bland standardmodeller är Fuiji, en plastbaserad grundstomme med gänger, samt rullfotshållare i metall.

  De finns både för flug-, haspel- och multispön och fungerar relativt väl. Den enda svagheten är dock att gängan kan släppa om man dragit åt alltför hårt några gånger. Dessa rullfästen tillverkas även med träinlägg för den som vill ha ett lite vackrare rullfäste. Problemet med överhoppade gängor förekommer sällan på metallrullfästen, som vanligtvis tillverkas av eloxerad aluminium, kromad mässing eller en kombination av dessa.

  Rullfästen med två efter varandra sittande skruvlåsringar är att föredra. De lossnar sällan eftersom de två ringarna låser varandra.

  Många gånger vill hemmabyggaren förse sitt spö med lite exklusivare rullfäste, gärna en kombination av metall och något träslag eller till och med horn, kork, läder mm. Endast den egna kreativiteten sätter en gräns. Mer exklusiva rullfästena är en kombination av metall och trä. De metaller som används är för det mesta aluminium nickelsilver eller mässing i olika legeringar både när det gäller skruvrullfästen och olika typer av slidering-fästen.

  Det finns som sagt ett stort urval på marknaden. Den enklaste formen av rullfäste är två slideringar, som förs över rullfoten från två håll på ett underlag av vanligtvis kork eller trä. Slideringarna är oftast av metall eller plast. En slidering av plast bör ha en liten utvidgning invändigt som passar över rullfoten. Då håller den rullen säkert. Denna typ är vanlig på spön för modernt mete.

  Montering av rullfästen

  Antingen det gäller trä, plast, kork eller metallrullfästen måste det underlag de skall limmas på passas till noga. Det finns knappast något värre än ett lossnar rullfäste, särskilt på tvåhandsspön.

  Fig A.

  Om rullfästet har större innerdiameter än klingan utvändigt, måste man börja med att bygga upp ett underlag på vilket rullfästet kan limmas. Man kan göra en hylsa av trä eller kork, men om man inte har möjlighet till detta, går det utmärkt att bygga upp en rad muffar med maskeringstejp.

  Dessa muffar bör ligga på ett avstånd av cirka tio millimeter från varandra. Gäller det ett plast- eller metallfäste, bör man rugga upp ytan invändigt i rullfästet så att limmet får en bra fästyta. Har man däremot ett trärullfäste där håldiametern är mindre än klingans yttermått, är problemet lite större. Man måste då borra upp rullfästet, och för att resultatet skall bli bra måste man använda borr med en halv millimeters skillnad i grovlek, tills man nått färdigt mått. Det viktigt att hålet hela tiden är centrerat.

  Fig B. Är trärullfästets yttre diameter så liten att det inte går att borra upp utan risk att spräcka det, måste man kapa klingans nedre del och limma in ett stycke av en skrotad klinga med en diameter som passar rullfästet.

  Då alla förberedelser är klara limmas rullfästet med Super Epoxy.

  Var noga med att stryka rikligt med lim både inuti rullfästet, på muffarna och på klingan. Vrid rullfästet i båda riktningar så att limmet sprids ordentligt medan fästet pressas på. Torka bort allt överflödigt lim med hushållspapper strax innan rullfästet bottnar, så att inget lim tränger ut på rullfästet. Det kan vara mycket besvärligt att få bort.

  Fäst en rulle eller en rullfot i rullfästet och rikta noga in längs den planerade ringsättningssidan på klingan innan limmet torkat. Rullfästen som placeras bakom korken på enhandsspön kan med fördel monteras efter det att man monterat öglorna. Det gör det lättare att rikta fästet. Om man limmar metalldelar på ett trärullfäste, bör man också rugga upp metallytorna invändigt så att limmet får riktigt fäste.

  Reperation av korkhandtag.

  Leta först reda på korkskivor som har rätt bredd i förhållande till det skadade partiet. Skär ut den skadade korken ända ner till klingan. Mät upp klingans diameter, borra ett centrumhål i de nya korkskivorna. Dela de nya korkskivorna på mitten, passa i dem och limma med bra spänn. Efter härdning fila ner korken till det övriga handtaget. Vid behov spackla med plastiskt trä. Snygga till hela handtaget med fin slipduk. Om handtaget är mycket nedsmutsat kan du, innan slutslipning. rengöra med aceton och trasa, men vatten och tvättmedel går också bra.

Text: Kenneth Boström
Illustrationer: Thommy Gustavsson

Tillbaka till del 1  del 2

Red's anm: Denna artikel bygger på utdrag från Kenneths bok "Spöbyggnad på mitt sätt". Läs mer om denna bok här.